Som vanligt intressanta diskussioner i detta forum. Min reaktion är "magkänsla" mer än förnuft kanske.
Surrogatmödrar
Det känns fel med surrogatmödrar. Att tänka sig att bära ett barn inom sig i nio månader och dela dna med detta barn och sedan ge bort det. Helt obegripligt att man kan - även om man får massor av pengar. Jag skulle ALDR…
Som vanligt intressanta diskussioner i detta forum. Min reaktion är "magkänsla" mer än förnuft kanske.
Surrogatmödrar
Det känns fel med surrogatmödrar. Att tänka sig att bära ett barn inom sig i nio månader och dela dna med detta barn och sedan ge bort det. Helt obegripligt att man kan - även om man får massor av pengar. Jag skulle ALDRIG kunna - känns det som. Det kan ju bero på att jag är adoptivförälder själv och skulle slåss med näbbar och klor för att behålla såväl biologiskt barn som barn som jag adopterat. Barnet har rätt att få veta sanningen. Hur kommer det att kännas att någon fått betalt för att ge bort barnet?
Döden? Ja, den kommer och närmar sig verkligen obönhörligt när man är så gammal som jag. Om man lider, har smärtor och själv kan uttala att man vill ha hjälp att dö - då tycker jag att man ska få det. Min känsla är att man redan nu kan få mycket hjälp via smärtstillande och sömnmedel. Jag är inte helt påläst så jag lämnar det öppet.
Tron då? Jag slutade tro på en Gud när jag var ungefär 11 år. Varför? För att det föreföll och fortfarande förefaller så otroligt att någon skulle skapa allt som finns på den här jorden. Att tro på en god Gud som har makt är ännu svårare för då skulle inte världen se ut som den gör. Eller? Är vi resultatet av ett experiment i något som vi inte kan greppa och förstå?? När man börjar tänka på det otroliga att vi snurrar runt här i något som vi uppfattar som oändligt - varför och hur? Vad är det vi befinner oss i EGENTLIGEN?? Och att leta efter meningen med livet tror jag inte på. Meningen det är något som mänskligheten hittat på. Vi har fått för stor hjärna, som krånglar till det enligt mitt sätt att se det.
Abort? Jag är nog mest FÖR det - för att inte bli född mot någons vilja och för egen del skulle jag ha velat bli aborterad om det varit något stort fel på mig fysiskt eller mentalt. Provocerande? Kan inte rå för att jag tänker så. Sedan är det verkligen ett dilemma att man aborterar foster som skulle kunna ha överlevt om de i stället varit för tidigt födda. Det var väl egentligen det som Sverigedemokraterna menade innan de ändrade inställning till när man ska godkänna abort.
Som vanligt intressanta diskussioner i detta forum. Min reaktion är "magkänsla" mer än förnuft kanske.
Surrogatmödrar
Det känns fel med surrogatmödrar. Att tänka sig att bära ett barn inom sig i nio månader och dela dna med detta barn och sedan ge bort det. Helt obegripligt att man kan - även om man får massor av pengar. Jag skulle ALDRIG kunna - känns det som. Det kan ju bero på att jag är adoptivförälder själv och skulle slåss med näbbar och klor för att behålla såväl biologiskt barn som barn som jag adopterat. Barnet har rätt att få veta sanningen. Hur kommer det att kännas att någon fått betalt för att ge bort barnet?
Döden? Ja, den kommer och närmar sig verkligen obönhörligt när man är så gammal som jag. Om man lider, har smärtor och själv kan uttala att man vill ha hjälp att dö - då tycker jag att man ska få det. Min känsla är att man redan nu kan få mycket hjälp via smärtstillande och sömnmedel. Jag är inte helt påläst så jag lämnar det öppet.
Tron då? Jag slutade tro på en Gud när jag var ungefär 11 år. Varför? För att det föreföll och fortfarande förefaller så otroligt att någon skulle skapa allt som finns på den här jorden. Att tro på en god Gud som har makt är ännu svårare för då skulle inte världen se ut som den gör. Eller? Är vi resultatet av ett experiment i något som vi inte kan greppa och förstå?? När man börjar tänka på det otroliga att vi snurrar runt här i något som vi uppfattar som oändligt - varför och hur? Vad är det vi befinner oss i EGENTLIGEN?? Och att leta efter meningen med livet tror jag inte på. Meningen det är något som mänskligheten hittat på. Vi har fått för stor hjärna, som krånglar till det enligt mitt sätt att se det.
Abort? Jag är nog mest FÖR det - för att inte bli född mot någons vilja och för egen del skulle jag ha velat bli aborterad om det varit något stort fel på mig fysiskt eller mentalt. Provocerande? Kan inte rå för att jag tänker så. Sedan är det verkligen ett dilemma att man aborterar foster som skulle kunna ha överlevt om de i stället varit för tidigt födda. Det var väl egentligen det som Sverigedemokraterna menade innan de ändrade inställning till när man ska godkänna abort.
Svåra frågor. Mitt ärliga svar härmed levererat.