Josefin de Gregorio, författare och litteraturredaktör på SvD, pratar om surrogatmödraskap, singelinsemination och dödshjälp. Hon har sin tro, jag har ingen själ. Vi skissar även på en ny kulturkanon.
Varför ska vi alltid diskutera alla svåra frågor idag ur ett slags kvinnligt feministiskt perspektiv? Varför är det alltid mer rätt än ett manligt perspektiv? Eller för den delen, ett barnperspektiv. T.ex. abort kan ju också ses ur ett barnperspektiv, barnets rätt till liv. Men nej, allting ska alltid utgå från det feministiska perspektivet och det blir då det rådande, det blir det då det man måste argumentera emot med bevisbördan alltid lagd på alla andra perspektiv. Är så förbannat trött på detta så jag tycker dessa frågor inte går att diskutera längre. Dessutom tycks det alltid handla om att ha ett välfärdsystem med höga skatter och stora skattetransfereringar från gruppen män till gruppen kvinnor, som ju sker idag. Just för att finansiera det feministiska synsättet.
Sen påstår en del feminister att dom absolut visst vill höra t.ex. männens röst eller det kan till och med komma kritik mot att män är för tysta i den debatten. Men så fort nån man försöker så blir han nergjord med s.k. härskartekniker direkt pga att han har fel kön. Och vi vet ju dessutom att den vita mannen är skyldig till allt ont i världen och i historien. Så vem orkar?
Imponerad ändå att du försöker Ivar Arpi. Och håller med dig om dödshjälp, vi har ju dessutom en liten form av dödshjälp idag med s.k. palliativ vård. Vi såg det även under Covid när många äldre på ålderdomshem fick lugnande medel när dom hade andningsproblem och då slutade andas när dom fick den vården. Då kanske den användes fel förvisso (bristande resurser) men annars är palliativ vård också en möjlighet till ett värdigt slut.
Meh. Det här eviga ämnet kring sådant som rör familjebildning och/eller sex så plötsligt ska vara heliga. Att män frivilligt väljer arbeten som förstör deras kroppar eller att gemene man väljer arbeten som ger en enorm psykologisk påfrestning... det ses som okej. Men så snart en vuxen människa, frivilligt (oavsett ekonomiska motiv) väljer en väg som innebär sex, surrogatmödraskap eller liknande - då är det plötsligt enormt smutsigt. Inget kommer gratis och mycket i livet kommer att kosta. Det är och bör vara din frihet att välja den väg du anser gynnar dig själv mest, oavsett om du vill sälja din kropp till herr Roberto, om du vill bära ett barn åt en annan människa, arbeta på en byggindustri och paja dina knän innan 40... eller liknande.
Detta är min generella syn på saken!Tycker det är positivt med människor som tar sitt liv i sina egna händer för att skapa det liv eller död de vill ha. Så länge som det inte sker på någon annans persons bekostnad. De visar vägen tycker jag. Därför borde samhället vara mer tillåtande så att det blir mer tillgängligt för oss alla.
Mycket intressant podd men jag har en principiell invändning. Tycker inte podden blev så nyanserad som jag hade hoppats så det hade varit uppfriskande för debatten om du haft ytterligare en gäst som haft en lite mer positiv inställning i dessa frågor. Eller så var kanske Josefin inte rätt gäst för att diskutera dessa ämnen?
Som vanligt intressanta diskussioner i detta forum. Min reaktion är "magkänsla" mer än förnuft kanske.
Surrogatmödrar
Det känns fel med surrogatmödrar. Att tänka sig att bära ett barn inom sig i nio månader och dela dna med detta barn och sedan ge bort det. Helt obegripligt att man kan - även om man får massor av pengar. Jag skulle ALDRIG kunna - känns det som. Det kan ju bero på att jag är adoptivförälder själv och skulle slåss med näbbar och klor för att behålla såväl biologiskt barn som barn som jag adopterat. Barnet har rätt att få veta sanningen. Hur kommer det att kännas att någon fått betalt för att ge bort barnet?
Döden? Ja, den kommer och närmar sig verkligen obönhörligt när man är så gammal som jag. Om man lider, har smärtor och själv kan uttala att man vill ha hjälp att dö - då tycker jag att man ska få det. Min känsla är att man redan nu kan få mycket hjälp via smärtstillande och sömnmedel. Jag är inte helt påläst så jag lämnar det öppet.
Tron då? Jag slutade tro på en Gud när jag var ungefär 11 år. Varför? För att det föreföll och fortfarande förefaller så otroligt att någon skulle skapa allt som finns på den här jorden. Att tro på en god Gud som har makt är ännu svårare för då skulle inte världen se ut som den gör. Eller? Är vi resultatet av ett experiment i något som vi inte kan greppa och förstå?? När man börjar tänka på det otroliga att vi snurrar runt här i något som vi uppfattar som oändligt - varför och hur? Vad är det vi befinner oss i EGENTLIGEN?? Och att leta efter meningen med livet tror jag inte på. Meningen det är något som mänskligheten hittat på. Vi har fått för stor hjärna, som krånglar till det enligt mitt sätt att se det.
Abort? Jag är nog mest FÖR det - för att inte bli född mot någons vilja och för egen del skulle jag ha velat bli aborterad om det varit något stort fel på mig fysiskt eller mentalt. Provocerande? Kan inte rå för att jag tänker så. Sedan är det verkligen ett dilemma att man aborterar foster som skulle kunna ha överlevt om de i stället varit för tidigt födda. Det var väl egentligen det som Sverigedemokraterna menade innan de ändrade inställning till när man ska godkänna abort.
Varför ska vi alltid diskutera alla svåra frågor idag ur ett slags kvinnligt feministiskt perspektiv? Varför är det alltid mer rätt än ett manligt perspektiv? Eller för den delen, ett barnperspektiv. T.ex. abort kan ju också ses ur ett barnperspektiv, barnets rätt till liv. Men nej, allting ska alltid utgå från det feministiska perspektivet och det blir då det rådande, det blir det då det man måste argumentera emot med bevisbördan alltid lagd på alla andra perspektiv. Är så förbannat trött på detta så jag tycker dessa frågor inte går att diskutera längre. Dessutom tycks det alltid handla om att ha ett välfärdsystem med höga skatter och stora skattetransfereringar från gruppen män till gruppen kvinnor, som ju sker idag. Just för att finansiera det feministiska synsättet.
Sen påstår en del feminister att dom absolut visst vill höra t.ex. männens röst eller det kan till och med komma kritik mot att män är för tysta i den debatten. Men så fort nån man försöker så blir han nergjord med s.k. härskartekniker direkt pga att han har fel kön. Och vi vet ju dessutom att den vita mannen är skyldig till allt ont i världen och i historien. Så vem orkar?
Imponerad ändå att du försöker Ivar Arpi. Och håller med dig om dödshjälp, vi har ju dessutom en liten form av dödshjälp idag med s.k. palliativ vård. Vi såg det även under Covid när många äldre på ålderdomshem fick lugnande medel när dom hade andningsproblem och då slutade andas när dom fick den vården. Då kanske den användes fel förvisso (bristande resurser) men annars är palliativ vård också en möjlighet till ett värdigt slut.
Meh. Det här eviga ämnet kring sådant som rör familjebildning och/eller sex så plötsligt ska vara heliga. Att män frivilligt väljer arbeten som förstör deras kroppar eller att gemene man väljer arbeten som ger en enorm psykologisk påfrestning... det ses som okej. Men så snart en vuxen människa, frivilligt (oavsett ekonomiska motiv) väljer en väg som innebär sex, surrogatmödraskap eller liknande - då är det plötsligt enormt smutsigt. Inget kommer gratis och mycket i livet kommer att kosta. Det är och bör vara din frihet att välja den väg du anser gynnar dig själv mest, oavsett om du vill sälja din kropp till herr Roberto, om du vill bära ett barn åt en annan människa, arbeta på en byggindustri och paja dina knän innan 40... eller liknande.
Frihet under ansvar.
Detta är min generella syn på saken!Tycker det är positivt med människor som tar sitt liv i sina egna händer för att skapa det liv eller död de vill ha. Så länge som det inte sker på någon annans persons bekostnad. De visar vägen tycker jag. Därför borde samhället vara mer tillåtande så att det blir mer tillgängligt för oss alla.
Mycket intressant podd men jag har en principiell invändning. Tycker inte podden blev så nyanserad som jag hade hoppats så det hade varit uppfriskande för debatten om du haft ytterligare en gäst som haft en lite mer positiv inställning i dessa frågor. Eller så var kanske Josefin inte rätt gäst för att diskutera dessa ämnen?
Som vanligt intressanta diskussioner i detta forum. Min reaktion är "magkänsla" mer än förnuft kanske.
Surrogatmödrar
Det känns fel med surrogatmödrar. Att tänka sig att bära ett barn inom sig i nio månader och dela dna med detta barn och sedan ge bort det. Helt obegripligt att man kan - även om man får massor av pengar. Jag skulle ALDRIG kunna - känns det som. Det kan ju bero på att jag är adoptivförälder själv och skulle slåss med näbbar och klor för att behålla såväl biologiskt barn som barn som jag adopterat. Barnet har rätt att få veta sanningen. Hur kommer det att kännas att någon fått betalt för att ge bort barnet?
Döden? Ja, den kommer och närmar sig verkligen obönhörligt när man är så gammal som jag. Om man lider, har smärtor och själv kan uttala att man vill ha hjälp att dö - då tycker jag att man ska få det. Min känsla är att man redan nu kan få mycket hjälp via smärtstillande och sömnmedel. Jag är inte helt påläst så jag lämnar det öppet.
Tron då? Jag slutade tro på en Gud när jag var ungefär 11 år. Varför? För att det föreföll och fortfarande förefaller så otroligt att någon skulle skapa allt som finns på den här jorden. Att tro på en god Gud som har makt är ännu svårare för då skulle inte världen se ut som den gör. Eller? Är vi resultatet av ett experiment i något som vi inte kan greppa och förstå?? När man börjar tänka på det otroliga att vi snurrar runt här i något som vi uppfattar som oändligt - varför och hur? Vad är det vi befinner oss i EGENTLIGEN?? Och att leta efter meningen med livet tror jag inte på. Meningen det är något som mänskligheten hittat på. Vi har fått för stor hjärna, som krånglar till det enligt mitt sätt att se det.
Abort? Jag är nog mest FÖR det - för att inte bli född mot någons vilja och för egen del skulle jag ha velat bli aborterad om det varit något stort fel på mig fysiskt eller mentalt. Provocerande? Kan inte rå för att jag tänker så. Sedan är det verkligen ett dilemma att man aborterar foster som skulle kunna ha överlevt om de i stället varit för tidigt födda. Det var väl egentligen det som Sverigedemokraterna menade innan de ändrade inställning till när man ska godkänna abort.
Svåra frågor. Mitt ärliga svar härmed levererat.