Sverige hör till det dussin länder i världen som är mest ojämlika vad gäller förmögenhet – bland annat Zambia, Jemen, Bahrain, Brunei, Sydafrika och Ryssland. Vad gör vi ens i den ligan?
Du räknar upp försyndelse efter försyndelse - kommunistorganet "Proletären" kunde inte ha gjort det bättre - utan att, mer än i undantagsfall, nämna:
a) vem är den skyldige?
b) vilka kan hans eller hennes motiv ha varit?
c) vilka sidoeffekter och andrahandseffekter kan vi se?
Som om du inte redan visste, att i Sverige är "sysselsättningen", dvs att folk har ett jobb att gå till helig. Det spelar mindre roll om jobbet är viktigt - så länge du är "sysselsatt" hittar du inte på fanstyg! Visst, är det bättre om du har ett jobb i något av våra stora exporterande företag, för då bidrar du till positivt till överskottet i handelsbalansens, och statsmakterna behöver inte - än en gång - skriva ner värdet på den svensk kronan för att exportföretagen skall bibehålla sin lönsamhet.
ISK är en sparreform, vars tanke var att stimulera långsiktigt sparande. Var och en som har läst en grundkurs i nationalekonomi har lärt sig att sparande är lika med investering, allt annat lika.
På 80-talet hyllades det långsiktiga sparandet i form av avsättning till pensionsförsäkringar. Den som betalade in pengar till en pensionsförsäkring, kunde dra av beloppet mot sin deklarerade inkomst. Pengarna beskattades först vid utbetalningen av pensionen. Vi hade, då som nu, en hög beskattning av arbete, varför mängder av människor skaffade sig just en pensionsförsäkring. Var det "osolidariskt"? De som spara sparade i stället för att konsumera. Gjorde de fel? Naturligtvis inte!
Sedan kom Sveriges finansiella kris 1992-93. Den borgerliga regeringen förlorade valet på ett helt hopplöst försvar av den svenska kronans värde och Göran Persson blev finansminister. Han såg var det fanns pengar, och hans enda uppgift var att åter få en någorlunda balans i statens budget, så sparandet i pensionsförsäkringar försämrades undan för undan och försvann till slut helt. I nationalekonomiska termer betydde det, inget långsiktigt sparande = färre investeringar.
Det är för mig svårt att förstå att en podradio som kallar sig "Rak höger", kan rada upp punkt efter punkt av företelelser som "ökat ojämnlikheten" utan att se skurken eller skurkarna.
Bill Clinton lär en gång ha sagt: "It's the economy, stupid!". Jag säger som Bill Clinton om vem skurken är: "it's the politicians, stupid!". Lägg skulden där den hör hemma!
Så länge Sverige föredrar att nästan hälften av det som produceras i landet, dras in till och blir knådat och beslutat av politiker, kommer Sveriges ekonomiska problem och ojämnlikheten att bestå. Detta är för mig den fråga som jag anser borde ligga högst i en "rak höger!". Attackera politikerväldet och deras försvurna i den med skattemedel finansierade sektorn!
Utförlig kommentar Stig! Tror du inte att en ökad beskattning av kapitalinkomster för de med mer än säg 10 miljoner på ISK skulle kunna finansiera de skattesänkningar du förespråkar? Det skulle bli rejäla inkomster till statskassan från de dryga 70% av ISK-kapitalet som överstiger taket, utan att man behöver ha en väldigt hög tilläggsskatt.
Nej, det är fel väg att gå, eftersom långsiktigt sparande = investeringar. Bättre då att reducera den politiska klassens betydelse genom att minska de offentliga utgifterna. Avskaffa bidragen till alla organisationer, sänk normen för försörjningsstöd, rensa upp i träsket som kommit med LSS-reformen, lägg ner alla statliga myndigheter som kommit efter 1990, skär ner det internationella biståndet med minst hälften, ta bort hälften av platserna på de samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningar, avskaffa press- och partistöden till politiska partier; åh, jag skulle kunna reducera statens budget med minst 100 miljarder på en förmiddag!
Jag tycker analysen är ofullständig. Man måste hålla isär den reala ekonomin och penningekonomin. Är det så att de svenska miljardärerna konsumerar (lägger beslag på) så stora *reala* resurser att det blir märkbart mindre över till oss andra? Om inte, så får vi (andra) inte det sämre för att miljardärerna blir rikare eller fler.
"Dom rika" är (väl?) oftast rika för att de äger företag. Om företagen stiger i värde, ökar ägarnas förmögenhet, men det är ett slags bokföringsvärde. Vi har flera stora företag, och några måste bestämma över dessa. De som bestämmer kallas "ägare" (definitionen av att "äga" något är att man bestämmer över det), och dessa blir då "miljardärer". Men den rikedomen finns inte på bekostnad av oss andra, och förmögenheten är bunden i företaget.
Samma gäller t.ex. med bostadspriser. Om dessa ökar så blir ägarna rikare, men så länge det inte innebär att de kosumerar mer reala resurser (bostadsvärdet är inte likvidt medel), så får inte andra människor det sämre för det.
Problemet är snarare makt. De rika har (genom sin rikedom) makt att bestämma över andra, och det kan ses som ett demokratiskt problem, men vad gör man åt det?
Att förmögenheterna i Sverige är så koncetrerade på några (relativt) få miljardärer (jämfört med andra länder) beror kanske på att vi har ovanligt få, stora företag i.st.f. många småföretag. (Det är något som socialdemokratin arbetat för under alla tider; stora företag anställer många arbetare.)
Instämmer. Detta var nog Ivars sämsta artikel och intervju någonsin. Som ekonom är det frustrerande att lyssna på två personer som inte är ekonomer (även om en är en journalist som skriver klatschigt om ekonomiska frågor) och inte riktigt behörskar ämnet de skriver om. Ytterst är det knappast ett problem om vissa startar företag som andra är beredda att betala mycket pengar för. Hur gör det oss andra fattigare? Vad är egentligen problemet?
Klart man förbrukar mer resurser om man gjort bostadskarriär. Det ger möjlighet att bo bättre och billigare än någon med motsvarande inkomster som inte ägt sin lägenhet och ens barn kommer sannolikt också få det bättre.
Miljardärernas förmögenheter konsumeras såklart långsammare men utspritt över generationer kommer även deras ättlingar konsumera miljarderna på bekostnad av andra.
Det är inte alls "klart" Olle! Att man bor billigare innebär inte automatiskt att man konsumerar mer. Man kan faktiskt spara mer i stället för att konsumera mer!
Ja men att bo bättre innebär ju automatiskt att man tar i anspråk land, arbetstimmar och byggmaterial som annars hade gått till någon annan. Det är ju därför bostäder kostar pengar.
Absurt resonemang. Vare sig man bor "bättre" eller "sämre" tar man "i anspråk" de saker som du nämner, och de kan självklart inte "gå till någon annan".
Ja precis, och vissa får mer och andra mindre. Känns som vi missförstår varandra, eller argumenterar du verkligen emot att prisstegringen på bostäder gynnat bostadsägare på övrigas bekostnad?
Ivar, förklara gärna vad du menar med att dem med tillgångar är gynnade "på bekostnad" av dem som tjänar på att arbeta. Om jag köpt bostadsrätt och mitt syskon bor i hyresrätt - hur har jag erhållit tillgångar på bekostnad av mitt syskon? Snarare tvärtom - om även hon/han köpt BR så skulle efterfrågan varit större och vi bägge haft BR som varit värde mer än idag.
Viktiga är att regler och förutsättningar är lika för oss bägge. De med mer pengar kan göra mer men att missgynna dem p.g.a. avundsjuka är skadligt för samhället.
Antalet miljardärer i Sverige är intressant men irrelevant statistik utan information om övriga befolkningens inkomstökningar. Johan Norberg visade i "Till Världskapitalismens Försvar" att länder som utvecklas både får en grupp som blir rikare än övriga men samtidigt så lyfts de som tidigare haft minst upp percentuellt upp mer. Alla blir rikare och några blir mer rikare än andra. Att enbart belysa de superrikas utveckling utan analys av övriga grupper blir missvisande.
En del av förklarlingen till hög ginikoefficient är den tidigare märkliga fastighetsskatten. Den var illa strukturerad och därmed ogillad. Alternativet vi har idag gör bostäderna till grunden för eget långsiktigt sparande alternativt konsumtion.
Visst har en boxare 2 händer och efter några raka höger så kommer till slut en "krokig vänster".
I senaste poddavsnittet av First Things intervjuas Jeff Rubin angående sin bok The Expendables - How the Middle Class Got Screwed By Globalization.
Det finns naturligtvis en massa hack här och där, men borgerliga måste gräva i dessa frågor. Särskilt eftersom förskjuten ekonomisk makt påverkar folkets självbestämmande, vilket är den hårda kärnan i demokratin.
Riktigt bra skrivet. Arbete ska vara den främsta inkomsten för en människa. Om allt annat förutom arbetet sticker iväg i värde finns inte mycket anledning att försöka arbeta hårt. En marknad måste ha substans för att växa hållbart.
Lite kul blir det när jag som är de där fattiga, ser mitt liv försvinna, och ni som redan har , hill ha mer. Vart tog kärlek vägen? Och girighet är vad det är, och inget annat. Daggs för ett nytt parti som gör slut på den här girigheten.
Inte alls. Så har det alltid varit. Och så kommer det förbli. Kallas frimurarordern. Lycka till att slå den. De dödar dig om du försöker. De har Satan på sin sida även.
Ja, det var oväntat att höra nollsumme-retorik från vad som beskrivs som en högerblogg. Är det en ideologisk helomvändning i vardande vi ser? Har Arpi varit så uppslukad av identitetspolitiska spöken och kulturkrig av amerikanskt snitt att han inte reflekterat över var han står i ekonomiska frågor?
Det här tangerar vad organisationen Positive Money säger: https://youtu.be/eHQ7wvWzUW0 Jag tycker detta är superintressant och behöver inte alls vara en sådan ideologisk vattendelare. Det bör vara i allas intresse att det monetära systemet fungerar tillförlitlig. Börja med att säkerställa att maskinen funkar, innan vi börjar bråka om vart vi ska köra.
När man jämför ett tillstånd förr och nu är det bara ena sidan av myntet man ser om man bara jämför löner. Man måste även se vad man kan köpa för pengarna förr och nu. Vi kanske inte har ökat i lön så mycket men vad vi kan köpa för pengarna är enormt mycket mer. År 2000 fanns inte smartphonen, inte netflix, överföringshastigheten på nätet var så långsam att man laddade ner musik, inte streamade den, flygbiljetter var dyra, bilarna sämre, tågen gick iofs i tid men bekvämligheten lyste med sin frånvaro. Möjligheten att köpa vad man anser sig behöva har aldrig varit så stora och möjligheten att transportera någonting från någonstans i världen till vår dörr har aldrig varit större. Så även om vår lön knappt har ökat för vi ändå ett helt annat liv nu än för 20 år sedan. Den sidan av mynte måste man också se på när man jämför tillståndet då och nu.
Det som har hänt är att företagen har haft en produkt- och produktivitetsutveckling som är enorm och det har gett oss ett enormt utbud av billiga varor och tjänster som märkbart har förändrat våra liv. Vill vi verkligen gå tillbaks till år 2000 även om vi får högre lön?
Den intressanta frågan är för mig om vi hade haft samma produktivitetsutveckling om våra lönerna hade ökat mer än vad de faktiskt gjorde. Man kan argumentera rätt kraftfullt emot. Låga löneökningar gav utrymme för investeringar som sedan ledde till dessa nya varor och tjänster, som gynnade oss alla. Det i sin tur ledde till en hög värdering av företagen vilket skapade många börsmiljonärer.
Så dessa börsmiljonärer är ett "collateral damage", det priset vi får betala för den exceptionella produktutveckling som vi haft.
Det är i det här sammanhanget jag tycker att de som anser att de "nyliberala teorier" misslyckats är ute i ogjort väder. De nyliberala teorierna som infördes under 90 talet har gjort precis det som de var avsedda att göra. Öka mängden varor och tjänster som gemena man har råd med. Detta har gjorts över större delen av världen under de senaste 25 åren. Och det är ett anmärkningsvärt framgångsrikt projekt.
Ps jag vet att min beskrivning inte stämmer för bostadsmarknaden men den förstår jag överhuvudtaget inte. Varför man ska betala så mycket för rätten att titta in i ett halvdussins grannars kök övergår mitt förstånd.
Det kallas liberal demokrati, eller nyliberalism. Exempel på vad vi hade och vad vi har nu:
Du kan antingen ha nationell energiproduktion som en nationell angelägenhet gemensamt skapad och finansierad av nationens folk, eller som en profitdriven investering. Dessa kan inte kombineras utan att man får bägge varianters nackdelar och inga av någonderas fördelar. Den enda möjliga konsekvensen är folkligt finansierad energiproduktion med privatiserad profit.
Man kan däremot ha den ena eller den andra, med god effekt bara man är konsekvent och konstruerar regelverket utifrån vilket system man vill ha: ett profitdrivet system måste vara strukturerat så att tröskel-effekter inte hindrar småskalig (t o m enskild självhushållning, vilket är lokalt möjlig med modern teknik) konkurrens med redan välsituerade investerare eller ägare, och ett gemensamt skattedrivet måste ha energiproduktionen som vinstmål, inte direkt ekonomisk avkastning (det hushållen inte behöver lägga på el via skatt och avgift kommer de att amortera, investera eller konsumera - vinsten kommer alltså på andra ställen i ekonomin, är tanken).
Detta gäller i stort sett de flesta branscher och sektorer där investeringar måste vara stora och planeras för årtionden eller generationsvis, vilket inte hindrar det allmänna från att kontraktera lokala privata entreprenörer till just lokala arbeten - det finns ju ingen anledning att ha ett "Statens Snöröjningsverk" t ex, medan statlig översyn över nationellt vägnät är strategiskt viktig infrastruktur.
Problemet är att vi sedan ca 1990 dras med nyliberal ekonomiska irrläror, lika felaktiga som marxismen. Konsekvensen är också det som kallas "private profits/socialised costs", där inga aktörer med makt att förändra har anledning att förändra, och där alla försök till förändring (oavsett om man vill nationalisera eller privatisera på riktigt) ses som samhällshot.
I ett sådant system är det väldigt dumt at alls investera annat än minimalt, om man inte kunde vara med från början. Avlastningen är helt enkelt för låg och osäker, planeringsbarheten noll (se bara på regleringar, avgifter och skatter som gör det lönsammare att transportera fårkött från Nya Zeeland än att vara får-farmare i Sverige) och när dessutom den fysiska tryggheten och nationella sammanhållningen är obefintlig placeras kapitalet bättre i annat land.
Lägger man till den politisk-sociala situationen i övrigt och att inga alternativ till rådande ordning är realistiskt genomförbara (åter: oavsett vilka) blir den oundvikliga slutsatsen att landet måste kollapsa innan några som helst genomgripande reformer kan genomföras.
Det är, enkelt uttryckt, väldigt tryggt att ha promenadavstånd till annat land, och att inte ha några investeringar i Sverige annat än bostaden. Man köper inte in sig i ett palats om det bara är stuckaturen och fasaden som håller ihop det, hur mycket andra med sänkta kostnader än predikar diverse nationalistiska värden så fort realpolitiken hostar till.
Kan det bero på att Socialdemokraterna bestämt att staten ska ’ta hand om’ svenska folkets pensionssparande åt oss? Så, staten har socialiserat svenska arbetstagares pensioner, istället för privat pensionskapital, investerat i aktier, har vi fått usla statliga pensions-IOUs.
Problemet är inte att vi har fått miljardärer i Sverige som blivit rika på tillgångsinflation utan att den svenska staten hårdbeskattar löneinkomster och hindrar svenska löntagare från att bygga upp ett privat pensionskapital.
Orsaken till att politiker och Riksbank bedriver en expansiv penning och finanspolitik är att de är beroende av att det högbelånade systemet rullar vidare både för att kunna vinna val och upprätthålla skatteintäktern så att alla offentliga åtaganden kan betalas. Alla gynnas kortsiktigt genom att jobben säkerställs, skatteintäkterna upprätthålls och medelklassens tillgångar ökar i värde. Att vissa kapitalägare gynnas extra mycket är inte syftet utan en sidoeffekt. Långsiktigt är det problematiskt för förr eller senare ska ordningen återställas. Två korta videor som beskriver det större skeendet som vi är en del av.
Kapitalskatternas andel av skatteintäkterna har för övrigt varit oförändrade och ganska stabila kring 6% sedan 2006 vilket är ungefär samma som bolagsskatterna. ISK infördes 2012 och har inte påverkat den relationen. Jag vet inte om det skiljer sig avsevärt från andra länder, men jag tror att det är något liknande.
OK Ivar, vart vill du komma?
Du räknar upp försyndelse efter försyndelse - kommunistorganet "Proletären" kunde inte ha gjort det bättre - utan att, mer än i undantagsfall, nämna:
a) vem är den skyldige?
b) vilka kan hans eller hennes motiv ha varit?
c) vilka sidoeffekter och andrahandseffekter kan vi se?
Som om du inte redan visste, att i Sverige är "sysselsättningen", dvs att folk har ett jobb att gå till helig. Det spelar mindre roll om jobbet är viktigt - så länge du är "sysselsatt" hittar du inte på fanstyg! Visst, är det bättre om du har ett jobb i något av våra stora exporterande företag, för då bidrar du till positivt till överskottet i handelsbalansens, och statsmakterna behöver inte - än en gång - skriva ner värdet på den svensk kronan för att exportföretagen skall bibehålla sin lönsamhet.
ISK är en sparreform, vars tanke var att stimulera långsiktigt sparande. Var och en som har läst en grundkurs i nationalekonomi har lärt sig att sparande är lika med investering, allt annat lika.
På 80-talet hyllades det långsiktiga sparandet i form av avsättning till pensionsförsäkringar. Den som betalade in pengar till en pensionsförsäkring, kunde dra av beloppet mot sin deklarerade inkomst. Pengarna beskattades först vid utbetalningen av pensionen. Vi hade, då som nu, en hög beskattning av arbete, varför mängder av människor skaffade sig just en pensionsförsäkring. Var det "osolidariskt"? De som spara sparade i stället för att konsumera. Gjorde de fel? Naturligtvis inte!
Sedan kom Sveriges finansiella kris 1992-93. Den borgerliga regeringen förlorade valet på ett helt hopplöst försvar av den svenska kronans värde och Göran Persson blev finansminister. Han såg var det fanns pengar, och hans enda uppgift var att åter få en någorlunda balans i statens budget, så sparandet i pensionsförsäkringar försämrades undan för undan och försvann till slut helt. I nationalekonomiska termer betydde det, inget långsiktigt sparande = färre investeringar.
Det är för mig svårt att förstå att en podradio som kallar sig "Rak höger", kan rada upp punkt efter punkt av företelelser som "ökat ojämnlikheten" utan att se skurken eller skurkarna.
Bill Clinton lär en gång ha sagt: "It's the economy, stupid!". Jag säger som Bill Clinton om vem skurken är: "it's the politicians, stupid!". Lägg skulden där den hör hemma!
Så länge Sverige föredrar att nästan hälften av det som produceras i landet, dras in till och blir knådat och beslutat av politiker, kommer Sveriges ekonomiska problem och ojämnlikheten att bestå. Detta är för mig den fråga som jag anser borde ligga högst i en "rak höger!". Attackera politikerväldet och deras försvurna i den med skattemedel finansierade sektorn!
Utförlig kommentar Stig! Tror du inte att en ökad beskattning av kapitalinkomster för de med mer än säg 10 miljoner på ISK skulle kunna finansiera de skattesänkningar du förespråkar? Det skulle bli rejäla inkomster till statskassan från de dryga 70% av ISK-kapitalet som överstiger taket, utan att man behöver ha en väldigt hög tilläggsskatt.
Nej, det är fel väg att gå, eftersom långsiktigt sparande = investeringar. Bättre då att reducera den politiska klassens betydelse genom att minska de offentliga utgifterna. Avskaffa bidragen till alla organisationer, sänk normen för försörjningsstöd, rensa upp i träsket som kommit med LSS-reformen, lägg ner alla statliga myndigheter som kommit efter 1990, skär ner det internationella biståndet med minst hälften, ta bort hälften av platserna på de samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningar, avskaffa press- och partistöden till politiska partier; åh, jag skulle kunna reducera statens budget med minst 100 miljarder på en förmiddag!
Briljant. Kan man rösta pa dig?
Nyanserad kommentar Stig! Klokt där - sparande = investering.
Jag tycker analysen är ofullständig. Man måste hålla isär den reala ekonomin och penningekonomin. Är det så att de svenska miljardärerna konsumerar (lägger beslag på) så stora *reala* resurser att det blir märkbart mindre över till oss andra? Om inte, så får vi (andra) inte det sämre för att miljardärerna blir rikare eller fler.
"Dom rika" är (väl?) oftast rika för att de äger företag. Om företagen stiger i värde, ökar ägarnas förmögenhet, men det är ett slags bokföringsvärde. Vi har flera stora företag, och några måste bestämma över dessa. De som bestämmer kallas "ägare" (definitionen av att "äga" något är att man bestämmer över det), och dessa blir då "miljardärer". Men den rikedomen finns inte på bekostnad av oss andra, och förmögenheten är bunden i företaget.
Samma gäller t.ex. med bostadspriser. Om dessa ökar så blir ägarna rikare, men så länge det inte innebär att de kosumerar mer reala resurser (bostadsvärdet är inte likvidt medel), så får inte andra människor det sämre för det.
Problemet är snarare makt. De rika har (genom sin rikedom) makt att bestämma över andra, och det kan ses som ett demokratiskt problem, men vad gör man åt det?
Att förmögenheterna i Sverige är så koncetrerade på några (relativt) få miljardärer (jämfört med andra länder) beror kanske på att vi har ovanligt få, stora företag i.st.f. många småföretag. (Det är något som socialdemokratin arbetat för under alla tider; stora företag anställer många arbetare.)
Instämmer. Detta var nog Ivars sämsta artikel och intervju någonsin. Som ekonom är det frustrerande att lyssna på två personer som inte är ekonomer (även om en är en journalist som skriver klatschigt om ekonomiska frågor) och inte riktigt behörskar ämnet de skriver om. Ytterst är det knappast ett problem om vissa startar företag som andra är beredda att betala mycket pengar för. Hur gör det oss andra fattigare? Vad är egentligen problemet?
Klart man förbrukar mer resurser om man gjort bostadskarriär. Det ger möjlighet att bo bättre och billigare än någon med motsvarande inkomster som inte ägt sin lägenhet och ens barn kommer sannolikt också få det bättre.
Miljardärernas förmögenheter konsumeras såklart långsammare men utspritt över generationer kommer även deras ättlingar konsumera miljarderna på bekostnad av andra.
Det är inte alls "klart" Olle! Att man bor billigare innebär inte automatiskt att man konsumerar mer. Man kan faktiskt spara mer i stället för att konsumera mer!
Ja men att bo bättre innebär ju automatiskt att man tar i anspråk land, arbetstimmar och byggmaterial som annars hade gått till någon annan. Det är ju därför bostäder kostar pengar.
Absurt resonemang. Vare sig man bor "bättre" eller "sämre" tar man "i anspråk" de saker som du nämner, och de kan självklart inte "gå till någon annan".
Ja precis, och vissa får mer och andra mindre. Känns som vi missförstår varandra, eller argumenterar du verkligen emot att prisstegringen på bostäder gynnat bostadsägare på övrigas bekostnad?
Ivar, förklara gärna vad du menar med att dem med tillgångar är gynnade "på bekostnad" av dem som tjänar på att arbeta. Om jag köpt bostadsrätt och mitt syskon bor i hyresrätt - hur har jag erhållit tillgångar på bekostnad av mitt syskon? Snarare tvärtom - om även hon/han köpt BR så skulle efterfrågan varit större och vi bägge haft BR som varit värde mer än idag.
Viktiga är att regler och förutsättningar är lika för oss bägge. De med mer pengar kan göra mer men att missgynna dem p.g.a. avundsjuka är skadligt för samhället.
Antalet miljardärer i Sverige är intressant men irrelevant statistik utan information om övriga befolkningens inkomstökningar. Johan Norberg visade i "Till Världskapitalismens Försvar" att länder som utvecklas både får en grupp som blir rikare än övriga men samtidigt så lyfts de som tidigare haft minst upp percentuellt upp mer. Alla blir rikare och några blir mer rikare än andra. Att enbart belysa de superrikas utveckling utan analys av övriga grupper blir missvisande.
En del av förklarlingen till hög ginikoefficient är den tidigare märkliga fastighetsskatten. Den var illa strukturerad och därmed ogillad. Alternativet vi har idag gör bostäderna till grunden för eget långsiktigt sparande alternativt konsumtion.
Visst har en boxare 2 händer och efter några raka höger så kommer till slut en "krokig vänster".
I senaste poddavsnittet av First Things intervjuas Jeff Rubin angående sin bok The Expendables - How the Middle Class Got Screwed By Globalization.
Det finns naturligtvis en massa hack här och där, men borgerliga måste gräva i dessa frågor. Särskilt eftersom förskjuten ekonomisk makt påverkar folkets självbestämmande, vilket är den hårda kärnan i demokratin.
Riktigt bra skrivet. Arbete ska vara den främsta inkomsten för en människa. Om allt annat förutom arbetet sticker iväg i värde finns inte mycket anledning att försöka arbeta hårt. En marknad måste ha substans för att växa hållbart.
Jaha, så sänk skatterna på löneinkomster, kan man tycka.
Lite kul blir det när jag som är de där fattiga, ser mitt liv försvinna, och ni som redan har , hill ha mer. Vart tog kärlek vägen? Och girighet är vad det är, och inget annat. Daggs för ett nytt parti som gör slut på den här girigheten.
Ivar, det här är min favoritartikel. Du borde verkligen grotta vidare här. Finns några här I kommentarerna som har inflikat med bra Information med.
Jag skulle också vilja se exempel på miljardärernas tillvägagångssätt som gör att de lyckas, samtidigt som vanligt folk halkar efter.
Inte alls. Så har det alltid varit. Och så kommer det förbli. Kallas frimurarordern. Lycka till att slå den. De dödar dig om du försöker. De har Satan på sin sida även.
Ja, det var oväntat att höra nollsumme-retorik från vad som beskrivs som en högerblogg. Är det en ideologisk helomvändning i vardande vi ser? Har Arpi varit så uppslukad av identitetspolitiska spöken och kulturkrig av amerikanskt snitt att han inte reflekterat över var han står i ekonomiska frågor?
Det här tangerar vad organisationen Positive Money säger: https://youtu.be/eHQ7wvWzUW0 Jag tycker detta är superintressant och behöver inte alls vara en sådan ideologisk vattendelare. Det bör vara i allas intresse att det monetära systemet fungerar tillförlitlig. Börja med att säkerställa att maskinen funkar, innan vi börjar bråka om vart vi ska köra.
När man jämför ett tillstånd förr och nu är det bara ena sidan av myntet man ser om man bara jämför löner. Man måste även se vad man kan köpa för pengarna förr och nu. Vi kanske inte har ökat i lön så mycket men vad vi kan köpa för pengarna är enormt mycket mer. År 2000 fanns inte smartphonen, inte netflix, överföringshastigheten på nätet var så långsam att man laddade ner musik, inte streamade den, flygbiljetter var dyra, bilarna sämre, tågen gick iofs i tid men bekvämligheten lyste med sin frånvaro. Möjligheten att köpa vad man anser sig behöva har aldrig varit så stora och möjligheten att transportera någonting från någonstans i världen till vår dörr har aldrig varit större. Så även om vår lön knappt har ökat för vi ändå ett helt annat liv nu än för 20 år sedan. Den sidan av mynte måste man också se på när man jämför tillståndet då och nu.
Det som har hänt är att företagen har haft en produkt- och produktivitetsutveckling som är enorm och det har gett oss ett enormt utbud av billiga varor och tjänster som märkbart har förändrat våra liv. Vill vi verkligen gå tillbaks till år 2000 även om vi får högre lön?
Den intressanta frågan är för mig om vi hade haft samma produktivitetsutveckling om våra lönerna hade ökat mer än vad de faktiskt gjorde. Man kan argumentera rätt kraftfullt emot. Låga löneökningar gav utrymme för investeringar som sedan ledde till dessa nya varor och tjänster, som gynnade oss alla. Det i sin tur ledde till en hög värdering av företagen vilket skapade många börsmiljonärer.
Så dessa börsmiljonärer är ett "collateral damage", det priset vi får betala för den exceptionella produktutveckling som vi haft.
Det är i det här sammanhanget jag tycker att de som anser att de "nyliberala teorier" misslyckats är ute i ogjort väder. De nyliberala teorierna som infördes under 90 talet har gjort precis det som de var avsedda att göra. Öka mängden varor och tjänster som gemena man har råd med. Detta har gjorts över större delen av världen under de senaste 25 åren. Och det är ett anmärkningsvärt framgångsrikt projekt.
Ps jag vet att min beskrivning inte stämmer för bostadsmarknaden men den förstår jag överhuvudtaget inte. Varför man ska betala så mycket för rätten att titta in i ett halvdussins grannars kök övergår mitt förstånd.
Det kallas liberal demokrati, eller nyliberalism. Exempel på vad vi hade och vad vi har nu:
Du kan antingen ha nationell energiproduktion som en nationell angelägenhet gemensamt skapad och finansierad av nationens folk, eller som en profitdriven investering. Dessa kan inte kombineras utan att man får bägge varianters nackdelar och inga av någonderas fördelar. Den enda möjliga konsekvensen är folkligt finansierad energiproduktion med privatiserad profit.
Man kan däremot ha den ena eller den andra, med god effekt bara man är konsekvent och konstruerar regelverket utifrån vilket system man vill ha: ett profitdrivet system måste vara strukturerat så att tröskel-effekter inte hindrar småskalig (t o m enskild självhushållning, vilket är lokalt möjlig med modern teknik) konkurrens med redan välsituerade investerare eller ägare, och ett gemensamt skattedrivet måste ha energiproduktionen som vinstmål, inte direkt ekonomisk avkastning (det hushållen inte behöver lägga på el via skatt och avgift kommer de att amortera, investera eller konsumera - vinsten kommer alltså på andra ställen i ekonomin, är tanken).
Detta gäller i stort sett de flesta branscher och sektorer där investeringar måste vara stora och planeras för årtionden eller generationsvis, vilket inte hindrar det allmänna från att kontraktera lokala privata entreprenörer till just lokala arbeten - det finns ju ingen anledning att ha ett "Statens Snöröjningsverk" t ex, medan statlig översyn över nationellt vägnät är strategiskt viktig infrastruktur.
Problemet är att vi sedan ca 1990 dras med nyliberal ekonomiska irrläror, lika felaktiga som marxismen. Konsekvensen är också det som kallas "private profits/socialised costs", där inga aktörer med makt att förändra har anledning att förändra, och där alla försök till förändring (oavsett om man vill nationalisera eller privatisera på riktigt) ses som samhällshot.
I ett sådant system är det väldigt dumt at alls investera annat än minimalt, om man inte kunde vara med från början. Avlastningen är helt enkelt för låg och osäker, planeringsbarheten noll (se bara på regleringar, avgifter och skatter som gör det lönsammare att transportera fårkött från Nya Zeeland än att vara får-farmare i Sverige) och när dessutom den fysiska tryggheten och nationella sammanhållningen är obefintlig placeras kapitalet bättre i annat land.
Lägger man till den politisk-sociala situationen i övrigt och att inga alternativ till rådande ordning är realistiskt genomförbara (åter: oavsett vilka) blir den oundvikliga slutsatsen att landet måste kollapsa innan några som helst genomgripande reformer kan genomföras.
Det är, enkelt uttryckt, väldigt tryggt att ha promenadavstånd till annat land, och att inte ha några investeringar i Sverige annat än bostaden. Man köper inte in sig i ett palats om det bara är stuckaturen och fasaden som håller ihop det, hur mycket andra med sänkta kostnader än predikar diverse nationalistiska värden så fort realpolitiken hostar till.
Suck! Typ den sämsta texten från dig Ivar.
Kan det bero på att Socialdemokraterna bestämt att staten ska ’ta hand om’ svenska folkets pensionssparande åt oss? Så, staten har socialiserat svenska arbetstagares pensioner, istället för privat pensionskapital, investerat i aktier, har vi fått usla statliga pensions-IOUs.
Problemet är inte att vi har fått miljardärer i Sverige som blivit rika på tillgångsinflation utan att den svenska staten hårdbeskattar löneinkomster och hindrar svenska löntagare från att bygga upp ett privat pensionskapital.
Jag tycker det är ett oskick att jämföra förmögenhet (balansräkning) med BNP (resultaträkning).
I övrigt är allt mycket intressant.
Orsaken till att politiker och Riksbank bedriver en expansiv penning och finanspolitik är att de är beroende av att det högbelånade systemet rullar vidare både för att kunna vinna val och upprätthålla skatteintäktern så att alla offentliga åtaganden kan betalas. Alla gynnas kortsiktigt genom att jobben säkerställs, skatteintäkterna upprätthålls och medelklassens tillgångar ökar i värde. Att vissa kapitalägare gynnas extra mycket är inte syftet utan en sidoeffekt. Långsiktigt är det problematiskt för förr eller senare ska ordningen återställas. Två korta videor som beskriver det större skeendet som vi är en del av.
https://www.youtube.com/watch?v=PHe0bXAIuk0&t=1s
https://www.youtube.com/watch?v=xguam0TKMw8
Kapitalskatternas andel av skatteintäkterna har för övrigt varit oförändrade och ganska stabila kring 6% sedan 2006 vilket är ungefär samma som bolagsskatterna. ISK infördes 2012 och har inte påverkat den relationen. Jag vet inte om det skiljer sig avsevärt från andra länder, men jag tror att det är något liknande.
https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Skatter/Skattetryck/Skatteintakter-per-skatt/
Lagtinget i Mariehamn på Åland är ett bättre och hederligare alternativ än Den svenska Sosseriksdagen på Helgeandsholmen.