Björn Östbring är statsvetare och skribent. I en ny bok – Nationalstaten – redogör han för hur liberaler har missförstått nationens roll. Han skissar också en väg framåt – en liberal nationalism.
Sep 24, 2022·edited Sep 24, 2022Liked by Ivar Arpi
Mycket bra och innehållsrikt. Liberalism som politisk ideologi håller på att ersättas av liberalism som ideal och då inte ideal som bara kan implementeras på ett samhälle utan måste ses som ett mål som all demokrati strävar mot, frihet i tanke och skrift, jämlikhet och rättvisa osv. Frågan är bara hur ett samhälle når dit och om alla nationer kommer att nå dit?
Mycket bra avsnitt och jag hade tid att lyssna medan jag gjorde annat. För första gången på länge kände jag mig helt hemma med resonemanget. Björn Östbring är värd många lyssnare/läsare.
@Ivar Arpi, dessa intervjuer är intressanta men mycket långa. Jag lyssnade på hela nu, många bra resonemang fast ofta ganska ljummet som det varit i många poddar nu. Risken är väl att det är få som lyssnar på podden, vare sig lite eller i helhet. Brist på kommentarer här visar väl brist på intresse också. Kanske behövs mer text till intervjun och kanske för dom som inte har tid eller ork att lyssna. Stöttar ekonomiskt men börjar undra vilken riktning "rak höger" är på väg mot. Saknar också feedback från dig Ivar Arpi, idag ingenting vare sig med egna kommentarer eller feedback på det man skriver här. Även mycket frågetecken nu hur man ska förhålla sig till det maktskifte vi nu ser regeringsmässigt.
Det bästa med podden idag tycker jag sades kring att man pratar om mångkultur från politiker men förklarar inte exakt hur samhället ska organiseras, vad visionen är mer exakt. Många ser ju nu enorma förändringar i samhället och kanske inte ens tycker Sverige längre känns svenskt i många områden, var det målet verkligen från politikerna? Våra politiker och kanske en del av folket vill att Sverige ska vara ledande ständigt i att vara "världens modernaste land". Den känslan infinner sig också när man känner på uttrycket "Norge tillhör norrmännen". Få reagerar men säger man att "Sverige tillhör svenskarna" då flyger rasist- och naziststämpeln. Vem tillhör då Sverige? Och vad har svenska folket, om ett sånt finns, för rätt till sitt eget land?
Det finns sen säkert mycket möjligheter med stor invandring med olika kulturer men det gäller ju då att dels få det fungera (t.ex. invandring ska inte vara en stor belastning ekonomiskt eller socialt), dels få med sig befolkningen i resan. Och då inte genom att anklaga alla som ifrågasätter för att vara rasister, helt galet. Det handlar ju ytterst om livsstilsval som ska göras i demokratisk ordning. Liksom att t.ex. EU-frågan kanske mer än nåt annat handlar om livsstilsval för befolkningen framför det ständiga ett ensidigt fokus på plus eller minus för Sveriges del med att vara med EU som ofta leder till total polarisering mellan två läger för och emot.
Hej Leif! Jag läser alla kommenterar och försöker svara så gott det går. Ber om ursäkt om jag missat att svara dig. Min avsikt är att svara och diskutera här. Men jag vill alltid påbörja nästa text eller podd direkt. Ibland hinner jag inte det jag vill.
Jag vet inte riktigt vad det är du uppfattar som ljummet? Är det någon fråga du saknar? Någon gäst?
Om jag ser till vilken respons jag får i mejl, bland folk jag träffar och kommentarer i sociala medier, så har jag uppfattat att längden på poddarna är uppskattad på det stora hela. Vissa tycker att det är för långt, men många tycker att längden gör samtalet lugnare. Jag tillhör själv det senare lägret. Alla andra sammanhang jag bjuds in till bygger på konflikt och kort talartid. I min podd vill jag då djupare och ha samtal, i den mån det går. Vad gäller antalet lyssnare så har det bara ökat, vilket väl säger något.
Jag har varit osedvanligt tydlig under valrörelsen med att jag vill ha en ny högerregering. Jag tillhör väl också den minoritet som tycker att SD bör sitta i regeringen. Även om det kanske är omöjligt så länge Liberalernas röster behövs.
Menar inte att det ska vara konflikt men nånting som engagerar, utmanar och väcker känslor. Liksom dom stora svåra frågorna. Är ju enormt mycket nu i vårt land som behöver fixas men också många frågor som kvarstår vart vi är på väg och kanske ännu mer, vilket samhälle vi vill skapa och som kan fungera. Gillar dock denna pod som lyfte detta med den "oro" som många etniska svenskar känner och som makt och media vägrat se i förhållande till invandring. Där vi nu får alltfler områden där etniska svenskar är i en minoritet. Vad händer då? Vilken kultur ska då hålla ihop dom icke etniska svenska? Jag menar inte att svaret är givet men det är nåt som inte diskuterats och det är oerhört hög tid nu. Inte minst då jag tycker SD egentligen inte har så mycket svar då deras politik bygger egentligen på att försöka backa tiden 30 år i invandringsfrågan vilket är omöjligt.
Menade inte att du behöver avslöja exakt var du står politiskt och gissar att vi ligger rätt nära varandra f.ö. även om jag kanske är lite mer åt det liberala hållet, men då menar jag menar jag inte C och L förstås. Nä frågan handlar mer om vilken politisk roll "rak höger" ska få nu när vi just fått ett maktskifte med nån slags högerregering. Själv är jag f.ö. rätt kritisk till SD och placerar dom mer åt vänster än åt höger men det är samtidigt svårt att bedriva tvåfrontskrig och den bistra sanningen är väl att svenska folket i majoritet röstar för mer socialistiska partier (räknar även in SD där då jag ser det som ett S från förr och att dom har stort stöd från arbetarklass vilket verkliga högerpartier sällan/aldrig har).
Nu händer också lite spännande saker ekonomiskt. Man har pratat länge om den nya monitära teorin. New Monetary Theory. Som väl mycket handlar om att riksbanker kan trycka massa pengar och att det inte påverkar direkt negativt. Retoriken från vänstern har ju länge varit, "vi är ett rikt land", enda problemet är omfördelning. Nu har vi dock fått kraftig inflation som bl.a. jag nog menar har med expansion av pengar och kredit att göra. Det var dessutom den ursprungliga definitionen av inflation om man ser till äldre uppslagsverk (nåt man inte gärna vill att folk ska förstå verkar det som). Vi har även en västvärld på dekis ekonomiskt och med stora skulder. Så vi kanske ser ett skifte nu som kan gå åt olika håll. Ett är att kapitalismen får skulden för vad som möjligen följer nu med en större lågkonjunktur i världen. Eller så är det tvärtom och att man nu äntligen börjar ifrågasätta NMT och allt mer socialism som inte hållbart. Ekonomi kan låta tråkigt men det är ju egentligen grunden i politik, utan pengar ingen politik. Räntor höjs och vad händer då med kommuner som har stora lån t.ex.?
Som jag ser det behöver vi nu i västvärlden, i EU och i Sverige då köra en mer klassisk högerpolitik. Banta offentlig sektor, skapa ett mer företagsvänlig klimat, minska på skatter och bidrag. Uppmuntra till innovation och en grön livsstil men på folkets villkor. Liksom som jag menar, fokusera på en svensk och västerländsk kultur som "hög" status i Sverige, så att fler invandrade kulturer vill anpassa sig mer frivilligt. För vem vill anpassa sig till en kultur med låg status i sitt eget land? Dvs även en tydligare signal om mångfald före mångkultur/mångkulturalism. Där t.ex. svenska (s.k. vita) mannens jämställdhetsyn blir ett ideal snarare än ständig kritik från alla håll då vi ju är världens mest jämställda män, men förstås utan nån form av rasism.
Liberaler har inte bara missförstått nationen utan även individen vs grupp. För i liberalismen kärna finns demokrati och individens fri- och rättigheter. När man låter grupperingar som har livsstilar som är anti-liberala vara med resonemanget om att "alla får leva som man vill" så har man alltså inte slagits för alla individers grundrättigheter. Likande med religionsfrihet för det är också en rätt för alla individer, alla medborgare, att slippa religion. Enda ljusning jag ser nu hos liberala partier är det jag hör från Medborgerlig Samling och särskilt Alexander Bard som talesperson för det partiet. Det ger mycket positiv energi att lyssna på honom.
Liberala partier som C och L har blivit oerhört ängsliga och s.k. politiskt korrekta (ofta förkortat PK). Och PK bygger ju egentligen på dagens vänsters världsbeskrivning och samhällssyn som alltid har som huvudmål att införa mer socialism, allt annat sekundärt inkl klimatet. Just klimatet, klimatalarmismen är kanske vänsterns bästa verktyg och argument hittills för att försöka införa mer hard core socialism i Sverige och världen. Och då med synen att alla frågor bortsett från klimatet är bagateller då ju det inte finns nåt kvar om jorden går under. Men man missbedömde väljarna, särskilt dom unga väljarna. Dom ser inte alls klimathotet som det största problemet i Sverige. Och kanske tycker dom inte den klimatpolitik som förts ens har varit bra för klimatet, t.ex. nedstängning av kärnkraft.
Mycket bra och innehållsrikt. Liberalism som politisk ideologi håller på att ersättas av liberalism som ideal och då inte ideal som bara kan implementeras på ett samhälle utan måste ses som ett mål som all demokrati strävar mot, frihet i tanke och skrift, jämlikhet och rättvisa osv. Frågan är bara hur ett samhälle når dit och om alla nationer kommer att nå dit?
Mycket bra avsnitt och jag hade tid att lyssna medan jag gjorde annat. För första gången på länge kände jag mig helt hemma med resonemanget. Björn Östbring är värd många lyssnare/läsare.
@Ivar Arpi, dessa intervjuer är intressanta men mycket långa. Jag lyssnade på hela nu, många bra resonemang fast ofta ganska ljummet som det varit i många poddar nu. Risken är väl att det är få som lyssnar på podden, vare sig lite eller i helhet. Brist på kommentarer här visar väl brist på intresse också. Kanske behövs mer text till intervjun och kanske för dom som inte har tid eller ork att lyssna. Stöttar ekonomiskt men börjar undra vilken riktning "rak höger" är på väg mot. Saknar också feedback från dig Ivar Arpi, idag ingenting vare sig med egna kommentarer eller feedback på det man skriver här. Även mycket frågetecken nu hur man ska förhålla sig till det maktskifte vi nu ser regeringsmässigt.
Det bästa med podden idag tycker jag sades kring att man pratar om mångkultur från politiker men förklarar inte exakt hur samhället ska organiseras, vad visionen är mer exakt. Många ser ju nu enorma förändringar i samhället och kanske inte ens tycker Sverige längre känns svenskt i många områden, var det målet verkligen från politikerna? Våra politiker och kanske en del av folket vill att Sverige ska vara ledande ständigt i att vara "världens modernaste land". Den känslan infinner sig också när man känner på uttrycket "Norge tillhör norrmännen". Få reagerar men säger man att "Sverige tillhör svenskarna" då flyger rasist- och naziststämpeln. Vem tillhör då Sverige? Och vad har svenska folket, om ett sånt finns, för rätt till sitt eget land?
Det finns sen säkert mycket möjligheter med stor invandring med olika kulturer men det gäller ju då att dels få det fungera (t.ex. invandring ska inte vara en stor belastning ekonomiskt eller socialt), dels få med sig befolkningen i resan. Och då inte genom att anklaga alla som ifrågasätter för att vara rasister, helt galet. Det handlar ju ytterst om livsstilsval som ska göras i demokratisk ordning. Liksom att t.ex. EU-frågan kanske mer än nåt annat handlar om livsstilsval för befolkningen framför det ständiga ett ensidigt fokus på plus eller minus för Sveriges del med att vara med EU som ofta leder till total polarisering mellan två läger för och emot.
Hej Leif! Jag läser alla kommenterar och försöker svara så gott det går. Ber om ursäkt om jag missat att svara dig. Min avsikt är att svara och diskutera här. Men jag vill alltid påbörja nästa text eller podd direkt. Ibland hinner jag inte det jag vill.
Jag vet inte riktigt vad det är du uppfattar som ljummet? Är det någon fråga du saknar? Någon gäst?
Om jag ser till vilken respons jag får i mejl, bland folk jag träffar och kommentarer i sociala medier, så har jag uppfattat att längden på poddarna är uppskattad på det stora hela. Vissa tycker att det är för långt, men många tycker att längden gör samtalet lugnare. Jag tillhör själv det senare lägret. Alla andra sammanhang jag bjuds in till bygger på konflikt och kort talartid. I min podd vill jag då djupare och ha samtal, i den mån det går. Vad gäller antalet lyssnare så har det bara ökat, vilket väl säger något.
Jag har varit osedvanligt tydlig under valrörelsen med att jag vill ha en ny högerregering. Jag tillhör väl också den minoritet som tycker att SD bör sitta i regeringen. Även om det kanske är omöjligt så länge Liberalernas röster behövs.
Menar inte att det ska vara konflikt men nånting som engagerar, utmanar och väcker känslor. Liksom dom stora svåra frågorna. Är ju enormt mycket nu i vårt land som behöver fixas men också många frågor som kvarstår vart vi är på väg och kanske ännu mer, vilket samhälle vi vill skapa och som kan fungera. Gillar dock denna pod som lyfte detta med den "oro" som många etniska svenskar känner och som makt och media vägrat se i förhållande till invandring. Där vi nu får alltfler områden där etniska svenskar är i en minoritet. Vad händer då? Vilken kultur ska då hålla ihop dom icke etniska svenska? Jag menar inte att svaret är givet men det är nåt som inte diskuterats och det är oerhört hög tid nu. Inte minst då jag tycker SD egentligen inte har så mycket svar då deras politik bygger egentligen på att försöka backa tiden 30 år i invandringsfrågan vilket är omöjligt.
Menade inte att du behöver avslöja exakt var du står politiskt och gissar att vi ligger rätt nära varandra f.ö. även om jag kanske är lite mer åt det liberala hållet, men då menar jag menar jag inte C och L förstås. Nä frågan handlar mer om vilken politisk roll "rak höger" ska få nu när vi just fått ett maktskifte med nån slags högerregering. Själv är jag f.ö. rätt kritisk till SD och placerar dom mer åt vänster än åt höger men det är samtidigt svårt att bedriva tvåfrontskrig och den bistra sanningen är väl att svenska folket i majoritet röstar för mer socialistiska partier (räknar även in SD där då jag ser det som ett S från förr och att dom har stort stöd från arbetarklass vilket verkliga högerpartier sällan/aldrig har).
Nu händer också lite spännande saker ekonomiskt. Man har pratat länge om den nya monitära teorin. New Monetary Theory. Som väl mycket handlar om att riksbanker kan trycka massa pengar och att det inte påverkar direkt negativt. Retoriken från vänstern har ju länge varit, "vi är ett rikt land", enda problemet är omfördelning. Nu har vi dock fått kraftig inflation som bl.a. jag nog menar har med expansion av pengar och kredit att göra. Det var dessutom den ursprungliga definitionen av inflation om man ser till äldre uppslagsverk (nåt man inte gärna vill att folk ska förstå verkar det som). Vi har även en västvärld på dekis ekonomiskt och med stora skulder. Så vi kanske ser ett skifte nu som kan gå åt olika håll. Ett är att kapitalismen får skulden för vad som möjligen följer nu med en större lågkonjunktur i världen. Eller så är det tvärtom och att man nu äntligen börjar ifrågasätta NMT och allt mer socialism som inte hållbart. Ekonomi kan låta tråkigt men det är ju egentligen grunden i politik, utan pengar ingen politik. Räntor höjs och vad händer då med kommuner som har stora lån t.ex.?
Som jag ser det behöver vi nu i västvärlden, i EU och i Sverige då köra en mer klassisk högerpolitik. Banta offentlig sektor, skapa ett mer företagsvänlig klimat, minska på skatter och bidrag. Uppmuntra till innovation och en grön livsstil men på folkets villkor. Liksom som jag menar, fokusera på en svensk och västerländsk kultur som "hög" status i Sverige, så att fler invandrade kulturer vill anpassa sig mer frivilligt. För vem vill anpassa sig till en kultur med låg status i sitt eget land? Dvs även en tydligare signal om mångfald före mångkultur/mångkulturalism. Där t.ex. svenska (s.k. vita) mannens jämställdhetsyn blir ett ideal snarare än ständig kritik från alla håll då vi ju är världens mest jämställda män, men förstås utan nån form av rasism.
Intressant och tänkvärt avsnitt, som vanligt.
Liberaler har inte bara missförstått nationen utan även individen vs grupp. För i liberalismen kärna finns demokrati och individens fri- och rättigheter. När man låter grupperingar som har livsstilar som är anti-liberala vara med resonemanget om att "alla får leva som man vill" så har man alltså inte slagits för alla individers grundrättigheter. Likande med religionsfrihet för det är också en rätt för alla individer, alla medborgare, att slippa religion. Enda ljusning jag ser nu hos liberala partier är det jag hör från Medborgerlig Samling och särskilt Alexander Bard som talesperson för det partiet. Det ger mycket positiv energi att lyssna på honom.
Liberala partier som C och L har blivit oerhört ängsliga och s.k. politiskt korrekta (ofta förkortat PK). Och PK bygger ju egentligen på dagens vänsters världsbeskrivning och samhällssyn som alltid har som huvudmål att införa mer socialism, allt annat sekundärt inkl klimatet. Just klimatet, klimatalarmismen är kanske vänsterns bästa verktyg och argument hittills för att försöka införa mer hard core socialism i Sverige och världen. Och då med synen att alla frågor bortsett från klimatet är bagateller då ju det inte finns nåt kvar om jorden går under. Men man missbedömde väljarna, särskilt dom unga väljarna. Dom ser inte alls klimathotet som det största problemet i Sverige. Och kanske tycker dom inte den klimatpolitik som förts ens har varit bra för klimatet, t.ex. nedstängning av kärnkraft.