I en ny bok skildrar Katarina Barrling och Cecilia Garme saknaden efter det Sverige som nyss fanns och om den känslokorridor som förpassar denna saknad till marginalen.
Bra diskussion som du inte bara handlar om invandring utan att Sverige har förändrats mycket på kort tid av flera skäl. Vi måste börja tala mycket mer om vad vi vill ha för Sverige i framtiden även mjuka värden. Sånt som just gör att man känner sig hemma, trivs etc. T.ex. många etniska svenskar bor nu i områden där etniska svenskar börjar bli en minoritet. Dessa områden blir fler och fler. Vad händer då med Sverige?
Våra politiker och journalister verkar dessutom bosätta sig i områden där det är majoritet etniska svenskar (så dom har inte upplevt känslan själva) samtidigt som man hyllar mångkultur. Men vad menar man då med mångkultur? På senare tid varit mycket diskussion om Islam också på olika sätt. Är islam mångkultur medan svenskars kultur inte är det? Eller måste man uppnå nån slags optimal mix?
Har inte etniska svenskar nån slags särskilt rätt till Sverige? Den meningen verkar vara provocerande men är det inte om vi talar om andra länder, t.ex. att norrmän har rätt till sitt land. Eller att kurder borde har rätt till ett eget land. Om etniska svenskar inte har den rätten, blir dom då inte främlingar i sitt eget land i takt med att dom blir allt färre procentuellt av befolkningen? Men det kan även vara ett problem för personer med invandrarbakgrund som gillar Sverige för vad det är eller för vad det varit där kanske etniska svenskar varit själva motorn i samhällets funktion och känsla.
Våra politiker talar inte om framtiden kring detta alls. Vi ska blint hylla mångkultur och mångfald utan att det ens definieras.
Det var en bra diskussion och uttömmande då ni diskuterade utifrån olika perspektiv. Stort tack. Ja, efter 57 år i Sverige är förändringen väldigt omskakande. Bor i Järfälla och känner mig inte längre att jag är i Sverige. Noterade senast idag att jag var ensam Nordibo i en överfull buss på väg hem från Barkarby Outlet. Det är konstigt, men ingen stor sak jämfört med skjutningar, kravaller, narkotikahandel och framför allt utbildningsfrågorna, grundskolan, ja hela utb systemet som är för landets framtid.
Ni tog upp språkets betydelse. Det är mycket viktigt, men jag tror personligen att kulturen och religionen är ännu mer avgörande. Att Sverige tagit mot så många från så annorlunda kulturer och/eller religioner, är ett mycket större dilemma. Tack för ditt arbete.
Hej Ivar! Kan man egentligen se några länder, helst jämförbara med Sverige i övrigt, där utvecklingen varit den motsatta, dvs att man upplever att det överlag är bättre ställt idag än för 50 år sen? Med vänlig hälsning, Christian
Noterade att Barrling uttryckte en tanke, en farhåga, som även jag umgåtts med en tid. Nämligen att den sociala ingenjörskonsten och så gott som alla politiker - "handen på hjärtat, mellan skål och vägg" - innerst inne inte har en aning om hur man ska lösa det mångkulturella projektet.
För övrigt vill jag rekommendera Hans Villius och Olle Hägers finstämda betraktelse om livet runt sjön Marmen i Hälsingland. Det var nog främst Hägers sätt att bearbeta s i n saknad av en hembygd stadd i stark förändring. Att ge gamla ärrade sågverksarbetare och hårt arbetande kvinnor en möjlighet att berätta om vedermödor och glädjeämnen. Om skogen, älven, bolagen, sågverken och de människor som byggde landet.
För egen del så tror jag att avsaknaden av nationalism i Sverige är oerhört farligt. I nationalismen ligger att man värnar om vår kultur och traditioner som vi har för att hålla ihop landet. Den individualism som finns i Sverige är direkt kontraproduktiv här och den förstärks också av den stora migrationen.
Bra diskussion som du inte bara handlar om invandring utan att Sverige har förändrats mycket på kort tid av flera skäl. Vi måste börja tala mycket mer om vad vi vill ha för Sverige i framtiden även mjuka värden. Sånt som just gör att man känner sig hemma, trivs etc. T.ex. många etniska svenskar bor nu i områden där etniska svenskar börjar bli en minoritet. Dessa områden blir fler och fler. Vad händer då med Sverige?
Våra politiker och journalister verkar dessutom bosätta sig i områden där det är majoritet etniska svenskar (så dom har inte upplevt känslan själva) samtidigt som man hyllar mångkultur. Men vad menar man då med mångkultur? På senare tid varit mycket diskussion om Islam också på olika sätt. Är islam mångkultur medan svenskars kultur inte är det? Eller måste man uppnå nån slags optimal mix?
Har inte etniska svenskar nån slags särskilt rätt till Sverige? Den meningen verkar vara provocerande men är det inte om vi talar om andra länder, t.ex. att norrmän har rätt till sitt land. Eller att kurder borde har rätt till ett eget land. Om etniska svenskar inte har den rätten, blir dom då inte främlingar i sitt eget land i takt med att dom blir allt färre procentuellt av befolkningen? Men det kan även vara ett problem för personer med invandrarbakgrund som gillar Sverige för vad det är eller för vad det varit där kanske etniska svenskar varit själva motorn i samhällets funktion och känsla.
Våra politiker talar inte om framtiden kring detta alls. Vi ska blint hylla mångkultur och mångfald utan att det ens definieras.
Det var en bra diskussion och uttömmande då ni diskuterade utifrån olika perspektiv. Stort tack. Ja, efter 57 år i Sverige är förändringen väldigt omskakande. Bor i Järfälla och känner mig inte längre att jag är i Sverige. Noterade senast idag att jag var ensam Nordibo i en överfull buss på väg hem från Barkarby Outlet. Det är konstigt, men ingen stor sak jämfört med skjutningar, kravaller, narkotikahandel och framför allt utbildningsfrågorna, grundskolan, ja hela utb systemet som är för landets framtid.
Ni tog upp språkets betydelse. Det är mycket viktigt, men jag tror personligen att kulturen och religionen är ännu mer avgörande. Att Sverige tagit mot så många från så annorlunda kulturer och/eller religioner, är ett mycket större dilemma. Tack för ditt arbete.
Hej Ivar! Kan man egentligen se några länder, helst jämförbara med Sverige i övrigt, där utvecklingen varit den motsatta, dvs att man upplever att det överlag är bättre ställt idag än för 50 år sen? Med vänlig hälsning, Christian
Noterade att Barrling uttryckte en tanke, en farhåga, som även jag umgåtts med en tid. Nämligen att den sociala ingenjörskonsten och så gott som alla politiker - "handen på hjärtat, mellan skål och vägg" - innerst inne inte har en aning om hur man ska lösa det mångkulturella projektet.
För övrigt vill jag rekommendera Hans Villius och Olle Hägers finstämda betraktelse om livet runt sjön Marmen i Hälsingland. Det var nog främst Hägers sätt att bearbeta s i n saknad av en hembygd stadd i stark förändring. Att ge gamla ärrade sågverksarbetare och hårt arbetande kvinnor en möjlighet att berätta om vedermödor och glädjeämnen. Om skogen, älven, bolagen, sågverken och de människor som byggde landet.
Finns på Svt play.
För egen del så tror jag att avsaknaden av nationalism i Sverige är oerhört farligt. I nationalismen ligger att man värnar om vår kultur och traditioner som vi har för att hålla ihop landet. Den individualism som finns i Sverige är direkt kontraproduktiv här och den förstärks också av den stora migrationen.
Bra och intressant diskussion