Anna-Karin Wyndhamn och jag skriver om huruvida det är vi som utgör hotet mot den akademiska friheten. Och varför Per Svensson, med flera, inte förmår att se politiseringen av svenska universitet.
Man kan tillägga att detta pågått länge. Länge fast i lite olika tappningar. För drygt 40 år sedan gjorde jag värnplikten i Umeå. På något som hette Kavalleriets Kadett- och Aspirantskola (KavKAS). Jag hade fått för mig att jag skulle bli officer (och blev det också men gick över till civila studier ganska omgående därefter). Vid ett tillfälle lyssnade vi på en officer, dåvarande överstelöjtnant, på dåvarande K4. Han berättade för oss aspiranter om den snart förestående flytten av K4 från den kreativa, växande, attraktiva staden Umeå till orten Arvidsjaur. Dit hade politikerna förlagt ett nyuppståndet helt regemente därför att en socialdemokratisk trotjänare hängivet hade drivit den frågan, drivit den så länge att man till sist tyckte att trotjänaren kunde få sin belöning för långt och troget arbete. Dessutom var det ju utmärkt regionalpolitik, en sak som inte alltför sällan förtagit effekterna av anslagen till försvaret. Så vad talade överstelöjtnanten om? Jo, det fanns ju en fråga. Hur skulle unga ensamstående män i början av sin karriär kunna lockas att bosätta sig i Arvidsjaur i stället för i det för en ung man (ja ni vet, på den tiden var officerare enbart män. Jag tar risken att påminna om det även om vissa säkert anser att min kommentar därmed borde ha försetts med en inledande varningstext) mer lockande Umeå? I en fas i livet där man ofta attraheras av nöjesliv, söker sin livspartner, vill se sig om på fritiden med mera. Arvidsjaur ligger inte så värst nära någonting annat, kan tilläggas. När frågan kom upp då överstelöjtnanten talade blev hans kommentar "jag ser inga problem, bara möjligheter". Som ung och säkert naiv, sprungen ur en miljö där en spade aldrig hade kallats för något annat än spade, förstod jag inte vad denne stjärnbeströdde höjdare (för oss då, alltså) menade! Är han dum eller? Tror han att en drygt 20-årig ung man som är singel rent definitionsmässigt bara ser möjligheten att få åka snöskoter under en ganska lång årlig säsong och sedan betala för det genom en dödsdömd kamp mot mygg resterande del av året som så lockande att köerna av villiga ditflyttande kommer att ringla långa? Att jakt och fiske i en lokal kultur där man är utböling i generationer med glädje blir substitut för nöjesliv och närhet till annat?
Nej, han var så klart inte dum! Tvärtom, han var ju smart! Han hade insett att ett erkännande av detta problem (verkligheten kom ju så klart senare ändå att visa upp sitt fula tryne) inte direkt skulle ha gynnat hans position i det läget. En direkt, DIREKT, parallell till alla som viftar bort farhågorna om de problem en massiv invandring medför med att "vi ser bara resurser". En föregångsman! I front-line för vad som komma skulle.
Som ung och oerfaren kunde man också med den tidens kavalleristers kvardröjande historiska stolthet naivt flina åt vissa tokstollar som ville ha kvinnliga officerare. Det skulle påbörjas med marktjänst inom Flygvapnet om jag minns rätt. Vi kände oss inte så berörda den gången. Flygvapnet var ju egentligen inte militärt, deras officerare sov ju inte ens i tält och de gick högvakt med rostiga vapen. Sades det. Hur som helst, några årtionden senare är det en vedertagen och i högsta grad "påbjuden sanning" att fler kvinnliga officerare ger ett bättre försvar. Jag vill påpeka att jag inte alls är av motsatt uppfattning men jag tror hädiskt nog att det bästa försvaret är om officerarna är de mest begåvade, mest motiverade och mest lämpade. Oavsett kön. Alldeles oavsett alltså. En procentsats av det ena eller andra könet torde dessutom ha begränsad militär effekt mot en angripare. Vissa kvinnliga officerare får lättare att synas i befordringsgången, vissa manliga får träda tillbaka. Jag är civil sedan länge men har goda vänner kvar i Försvarsmakten. Självklart förnekas kvoteringen, lika självklart pågår den. Jag menar, vem vill inte ha ett bättre försvar? DÅ MÅSTE vi ju göra så här! Metoden är att först i realiteten besluta om vem som ska befordras eller vilka som kan komma i fråga och sedan upprätta kravspecifikationen så att vederbörandes CV passar bäst. Återigen, jag är INTE emot kvinnliga officerare och jag tillstår utan omsvep att jargongen inom Försvarsmakten förr i tiden knappast var rumsren, i många avseenden. Börja med att fråga Jan Björklund, dagens moraliska föredöme men med historiska insatser som hans nuvarande rykte sannolikt inte skulle stödjas av om de komme i fokus. Icke förty så pågår nu en politiskt motiverad kvoteringsprocess. Regionalpolitiken har fått konkurrens vad avser politiskt korrekta inslag i det som borde vara objektivt rationell hantering av de avsevärda belopp som årligen satsas i försvaret.
Säkerligen kan många andra med andra erfarenheter från andra delar av samhället vittna om motsvarande saker. Alla har så klart fel, alla är så klart reaktionära, ser spöken och "förstår inte". Kanske borde vi vara tacksamma? Det känns ändå inte helt bra att betrakta allt detta.
Ibland känns det skönt att vara lite gammal. Med sin karriär bakom sig, med lite av "sitt på det torra". Trots det så undrar jag hur långt det ska gå innan pendeln svänger. Eller vad som måste hända innan den gör det. Då kommer alla att säga "Ja, hur galet allting blivit, det här har då aldrig JAG stött!"
Ungefär som när skattesystemet reformerades i skiftet 80-/90-tal och det tidigare systemet av någon (s)-märkt benämndes om "perverst". Bara för att de höga marginaleffekterna börjat kasta sin skugga även över vissa grupper av LO-medlemmar. Eller när en (s)-profil i en sorgeskrift över Berlin-muren sökte tröst i att muren ändå under många år skyddat Östtyskland mot en okontrollerad INVANDRING. Sug på den! Tycka att det är bra att skydda sig mot okontrollerad invandring! Hujedamig!
Jag har själv stött på "genusdoktrinen" på KTH. Det var kanske tio år sedan. Jag undervisade en kurs i statistik (institutionen för matematik) och illustrerade "Wilcoxons Rangsummetest", genom att ta upp artikeln "Sex Differences in Human Neonatal Social Perception" av bl.a. Simon Baron-Cohen. De använde chi-två testet för att testa sin hypotes, och jag visade att man också kan använda rangsummetestet.
Hypoteset som testades var att det inte är någon skillnad i mäns och kvinnors hjärnor från födseln (experimentet utfördes på barn som var högst 48 timmar gamla). Hypotesen förkastades: pojkar var i genomsnitt mer intresserade av en mekanisk mojäng jämfört med ett kvinnligt ansikte, än flickorna var.
Detta resultat stred dock mot en kvinnlig elevs fördomar, så hon klagade, och det blev ett visst rabalder, där institutionens prefekt menade att den artikeln skall vi inte ta upp på KTH. Man hänvisade till KTH:s värdegrund, och att man ville få fler kvinnor att söka till KTH. (I slutänden fortsatte vi dock att undervisa med den artikeln som exempel.)
Det är också talande att den artikeln ofta viftas bort av genusforskare och andra feminister. Det görs t.ex. även in filmen "hjernevask"). Argumentet är att "de ser vad de vill se", med ett iitet hånfullt skratt.
Två fel med detta. 1. Experimentet är upplagt så att sådant fusk är omöjligt (blindtest). Dessutom görs bedömningen (av barnens reaktioner) av två oberoende utomstående personer. Genomförande är i själva verket ett föredömligt exempel på hur ett experiment skall läggas upp för att inte förutfattade meningar skall påverka resultatet.
2. Simon Baron-Cohen är en världsledande forskare i autism. Autism är mycket vanligare hos män än hos kvinnor, och för att förstå vad detta beror på undersökte han (och fyra andra forskare) om det fanns medfödda skillnader mellan könen, som kunde ligga bakom. Det fanns alltså inte någon "agena" att driva; författarna "ville" inte att det skulle vara på ena eller andra sättet.
I själva verket är genusforskarnas reaktioner avslöjande för dem själva. *De* vill se vissa resultat, och; de letar efter anekdotiska bevis för det de redan bestämt sig för skall bekräftas, och därför tror de att alla forskare gör så.
Det är gulligt att ni tror att det finns en seriös motpart att debattera med, en motpart som bryr sig om sanningen, vetenskapen och seriös debatt som ett sätt att mejsla fram klok politik. Högern har i decennier agerat seriöst och ansvarsfullt i både politik och debatt. Men naivt och ideologilöst. Svaret på de personer ni granskat kommer från högerns sociala-media-ytterkant. Där är man lika oseriös och oförsiktig med fakta. Där agerar man såsom Svensson, Demker mfl utifrån att det är ett krig MOT varandra det handlar om, inte en diskussion MED varandra.
All heder till er. DN och vissa myndigheter tävlar mot SwebbTV i nonsens. Samma metoder från olika sida. Ni står stadiga i vinden som saklighetens ganska ödsliga representanter. Men det enda som kan rädda Sverige nu är att en borgerlig regering utsätts för stark press högerifrån att vidta sådana åtgärder de inte har ideologisk ryggrad nog att vidta själva. Det handlar om att byta ut massor av generaldirektörer om man vinner valet och inte bara avbryta utan vända om vänsterns march genom myndigheterna genom de facto kvotering av högeråsikter vid all rekrytering.
Det är exakt denna typ av politisering som C/L har skänkt S i de senaste två mandatperioderna. En borgerlig regering måste använda sig av samma verktyg. Utnämningsmakten är helt central för att avbryta detta fulspel.
Hur prata med Per Svensson på DN? Åklagaren gör som vanligt och lägger fram bevisen på den samhällsomstörtande verksamheten Per Svensson bedrivit länge. Landsförräderi, Krigsanstiftan osv, osv. Per svensson svarar, Det var inte jag! Det var Morgan Johansson! Och Palme!
Denna intervju på UnHerd mellan Freddie Sayers och John McWhorter ger en tydlig inblick i vad som händer i USA och är på väg att hända i Sverige: https://www.youtube.com/watch?v=ALJEb8TegKU
Problemet är mycket värre än att vetenskapen politiseras. Politiken har blivit religion, vilket innebär att en politisering av vetenskapen betyder att vetenskapen är på god väg att dikteras av religiösa doktriner.
Den som vill att feministiskt initiativ inte ska få makt måste *sluta rösta* på Socialdemokraterna. Jag har gnylar inombords när vanligt folk svär över feminister men ändå lägger sin röst till vänster.. Det är liksom sossarna som står och håller upp dörren.
För att uppnå sina mål uttrycker man sig i de termer som påbjuds av samtidens överideologi. Vid första anblick kan det tyckas att intersektionalismen tagit över som överideologi, men det hela motiveras ju faktiskt fortfarande i termer av "vetenskap". Det är därför det heter genusvetenskap, därför skolor med tveksam sekulär grund döps till "Vetenskapsskolan" och därför det ständigt talas om evidensbaserad. Problemet är att den vetenskapliga metoden ofta verkar övergivits till förmån för anekdotisk bevisföring, skönlitteratur och ibland ren uppenbarelse. Det är nog ingen slump att det var nyateisterna Peter Boghossian och James Lindsay som kände igen de religiösa tongångarna, läste in sig på litteraturen och initierade "the grievance studies hoax". På sistone har det blivit allt lättare att förstå anklagelserna från de religiösa som debatterade ateister på nätet om "scientism". Även de identifierade en konkurrerande religion.
Man kan tillägga att detta pågått länge. Länge fast i lite olika tappningar. För drygt 40 år sedan gjorde jag värnplikten i Umeå. På något som hette Kavalleriets Kadett- och Aspirantskola (KavKAS). Jag hade fått för mig att jag skulle bli officer (och blev det också men gick över till civila studier ganska omgående därefter). Vid ett tillfälle lyssnade vi på en officer, dåvarande överstelöjtnant, på dåvarande K4. Han berättade för oss aspiranter om den snart förestående flytten av K4 från den kreativa, växande, attraktiva staden Umeå till orten Arvidsjaur. Dit hade politikerna förlagt ett nyuppståndet helt regemente därför att en socialdemokratisk trotjänare hängivet hade drivit den frågan, drivit den så länge att man till sist tyckte att trotjänaren kunde få sin belöning för långt och troget arbete. Dessutom var det ju utmärkt regionalpolitik, en sak som inte alltför sällan förtagit effekterna av anslagen till försvaret. Så vad talade överstelöjtnanten om? Jo, det fanns ju en fråga. Hur skulle unga ensamstående män i början av sin karriär kunna lockas att bosätta sig i Arvidsjaur i stället för i det för en ung man (ja ni vet, på den tiden var officerare enbart män. Jag tar risken att påminna om det även om vissa säkert anser att min kommentar därmed borde ha försetts med en inledande varningstext) mer lockande Umeå? I en fas i livet där man ofta attraheras av nöjesliv, söker sin livspartner, vill se sig om på fritiden med mera. Arvidsjaur ligger inte så värst nära någonting annat, kan tilläggas. När frågan kom upp då överstelöjtnanten talade blev hans kommentar "jag ser inga problem, bara möjligheter". Som ung och säkert naiv, sprungen ur en miljö där en spade aldrig hade kallats för något annat än spade, förstod jag inte vad denne stjärnbeströdde höjdare (för oss då, alltså) menade! Är han dum eller? Tror han att en drygt 20-årig ung man som är singel rent definitionsmässigt bara ser möjligheten att få åka snöskoter under en ganska lång årlig säsong och sedan betala för det genom en dödsdömd kamp mot mygg resterande del av året som så lockande att köerna av villiga ditflyttande kommer att ringla långa? Att jakt och fiske i en lokal kultur där man är utböling i generationer med glädje blir substitut för nöjesliv och närhet till annat?
Nej, han var så klart inte dum! Tvärtom, han var ju smart! Han hade insett att ett erkännande av detta problem (verkligheten kom ju så klart senare ändå att visa upp sitt fula tryne) inte direkt skulle ha gynnat hans position i det läget. En direkt, DIREKT, parallell till alla som viftar bort farhågorna om de problem en massiv invandring medför med att "vi ser bara resurser". En föregångsman! I front-line för vad som komma skulle.
Som ung och oerfaren kunde man också med den tidens kavalleristers kvardröjande historiska stolthet naivt flina åt vissa tokstollar som ville ha kvinnliga officerare. Det skulle påbörjas med marktjänst inom Flygvapnet om jag minns rätt. Vi kände oss inte så berörda den gången. Flygvapnet var ju egentligen inte militärt, deras officerare sov ju inte ens i tält och de gick högvakt med rostiga vapen. Sades det. Hur som helst, några årtionden senare är det en vedertagen och i högsta grad "påbjuden sanning" att fler kvinnliga officerare ger ett bättre försvar. Jag vill påpeka att jag inte alls är av motsatt uppfattning men jag tror hädiskt nog att det bästa försvaret är om officerarna är de mest begåvade, mest motiverade och mest lämpade. Oavsett kön. Alldeles oavsett alltså. En procentsats av det ena eller andra könet torde dessutom ha begränsad militär effekt mot en angripare. Vissa kvinnliga officerare får lättare att synas i befordringsgången, vissa manliga får träda tillbaka. Jag är civil sedan länge men har goda vänner kvar i Försvarsmakten. Självklart förnekas kvoteringen, lika självklart pågår den. Jag menar, vem vill inte ha ett bättre försvar? DÅ MÅSTE vi ju göra så här! Metoden är att först i realiteten besluta om vem som ska befordras eller vilka som kan komma i fråga och sedan upprätta kravspecifikationen så att vederbörandes CV passar bäst. Återigen, jag är INTE emot kvinnliga officerare och jag tillstår utan omsvep att jargongen inom Försvarsmakten förr i tiden knappast var rumsren, i många avseenden. Börja med att fråga Jan Björklund, dagens moraliska föredöme men med historiska insatser som hans nuvarande rykte sannolikt inte skulle stödjas av om de komme i fokus. Icke förty så pågår nu en politiskt motiverad kvoteringsprocess. Regionalpolitiken har fått konkurrens vad avser politiskt korrekta inslag i det som borde vara objektivt rationell hantering av de avsevärda belopp som årligen satsas i försvaret.
Säkerligen kan många andra med andra erfarenheter från andra delar av samhället vittna om motsvarande saker. Alla har så klart fel, alla är så klart reaktionära, ser spöken och "förstår inte". Kanske borde vi vara tacksamma? Det känns ändå inte helt bra att betrakta allt detta.
Ibland känns det skönt att vara lite gammal. Med sin karriär bakom sig, med lite av "sitt på det torra". Trots det så undrar jag hur långt det ska gå innan pendeln svänger. Eller vad som måste hända innan den gör det. Då kommer alla att säga "Ja, hur galet allting blivit, det här har då aldrig JAG stött!"
Ungefär som när skattesystemet reformerades i skiftet 80-/90-tal och det tidigare systemet av någon (s)-märkt benämndes om "perverst". Bara för att de höga marginaleffekterna börjat kasta sin skugga även över vissa grupper av LO-medlemmar. Eller när en (s)-profil i en sorgeskrift över Berlin-muren sökte tröst i att muren ändå under många år skyddat Östtyskland mot en okontrollerad INVANDRING. Sug på den! Tycka att det är bra att skydda sig mot okontrollerad invandring! Hujedamig!
Jag har själv stött på "genusdoktrinen" på KTH. Det var kanske tio år sedan. Jag undervisade en kurs i statistik (institutionen för matematik) och illustrerade "Wilcoxons Rangsummetest", genom att ta upp artikeln "Sex Differences in Human Neonatal Social Perception" av bl.a. Simon Baron-Cohen. De använde chi-två testet för att testa sin hypotes, och jag visade att man också kan använda rangsummetestet.
Hypoteset som testades var att det inte är någon skillnad i mäns och kvinnors hjärnor från födseln (experimentet utfördes på barn som var högst 48 timmar gamla). Hypotesen förkastades: pojkar var i genomsnitt mer intresserade av en mekanisk mojäng jämfört med ett kvinnligt ansikte, än flickorna var.
Detta resultat stred dock mot en kvinnlig elevs fördomar, så hon klagade, och det blev ett visst rabalder, där institutionens prefekt menade att den artikeln skall vi inte ta upp på KTH. Man hänvisade till KTH:s värdegrund, och att man ville få fler kvinnor att söka till KTH. (I slutänden fortsatte vi dock att undervisa med den artikeln som exempel.)
Det är också talande att den artikeln ofta viftas bort av genusforskare och andra feminister. Det görs t.ex. även in filmen "hjernevask"). Argumentet är att "de ser vad de vill se", med ett iitet hånfullt skratt.
Två fel med detta. 1. Experimentet är upplagt så att sådant fusk är omöjligt (blindtest). Dessutom görs bedömningen (av barnens reaktioner) av två oberoende utomstående personer. Genomförande är i själva verket ett föredömligt exempel på hur ett experiment skall läggas upp för att inte förutfattade meningar skall påverka resultatet.
2. Simon Baron-Cohen är en världsledande forskare i autism. Autism är mycket vanligare hos män än hos kvinnor, och för att förstå vad detta beror på undersökte han (och fyra andra forskare) om det fanns medfödda skillnader mellan könen, som kunde ligga bakom. Det fanns alltså inte någon "agena" att driva; författarna "ville" inte att det skulle vara på ena eller andra sättet.
I själva verket är genusforskarnas reaktioner avslöjande för dem själva. *De* vill se vissa resultat, och; de letar efter anekdotiska bevis för det de redan bestämt sig för skall bekräftas, och därför tror de att alla forskare gör så.
Det är gulligt att ni tror att det finns en seriös motpart att debattera med, en motpart som bryr sig om sanningen, vetenskapen och seriös debatt som ett sätt att mejsla fram klok politik. Högern har i decennier agerat seriöst och ansvarsfullt i både politik och debatt. Men naivt och ideologilöst. Svaret på de personer ni granskat kommer från högerns sociala-media-ytterkant. Där är man lika oseriös och oförsiktig med fakta. Där agerar man såsom Svensson, Demker mfl utifrån att det är ett krig MOT varandra det handlar om, inte en diskussion MED varandra.
All heder till er. DN och vissa myndigheter tävlar mot SwebbTV i nonsens. Samma metoder från olika sida. Ni står stadiga i vinden som saklighetens ganska ödsliga representanter. Men det enda som kan rädda Sverige nu är att en borgerlig regering utsätts för stark press högerifrån att vidta sådana åtgärder de inte har ideologisk ryggrad nog att vidta själva. Det handlar om att byta ut massor av generaldirektörer om man vinner valet och inte bara avbryta utan vända om vänsterns march genom myndigheterna genom de facto kvotering av högeråsikter vid all rekrytering.
Det är exakt denna typ av politisering som C/L har skänkt S i de senaste två mandatperioderna. En borgerlig regering måste använda sig av samma verktyg. Utnämningsmakten är helt central för att avbryta detta fulspel.
Hur prata med Per Svensson på DN? Åklagaren gör som vanligt och lägger fram bevisen på den samhällsomstörtande verksamheten Per Svensson bedrivit länge. Landsförräderi, Krigsanstiftan osv, osv. Per svensson svarar, Det var inte jag! Det var Morgan Johansson! Och Palme!
Poserar man i en kavaj med extrema röda kommunistsymboler får man nog räkna med att bli ansedd som extrem röd kommunist.
Denna intervju på UnHerd mellan Freddie Sayers och John McWhorter ger en tydlig inblick i vad som händer i USA och är på väg att hända i Sverige: https://www.youtube.com/watch?v=ALJEb8TegKU
Problemet är mycket värre än att vetenskapen politiseras. Politiken har blivit religion, vilket innebär att en politisering av vetenskapen betyder att vetenskapen är på god väg att dikteras av religiösa doktriner.
Den som vill att feministiskt initiativ inte ska få makt måste *sluta rösta* på Socialdemokraterna. Jag har gnylar inombords när vanligt folk svär över feminister men ändå lägger sin röst till vänster.. Det är liksom sossarna som står och håller upp dörren.
För att uppnå sina mål uttrycker man sig i de termer som påbjuds av samtidens överideologi. Vid första anblick kan det tyckas att intersektionalismen tagit över som överideologi, men det hela motiveras ju faktiskt fortfarande i termer av "vetenskap". Det är därför det heter genusvetenskap, därför skolor med tveksam sekulär grund döps till "Vetenskapsskolan" och därför det ständigt talas om evidensbaserad. Problemet är att den vetenskapliga metoden ofta verkar övergivits till förmån för anekdotisk bevisföring, skönlitteratur och ibland ren uppenbarelse. Det är nog ingen slump att det var nyateisterna Peter Boghossian och James Lindsay som kände igen de religiösa tongångarna, läste in sig på litteraturen och initierade "the grievance studies hoax". På sistone har det blivit allt lättare att förstå anklagelserna från de religiösa som debatterade ateister på nätet om "scientism". Även de identifierade en konkurrerande religion.