Vi drömmer om tekniken som ska göra oss bättre, smartare och snabbare – men varje teknisk förlängning innebär också en amputation. Vad blir egentligen kvar av oss när maskinerna tänker åt oss?
Mycket tänkvärt. Visst kan den teknologiska utvecklingen begränsa och förminska människans roll men troligen genererar det betydligt mer än det begränsar vad gäller människans deltagande, utveckling och förmågor. Till exempel så visar forskning i Örebro visar hur datorspel kan minska risken för sjukdomar t.ex. Alzheimers samtidigt som reaktionssnabbhet och simultanförmågan tränas upp. Vad gäller AI och översättningar så tror jag att språkbarriärer så småningom försvinner med den förenklade översättning som teknologin bidrar med och vi kanske får ett gemensamt språk i världen. Det viktiga är innehållet i språket inte språket i sig. Möjligheter alltså men det ska användas med kunskap och urskiljning. Den största faran är människans svaghet för bekvämlighet.
Jag tycker att du har rätt, vilket är så himla synd. AI kan användas som en självförstärkande kunskapsloop bara man ser att man själv är gränsen: Man frågar något, ChatGPT svarar, man lyssnar på svaret, uppdaterar frågan, och ställer den igen.
Jag sysslar med att försöka få grepp om ekonomin i vätgasdrivna kraftverk. Det blir mycket programmering och jag tror att jag använder både ChatGPT och Copilot på ett bättre sätt än det du diskuterar runt. Mina AI:ar både hjälper mig med att programmera olika deluppgifter, men de lär mig också mycket nytt om programmering i R - det programspråk jag helst arbetar med. Det är oerhört viktigt att jag förstår all kod, för i slutändan är det ju jag som tar ansvaret för att resultaten jag presenterar är korrekta. Detta tror jag är en avgörande skillnad mot det sätt att bruka Artificiell intelligens som du diskuterar i posten Ivar. Jag menar alltså att det finns sätt att utnyttja AI:ar som är utvecklande för människan, inte amputerande. Och diskussionen skulle kanske må bra av att denna aspekten också lyftes.
Mycket tänkvärt. Visst kan den teknologiska utvecklingen begränsa och förminska människans roll men troligen genererar det betydligt mer än det begränsar vad gäller människans deltagande, utveckling och förmågor. Till exempel så visar forskning i Örebro visar hur datorspel kan minska risken för sjukdomar t.ex. Alzheimers samtidigt som reaktionssnabbhet och simultanförmågan tränas upp. Vad gäller AI och översättningar så tror jag att språkbarriärer så småningom försvinner med den förenklade översättning som teknologin bidrar med och vi kanske får ett gemensamt språk i världen. Det viktiga är innehållet i språket inte språket i sig. Möjligheter alltså men det ska användas med kunskap och urskiljning. Den största faran är människans svaghet för bekvämlighet.
Jag tycker att du har rätt, vilket är så himla synd. AI kan användas som en självförstärkande kunskapsloop bara man ser att man själv är gränsen: Man frågar något, ChatGPT svarar, man lyssnar på svaret, uppdaterar frågan, och ställer den igen.
Hello
Jag sysslar med att försöka få grepp om ekonomin i vätgasdrivna kraftverk. Det blir mycket programmering och jag tror att jag använder både ChatGPT och Copilot på ett bättre sätt än det du diskuterar runt. Mina AI:ar både hjälper mig med att programmera olika deluppgifter, men de lär mig också mycket nytt om programmering i R - det programspråk jag helst arbetar med. Det är oerhört viktigt att jag förstår all kod, för i slutändan är det ju jag som tar ansvaret för att resultaten jag presenterar är korrekta. Detta tror jag är en avgörande skillnad mot det sätt att bruka Artificiell intelligens som du diskuterar i posten Ivar. Jag menar alltså att det finns sätt att utnyttja AI:ar som är utvecklande för människan, inte amputerande. Och diskussionen skulle kanske må bra av att denna aspekten också lyftes.
Förutom amputationerna, så blir vi ju utomordentligt sårbara.