I Danmark slutade borgerligheten vara folkliga. Resultatet blev total kollaps. Det är dit svensk borgerlighet är på väg, var så säkra. Utan folklighet förlorar man snart regeringsmakten igen.
Jättebra artikel som får en att stanna upp och reflektera. Det som jag har svårast för är att vi alla utsätts för en agendastyrd medi som vill styra in oss i fack och tycka som dom. Dom har med andra ord ett uppdrag med okänd uppdragsgivare. Det här skapar rädda mäniskor som inte vågar föra
Sådana rätta tankar! Som går som en befrielserörelse genom mitt inre när jag läser.
BRA där…
Driver en kamp i det privata för bidra så mycket som jag förmår med resurser till mina barn o barnbarn-familjer att förverkliga så mycket det går av ”det borgerliga livet”, i linje med de värderingar S B uttrycker.
Men hela politiken i detta vårt ingrodda sossesverige är emot mig/oss,
Mycket bra artikel, jag har länge motsatt mig det jag kallar klientsamhället, det gör människor svaga och obeslutsamma, de blir mindre än de kunde varit, sitter och väntar på svar som aldrig kommer.
Håller med. Det känner man ju själv också om man halkar dit i sitt eget sätt att tänka. Ibland tror jag att vissa av våra partier är mer rädda för beslutsamma och självständiga medborgare, än motsatsen.
Så fantastiskt bra! Det bästa jag har läst på länge! Nu vet vi varför regeringen inte kommer att lyckas genomför "paradigmskiftet". Jag skall genast köpa boken av Chriastian Egander Skov.
David Goodhart var inne på samma tema i sina böcker "Anywheres and Somewheres" och "Head Heart Hand". Den nutida politiska demokratin innebär strömlijeformad fyrkantighet och ekonomiska mutor genom statsbidrag.
Sant, det finns ingen sån förväntan längre. Men att tala om frihet är en början (från kollektivistiska lösningar). Vikten av det lilla livets gemenskaper en annan, som du skriver om. Att lyssna är en konst som politiker bör bli mycket bättre på.
Är det inte just de s.k. populistiska partierna som tillvaratar gemene mans intressen och inte bara ”underblåser den folkliga ilskan". Med populism kan man också mena de traditionella partiernas försök att göra sig populära genom att försöka att ge sken av att stå för det goda och rätta. Att försöka framstå som folklig eller att vara folklig är två skilda saker. Vad som önskas djupt i de breda folklagren och som inte alla partier ger är den trygghet som objektivitet, andlighet, traditioner och småskalighet ger.
Jo, till viss del är det absolut så, att populistpartierna erbjuder den folklighet övriga borgerliga partier lämnat bakom sig! Men det finns också, särskilt hos vårt eget, en, vad ska vi säga, lite oproportionerlig förväntan om att ett återupprättat folkhem ska ge folk mening och känsla av samhörighet. Att ett ANNAT (än det rådande progressiva) samhällsprojekt ska skapa en djupare mening i tillvaron. Jag tror aldrig att nationen kan fylla den funktionen - utom i tider av krig och kris kanske. Det kan bara de nära relationerna och små sammanhangen göra. I min tankevärld är det en av skillnaderna mellan borgerlig folklighet och populism. Därmed inte sagt att det inte kan rymmas folklighet inom populistpartiet. Det gör det!
Och ja, politiker som bara försöker FRAMSTÅ som folkliga, och bara ibland, är något helt annat än verklig folklighet. Det är att äta korv med bröd och lägga ut en låtsasspontan bild på Facebook…
Absolut, folklighet kommer från det breda folklagren. De nära relationerna och små sammanhangen byggs upp inom familjen och skolan. Detta om barn förankras i den trygghet som traditioner, normer och svensk kultur och historia kan ge.
Tycker ni gör bra poänger båda två. De små gemenskaperna är allra viktigast, men om den större ”tunnare” gemenskapen försvinner eller devalveras så finns lite som binder samman de små gemenskaperna. Då får de på sikt svårare att klara sig.
Det bästa jag läst på länge och det här är något som "vanligt folk" både förstår och håller med om.
Men man har liksom glömt att man borde kunna förvänta sig detta av politiker som kallar sig borgerliga, eller hur??
Helt klockrent skrivet!
Väldigt roligt att höra!
Mycket bra! Tack.
Jättebra artikel som får en att stanna upp och reflektera. Det som jag har svårast för är att vi alla utsätts för en agendastyrd medi som vill styra in oss i fack och tycka som dom. Dom har med andra ord ett uppdrag med okänd uppdragsgivare. Det här skapar rädda mäniskor som inte vågar föra
Nä bläcket tog inte slut
Sådana rätta tankar! Som går som en befrielserörelse genom mitt inre när jag läser.
BRA där…
Driver en kamp i det privata för bidra så mycket som jag förmår med resurser till mina barn o barnbarn-familjer att förverkliga så mycket det går av ”det borgerliga livet”, i linje med de värderingar S B uttrycker.
Men hela politiken i detta vårt ingrodda sossesverige är emot mig/oss,
Hjälp!!!!
Den där ”privata kampen” är den viktigaste! 👌🏻👍🏻❤️
Otroligt bra skrivet. Bästa jag läst på länge. 🙏👍🏻
Mycket bra artikel, jag har länge motsatt mig det jag kallar klientsamhället, det gör människor svaga och obeslutsamma, de blir mindre än de kunde varit, sitter och väntar på svar som aldrig kommer.
Håller med. Det känner man ju själv också om man halkar dit i sitt eget sätt att tänka. Ibland tror jag att vissa av våra partier är mer rädda för beslutsamma och självständiga medborgare, än motsatsen.
Så fantastiskt bra! Det bästa jag har läst på länge! Nu vet vi varför regeringen inte kommer att lyckas genomför "paradigmskiftet". Jag skall genast köpa boken av Chriastian Egander Skov.
David Goodhart var inne på samma tema i sina böcker "Anywheres and Somewheres" och "Head Heart Hand". Den nutida politiska demokratin innebär strömlijeformad fyrkantighet och ekonomiska mutor genom statsbidrag.
Ja, många paralleller till Goodhart - tänkte också på det!!
Bra iakttagelse! David Goodhart intervjuades i podden i december.
Om du kanske missat: https://ivararpi.substack.com/p/who-cares-about-the-care-workers
Utmärkt betraktelse och korrekt slutsats.
Tack:-)
Sant, det finns ingen sån förväntan längre. Men att tala om frihet är en början (från kollektivistiska lösningar). Vikten av det lilla livets gemenskaper en annan, som du skriver om. Att lyssna är en konst som politiker bör bli mycket bättre på.
Är det inte just de s.k. populistiska partierna som tillvaratar gemene mans intressen och inte bara ”underblåser den folkliga ilskan". Med populism kan man också mena de traditionella partiernas försök att göra sig populära genom att försöka att ge sken av att stå för det goda och rätta. Att försöka framstå som folklig eller att vara folklig är två skilda saker. Vad som önskas djupt i de breda folklagren och som inte alla partier ger är den trygghet som objektivitet, andlighet, traditioner och småskalighet ger.
Jo, till viss del är det absolut så, att populistpartierna erbjuder den folklighet övriga borgerliga partier lämnat bakom sig! Men det finns också, särskilt hos vårt eget, en, vad ska vi säga, lite oproportionerlig förväntan om att ett återupprättat folkhem ska ge folk mening och känsla av samhörighet. Att ett ANNAT (än det rådande progressiva) samhällsprojekt ska skapa en djupare mening i tillvaron. Jag tror aldrig att nationen kan fylla den funktionen - utom i tider av krig och kris kanske. Det kan bara de nära relationerna och små sammanhangen göra. I min tankevärld är det en av skillnaderna mellan borgerlig folklighet och populism. Därmed inte sagt att det inte kan rymmas folklighet inom populistpartiet. Det gör det!
Och ja, politiker som bara försöker FRAMSTÅ som folkliga, och bara ibland, är något helt annat än verklig folklighet. Det är att äta korv med bröd och lägga ut en låtsasspontan bild på Facebook…
Absolut, folklighet kommer från det breda folklagren. De nära relationerna och små sammanhangen byggs upp inom familjen och skolan. Detta om barn förankras i den trygghet som traditioner, normer och svensk kultur och historia kan ge.
Tycker ni gör bra poänger båda två. De små gemenskaperna är allra viktigast, men om den större ”tunnare” gemenskapen försvinner eller devalveras så finns lite som binder samman de små gemenskaperna. Då får de på sikt svårare att klara sig.