Anna-Karin rapporterar från den tystade stadsdelen Angered. Ivar har benat i vad det är som får de flesta kollektiv att upplösas efter bara ett par år.
En anekdot: Min farfar & farmor var med och startade ett jordbrukskollektiv strax efter WW1. I Stockholmstrakten. Minns tyvärr inte namnet på orten. Det sprack efter ett par år. Farfar var syndikalist medan farmor var mer traditionellt religiös. Farmor tyckte tex att vi barnbarn skulle vara tysta och helst inte märkas på långfredagen och juldagen. Efter kollektivet "tvingades" farfar att bli egen företagare, eftersom ingen ville anställa en syndikalist. Då bodde de i en bruksort där alla kände alla. Hans smedja fick i folkmun namnet Leninverken.
I min ungdom tillbringade jag tre månader på en kibbutz. Just kibbutz Dafna var mer av en försvarsbastion eftersom den låg nära Golanhöjderna och Libanon och alltså inte främst grundad av ideologiska skäl. Volontärer kompletterade arbetskraften och gjorde att verksamheten kunde hållas igång. Många kibbutzniks studerade ute i det israeliska samhället men kom tillbaka och jobbade vissa perioder på kibbutzen som betalning för att kibbutzen kunde finansiera delar av studierna. Kan tänka mig att den starka nationalismen i Israel kan hålla liv i kibbutzerna på sikt. På så sätt skiljer dessa sig åt från boendet i kollektiv.
En anekdot: Min farfar & farmor var med och startade ett jordbrukskollektiv strax efter WW1. I Stockholmstrakten. Minns tyvärr inte namnet på orten. Det sprack efter ett par år. Farfar var syndikalist medan farmor var mer traditionellt religiös. Farmor tyckte tex att vi barnbarn skulle vara tysta och helst inte märkas på långfredagen och juldagen. Efter kollektivet "tvingades" farfar att bli egen företagare, eftersom ingen ville anställa en syndikalist. Då bodde de i en bruksort där alla kände alla. Hans smedja fick i folkmun namnet Leninverken.
Så kan det gå med idealism och små drömmar.
Tack så mycket Anna-Karin! Du är den vuxna i rummet
I min ungdom tillbringade jag tre månader på en kibbutz. Just kibbutz Dafna var mer av en försvarsbastion eftersom den låg nära Golanhöjderna och Libanon och alltså inte främst grundad av ideologiska skäl. Volontärer kompletterade arbetskraften och gjorde att verksamheten kunde hållas igång. Många kibbutzniks studerade ute i det israeliska samhället men kom tillbaka och jobbade vissa perioder på kibbutzen som betalning för att kibbutzen kunde finansiera delar av studierna. Kan tänka mig att den starka nationalismen i Israel kan hålla liv i kibbutzerna på sikt. På så sätt skiljer dessa sig åt från boendet i kollektiv.