"Tonårsutvisningarna" visar hur ett ömmande fall riskerar att slå ut hela regelverk. När rubriken blir domstol lockas politiker att öppna ventiler och undantag. Vill vi tillbaka till krisen 2015?
Så länge SVT/SR drar åt vänster så gynnas vänsterblocket nåt oerhört. Det är så extremt tydligt att SVT/SR ogillar högerblocket och SD. Man använder allt skummare knep också som att rapportera extra noga om t.ex. DN kommer med nåt scoop som gör att KD framstår som dåligt. Man vet ju att dagens högerregering är skör och att KD är svagaste länken. Man kunde attackera L men det gör man inte lika mycket då L troligen inte är med i matchen i höst och dessutom varit mera velande i om man ska acceptera en högerregering med stöd av SD. Att man kritiserar KD mer än L är alltså talande i sig, eller att man aldrig kritiserar C. SVT/SR ska vara opolitisk, eller i alla fall obundna till politiska partier men pga den s.k. värdegrunden så blir ju SVT/SR automatiskt vänster och det har varit enormt tydligt i hur man rapporterat om Israel-Hamas konflikten eller nu även hur man rapporterar kring Iran regimen och protester. SVT/SR går vänsterns ärende med ett ensidigt islam-kramande och en politisk korrekthet som blir till nackdel för alla högerpartier.
Bra att lyfta detta problem, det blir också en känsla av att media påverkar val. Om t.ex. mainstream media har en slags samsyn att vi behöver maktskifte i höst, så används sånt för att väcka opinion mot sittande regering. Särskilt barn (ju yngre desto mer) är ju känsligt och nåt dom flesta ömmar för mera. T.ex. har det väl pratats om en bebis som ska utvisas.
Samtidigt gör ju flyktingar/invandrare vad dom kan för att få stanna, ingen kritik där, vi är alla oss själva närmast. Att skaffa barn har troligen varit ett effektivt sätt att få stanna och även få mycket hjälp med skattepengar, stor lägenhet, mycket bidrag. Barnen blir ett politiskt slagträ även för den som vill garantera att få stanna, både föräldrar och barn. Bryter man upp detta så kommer förstås dom ömmande fallen i media som ett brev på posten samtidigt som politiker eller myndigheter aldrig får prata om enskilda fall, det blir en ojämn debatt då med bevisbördan på ansvariga politiker där dom inte kan vinna (dom borde försöka mer dock att kommunicera sin förklaring).
Vi får ju dessutom en annan effekt nu i västvärlden. Bara invandrare/arbetarklass har råd att skaffa många barn. Det finns ju fall med tio barn, inte så ovanligt som man kan tro. Samtidigt har den vanliga medelklassen ofta inte råd med mer än två barn, ju fler desto sämre hushållsekonomi och högre belastning på föräldrar som jobbar heltid.
Detta påverkar också demografin nu där etniska svenskars barn troligen ligger under det man brukar kalla för demografisk jämvikt, 2,1 barn per kvinna. Istället får vi en befolkningsökning med utländsk bakgrund. Känsligt ämne men det kan innebära kulturförändringar och att t.ex. många etniska svenskar inte känner igen sig i sitt eget land. Liksom många barn som växer upp utan att känna sig hemma nånstans.
Politiker står handfallna inför detta, ja även SD tror jag egentligen inte har några fungerande lösningar utan bara ganska tunn retorik som inte sällan låter rasistiskt. För alla fina invandrare som sköter sig, jobbar, bidrar, ska ju inte uteslutas eller pekas ut som ett problem. Att gå tillbaka till folkhemsbygget är ju också omöjligt av flera skäl, så knappast ens önskvärt eller möjligt. Istället behöver vi bygga en gemensam framtid där jag tror nyckeln är att vara tydligare. Att vi vill bygga en framtid baserad på västerländska värderingar kring demokrati och yttrandefrihet istället för flumsnack om att alla kulturer är lika värda. Dvs vi måste stå upp för Sveriges identitet och ifrågasätta mångkulturalismen. Sverige är inte ensamma, liknande problematik syns nu över hela Europa. Att blunda för den öppnar för ännu mer populistiska partier som AFS, AFD etc.
Dvs vi behöver nu mer än nånsin en stor kulturdebatt i västvärlden. Också som en motpol mot WOKE och socialism. För socialister bygger bundsförvanter med avvikande kulturer och gillar kaos som uppstår då yttersta målet för socialismen ju är den socialistiska revolutionen med störtande av kapitalismen. Vilket då historiskt samtidigt alltid inneburet slutet för demokratin, dvs utan kapitalism ingen demokrati.
För att demokrati ska fungera krävs självständiga individer som tar stort eget ansvar. Kollektivism (ideologiskt eller religiöst) i alla dess former riskerar att förstöra demokratin, individuell frihet och yttrandefrihet. Samtidigt har liberalismen idag blivit sin egen värsta fiende och klarar inte att stå upp för individen vs kollektivet. Med en liberalism som gått vilse så blir våra demokratier toleranta mot det intoleranta och har inget motmedel. Jag skulle säga att det är därför uttalade liberala partier som C och L är på väg att försvinna. Vi har också sett en förflyttning av liberala partier mot vänstern vilket jag ser om paradoxalt, för liberalismen är ju grunden för vår moderna demokratier i västvärlden.
Jag brukar referera till Håkan Joholts beskrivning (jag har inte sett eller hört den, men det fråntar inte beskrivningens innebörd). 2015 stod alla vid vänster hörnflagga och dribblade. Nu står alla vid höger hörnflagga och dribblar.
Att utelämna det lilla förstör för det stora. Massmedia använder sitt inflytande till politisk påverkan i stället för att vara demokratins fundament och beskyddare och detta urholkar den demokrati som vi lyckats skapa efter hundratals år. Vänsterns politik med tillhörande journalistik bygger idag mer på patos än etos och logos, kanske genom en feministisk påverkan. Tack för att det finns poddare som avslöjar detta. Tack Ivar!
Nu får du Ivar Arpi, Susanna Birgersson, Naomi Abramowicz, Henrik Jönsson, Omar Makram, Jens Ganman m fl.
skriva
skrika
tjata och gnata för att överösta Anders Lindberg, SVT & TV4 fram till valet.
Så länge SVT/SR drar åt vänster så gynnas vänsterblocket nåt oerhört. Det är så extremt tydligt att SVT/SR ogillar högerblocket och SD. Man använder allt skummare knep också som att rapportera extra noga om t.ex. DN kommer med nåt scoop som gör att KD framstår som dåligt. Man vet ju att dagens högerregering är skör och att KD är svagaste länken. Man kunde attackera L men det gör man inte lika mycket då L troligen inte är med i matchen i höst och dessutom varit mera velande i om man ska acceptera en högerregering med stöd av SD. Att man kritiserar KD mer än L är alltså talande i sig, eller att man aldrig kritiserar C. SVT/SR ska vara opolitisk, eller i alla fall obundna till politiska partier men pga den s.k. värdegrunden så blir ju SVT/SR automatiskt vänster och det har varit enormt tydligt i hur man rapporterat om Israel-Hamas konflikten eller nu även hur man rapporterar kring Iran regimen och protester. SVT/SR går vänsterns ärende med ett ensidigt islam-kramande och en politisk korrekthet som blir till nackdel för alla högerpartier.
Jag tycker du ska lägga till GP:s ledarskribenter Adam Cwejman och Håkan Boström. GP har ju inte samma trista vänsternarrativ som övriga gammelmedia.
Absolut, ja även de.
Bra att lyfta detta problem, det blir också en känsla av att media påverkar val. Om t.ex. mainstream media har en slags samsyn att vi behöver maktskifte i höst, så används sånt för att väcka opinion mot sittande regering. Särskilt barn (ju yngre desto mer) är ju känsligt och nåt dom flesta ömmar för mera. T.ex. har det väl pratats om en bebis som ska utvisas.
Samtidigt gör ju flyktingar/invandrare vad dom kan för att få stanna, ingen kritik där, vi är alla oss själva närmast. Att skaffa barn har troligen varit ett effektivt sätt att få stanna och även få mycket hjälp med skattepengar, stor lägenhet, mycket bidrag. Barnen blir ett politiskt slagträ även för den som vill garantera att få stanna, både föräldrar och barn. Bryter man upp detta så kommer förstås dom ömmande fallen i media som ett brev på posten samtidigt som politiker eller myndigheter aldrig får prata om enskilda fall, det blir en ojämn debatt då med bevisbördan på ansvariga politiker där dom inte kan vinna (dom borde försöka mer dock att kommunicera sin förklaring).
Vi får ju dessutom en annan effekt nu i västvärlden. Bara invandrare/arbetarklass har råd att skaffa många barn. Det finns ju fall med tio barn, inte så ovanligt som man kan tro. Samtidigt har den vanliga medelklassen ofta inte råd med mer än två barn, ju fler desto sämre hushållsekonomi och högre belastning på föräldrar som jobbar heltid.
Detta påverkar också demografin nu där etniska svenskars barn troligen ligger under det man brukar kalla för demografisk jämvikt, 2,1 barn per kvinna. Istället får vi en befolkningsökning med utländsk bakgrund. Känsligt ämne men det kan innebära kulturförändringar och att t.ex. många etniska svenskar inte känner igen sig i sitt eget land. Liksom många barn som växer upp utan att känna sig hemma nånstans.
Politiker står handfallna inför detta, ja även SD tror jag egentligen inte har några fungerande lösningar utan bara ganska tunn retorik som inte sällan låter rasistiskt. För alla fina invandrare som sköter sig, jobbar, bidrar, ska ju inte uteslutas eller pekas ut som ett problem. Att gå tillbaka till folkhemsbygget är ju också omöjligt av flera skäl, så knappast ens önskvärt eller möjligt. Istället behöver vi bygga en gemensam framtid där jag tror nyckeln är att vara tydligare. Att vi vill bygga en framtid baserad på västerländska värderingar kring demokrati och yttrandefrihet istället för flumsnack om att alla kulturer är lika värda. Dvs vi måste stå upp för Sveriges identitet och ifrågasätta mångkulturalismen. Sverige är inte ensamma, liknande problematik syns nu över hela Europa. Att blunda för den öppnar för ännu mer populistiska partier som AFS, AFD etc.
Dvs vi behöver nu mer än nånsin en stor kulturdebatt i västvärlden. Också som en motpol mot WOKE och socialism. För socialister bygger bundsförvanter med avvikande kulturer och gillar kaos som uppstår då yttersta målet för socialismen ju är den socialistiska revolutionen med störtande av kapitalismen. Vilket då historiskt samtidigt alltid inneburet slutet för demokratin, dvs utan kapitalism ingen demokrati.
För att demokrati ska fungera krävs självständiga individer som tar stort eget ansvar. Kollektivism (ideologiskt eller religiöst) i alla dess former riskerar att förstöra demokratin, individuell frihet och yttrandefrihet. Samtidigt har liberalismen idag blivit sin egen värsta fiende och klarar inte att stå upp för individen vs kollektivet. Med en liberalism som gått vilse så blir våra demokratier toleranta mot det intoleranta och har inget motmedel. Jag skulle säga att det är därför uttalade liberala partier som C och L är på väg att försvinna. Vi har också sett en förflyttning av liberala partier mot vänstern vilket jag ser om paradoxalt, för liberalismen är ju grunden för vår moderna demokratier i västvärlden.
Jag brukar referera till Håkan Joholts beskrivning (jag har inte sett eller hört den, men det fråntar inte beskrivningens innebörd). 2015 stod alla vid vänster hörnflagga och dribblade. Nu står alla vid höger hörnflagga och dribblar.
Att utelämna det lilla förstör för det stora. Massmedia använder sitt inflytande till politisk påverkan i stället för att vara demokratins fundament och beskyddare och detta urholkar den demokrati som vi lyckats skapa efter hundratals år. Vänsterns politik med tillhörande journalistik bygger idag mer på patos än etos och logos, kanske genom en feministisk påverkan. Tack för att det finns poddare som avslöjar detta. Tack Ivar!