Från massinvandring till massintegration
Från massinvandring till massintegration
Benjamin Dousa, till vardags vd för Timbro, har gett ut en ny bok med titeln: "Massintegration – enkelbiljett från utanförskapet". Men finns det något hopp om att integrationen kommer att lyckas?
Appears in this episode
Hoppas ni har haft en trevlig midsommar! Jag tog tydligen semester i lite över en vecka. Det var skolavslutning, besök av föräldrar, långväga vänner, sjuka barn, surikaterna på Kolmården och sedan midsommar med svärföräldrarna. Brukar säga till i förväg när jag försvinner ett litet tag, men ville inte mejla er bara för att upplysa er om att jag inte kommer att mejla er. Men nu är jag tillbaka i vilket fall! /Ivar
Hade Benjamin Dousas bok Massintegration skrivits för tio år sedan hade den förmodligen varit så där tvunget optimistisk och klämkäck som mycket om integration var på den tiden. Om vi bara fixar jobben! Om vi bara lyckas validera invandrarnas utbildningar! Om vi bara skruvar och vrider lite på systemen kan detta bli en succé!
Så var det då. Ord som “kompetensregn” myntades oironiskt under den epoken. Trots att alla såg att det inte stämde.
I dag är det bara var femte som tror att politikerna kommer att kunna lösa problemen med integration och invandring. Massinvandringen har lett till så mycket splittring att det är svårt att ens betrakta territoriet Sverige som ett och samma land. Snarare samexisterar flera olika kulturer och villkor inom Sveriges gränser. Tar man 5:ans spårvagn mellan Biskopsgården och Örgryte i Göteborg är det som att resa mellan två länder – med olika befolkningar och religioner. Folk inte bara ser olika ut, de lever helt olika liv med olika framtidsutsikter och livsbetingelser. När Janne Josefsson gjorde den resan 1987, i dokumentären På rätt sida älven, var skillnaderna också stora. Men i dag blir man snarare nostalgisk när man ser om den. Det förflutna är ett annat land, men i dag är Biskopsgården och andra utsatta områden verkligen som ett annat land jämfört med det omkringliggande samhället.
Benjamin Dousas bok är ett ärligt försök att beskriva problemen utan skygglappar. I slutet av varje kapitel föreslår han olika åtgärder, vilket är ett välkommet försök att vara konstruktiv. Det är inte en hoppfull bok, men den är inte heller defaitistisk. Kanske är massintegration omöjligt, särskilt eftersom massinvandringen fortsätter, alla påståenden om en stram migrationspolitik till trots. Men hopplöshet är en synd som ingen som vill bo kvar i landet har råd med. Och även om man inte håller med om alla lösningar är det stimulerande läsning.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Från massinvandring till massintegration
Tidsanda, även Zeitgeist, ett tyskt uttryck som bokstavligt översätts som: Zeit, tid; Geist, ande, betyder "tidsålderns och det dåvarande samhällets anda" avser det intellektuella, kulturella, etiska och politiska klimatet under en viss tidsperiod. Tidsandan är därför mycket betydelsefullt för beslutsfattande. Jag avser att ge ett antal exempel från den politiska sfären.
Det är fem politiska mycket viktiga beslut för Sverige som jag avser måste ändras. De gäller:
1. Brottsbalken (BrB) från 1965, som är den centrala straffrättsliga lagen i Sverige, och 1974 års kriminalvårdsreform
2. Rösträttsålderns sänkning från 21 år till 18 år per den 1 juli 1974.
3. Regeringens proposition 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken.
4. Riksdagens beslut att införa flerbarnstillägg med början den 1 januari 1982.
5. Riksdagens beslut om rätt till personlig assistans (LSS) 1993:387.
Samtliga dessa beslut, nu omkring 30 - 50 år gamla, bör bedömas som produkter av sin tid eller som resultat av den då rådande tidsandan. Idag är tidsandan helt annorlunda och därför måste dessa beslut ändras radikalt.
Har inte lyssnat ännu men ville bara göra en snabb kommentar. Jag tycker det blir allt tydligare att vi inte kan lösa invandringsproblematiken med ett generöst välfärdssystem. Ta bara diskussionen som varit nu mer kvinnor från Somalia som vill ha så många barn som möjligt, en familj med tio barn diskuterades i Expressen. Hon tyckte hon har rätt att skaffa så många barn hon vill, men uppenbart bygger det på bidrag. Med bidrag har hon råd. Ironiskt nog har inte dom som inte lever på bidrag och inte är överklass, råd med så många barn. Till och med S börjar diskutera det som ett problem med så många barn men dock inte ur etnisk eller kulturell aspekt. Men vad händer när invandrade kulturer och folk blir allt fler och svenska kulturen bärs upp av allt färre etniska svenskar?
Just nu känns Medborgerlig Samling som det parti med Alexander Bard i spetsen som har bäst idéer för att skapa ett bättre Sverige. Det bygger dock på kraftigt minskade bidrag och minskad välfärd för alla. Accepterar även alla svenskar det?
Jag tror eliten har haft ändå en plan att man vill bygga världens modernaste land vad gäller mångkultur. Med folk från alla jordens hörn och som en vibrerande färgrik mötesplats där affärer och kultur blomstrar. Där ingen rasism finns. Där alla lever i harmoni. Kanske går det att nå men då måste man nog har tydliga regler kring vad som är gemensamt och vilka kulturella företeelser som tillåts. Här har liberalismen gått helt vilse som är tolerant mot intolerans. Och kanske är t.ex. engelska viktigare att lära sig och använda än svenska många gånger.
Men kanske räcker det inte om vi vill rädda Sverige vad gäller svenskhet och västerländsk kultur grundat i demokrati. Om situationen blir extrem kanske det krävs extrema metoder för att rädda Sverige. Som t.ex. det AFS föreslår med att många invandrare får lämna Sverige och se sina svenska medborgarskap upphävda.
Vi svenskar är rätt hjärntvättade och det märks om man säger så här. Norge tillhör norrmännen. Danmark tillhör danskarna. Nån som regerar på det? Inte, smaka då på denna. Sverige tillhör svenskarna.