In his new book political scientist Yascha Mounk explores the foundations of the woke ideology – what he calls "the identity synthesis". And how to counter it without losing yourself in the process.
Jag uppskattar vad Yascha Mounk säger om att man inte ska stanna kvar i woke-diskussionen, att man måste förstå fenomenet eftersom det påverkar våra organisationer, inte så mycket de privata, men myndigheter, och inte bara universitet och högskolor utan stora delar av offentlig verksamhet, men detta är inte enkelt. Man måste konsekvent arbeta för att prioritera kunskap och kvalitet framför kriterier som representativitet etc. Detta är en kontinuerlig kamp. Man måste också korrigera allt det som har blivit fel de senaste årtiondena. Men som sagt, det är inte produktivt att fastna i woke- och DEI-ideologi. Dock finns det många människor som inte har något alternativ eftersom de angrips av woke-aktivister. Då kan man inte bara säga att man inte ska stanna vid fenomenet och gå vidare, för i vissa fall kan man inte det. Man kan inte heller säga att det inte är ett problem om man kontinuerligt måste ge forskningspengar till mindre kvalificerade forskare, systematiskt, vilket är vad man har gjort och nu gör i Sverige sedan mer än två årtionden. Detta sätter svensk konkurrenskraft tillbaka. Det är ett reellt problem.
Intressant och hoppingivande att kritiken mot woke ideologin och identitets politiken även kommer från vänster. Då ”identitets syntesen” infiltrerade institutioner på mycket kort bör också en motreaktion ske snabbt så att inte den otillbörliga påverkan glöms bort och en motreaktion snabbt kan mobiliseras. När äldres auktoritet i allmänhet förminskas och auktoriteter i synnerhet nedvärderas i vårt utbildningsväsen är det av vikt att den erfarenhet och kunskap som dessa förmedlar får större vikt inom utbildning. Vidare tror jag på Christopher Rufo tes om begränsning av universitets och högskolors utbud av undervisning. Finansiering av undervisning rörande bisarra ideologier är inte demokratiskt berättigat och är knappast förankrat hos samhällets skattebetalare. På institutioner ska vetenskap bedrivas med målsättningen att utöka den kunskap som konkret berikar mänskligheten och utvecklar samhället och är demokratiskt förankrad. Den ”forskning” som har för avsikt att stärka dogmatiska politiska ideologier hör definitivt inte hemma inom utbildning eller vetenskap.
Inte kul att höra att identitet kommer att bli en debattfråga i ytterligare 20-25 år… och att det omogna debattklimatet kommer att bestå, oavsett sida om den politiska mittfåran. Gillade hans tanke om att när man särbehandlar av välvilja, så är det i själva verket nedlåtande. Det finns flera aspekter av allt, men de kan inte diskuteras av svenskar utan tillmälen. Härligt att få lyssna på kloka människor. De andra får dock för mycket olats i medierna.
Jag uppskattar vad Yascha Mounk säger om att man inte ska stanna kvar i woke-diskussionen, att man måste förstå fenomenet eftersom det påverkar våra organisationer, inte så mycket de privata, men myndigheter, och inte bara universitet och högskolor utan stora delar av offentlig verksamhet, men detta är inte enkelt. Man måste konsekvent arbeta för att prioritera kunskap och kvalitet framför kriterier som representativitet etc. Detta är en kontinuerlig kamp. Man måste också korrigera allt det som har blivit fel de senaste årtiondena. Men som sagt, det är inte produktivt att fastna i woke- och DEI-ideologi. Dock finns det många människor som inte har något alternativ eftersom de angrips av woke-aktivister. Då kan man inte bara säga att man inte ska stanna vid fenomenet och gå vidare, för i vissa fall kan man inte det. Man kan inte heller säga att det inte är ett problem om man kontinuerligt måste ge forskningspengar till mindre kvalificerade forskare, systematiskt, vilket är vad man har gjort och nu gör i Sverige sedan mer än två årtionden. Detta sätter svensk konkurrenskraft tillbaka. Det är ett reellt problem.
Intressant och hoppingivande att kritiken mot woke ideologin och identitets politiken även kommer från vänster. Då ”identitets syntesen” infiltrerade institutioner på mycket kort bör också en motreaktion ske snabbt så att inte den otillbörliga påverkan glöms bort och en motreaktion snabbt kan mobiliseras. När äldres auktoritet i allmänhet förminskas och auktoriteter i synnerhet nedvärderas i vårt utbildningsväsen är det av vikt att den erfarenhet och kunskap som dessa förmedlar får större vikt inom utbildning. Vidare tror jag på Christopher Rufo tes om begränsning av universitets och högskolors utbud av undervisning. Finansiering av undervisning rörande bisarra ideologier är inte demokratiskt berättigat och är knappast förankrat hos samhällets skattebetalare. På institutioner ska vetenskap bedrivas med målsättningen att utöka den kunskap som konkret berikar mänskligheten och utvecklar samhället och är demokratiskt förankrad. Den ”forskning” som har för avsikt att stärka dogmatiska politiska ideologier hör definitivt inte hemma inom utbildning eller vetenskap.
Inte kul att höra att identitet kommer att bli en debattfråga i ytterligare 20-25 år… och att det omogna debattklimatet kommer att bestå, oavsett sida om den politiska mittfåran. Gillade hans tanke om att när man särbehandlar av välvilja, så är det i själva verket nedlåtande. Det finns flera aspekter av allt, men de kan inte diskuteras av svenskar utan tillmälen. Härligt att få lyssna på kloka människor. De andra får dock för mycket olats i medierna.