Mordet i Rönninge var inte bara en tragedi. Det var ett systemfel som gick att förutse. En högriskperson som aldrig borde ha släppts ut igen, fick ett kort straff och var ute efter att ha avtjänat två tredjedelar trots att han misskött sig under fängelsetiden. En av dem som varnade när han kom ut var Sara Nilsson från Dumpen, som hon och Patrik Sjöberg driver ihop, och som jag pratar med i dagens podd. Hon varnade så att barn i personens närhet skulle kunna skyddas, men på grund av hur svenska lagar ser ut riskerade hon att dömas för förtal.
Vi har byggt ett samhälle där det är mindre riskfyllt att vara högrisk än att säga att någon är högrisk. I dag måste Polisen invänta att brottet redan har begåtts innan de kan agera, även om alla varningslampor blinkar. Dumpen växer i det glappet. Inte för att Sara och Patrik tror att de är staten – utan för att staten inte tar sitt ansvar.
Nu rör sig politiken, sent men ändå: i november tog regeringen emot en utredning om stärkt brottsbekämpning genom lagreglering av provokation. Den täpper till metod-luckan: i dag är polisens möjligheter att agera proaktivt mot grooming juridiskt osäkra och ofta för sena, så utredningen ger lagstöd för provokativa åtgärder under åklagarbeslut och tydliga ramar.
Sverigedemokraterna har å sin sida presenterat ett slags Lex Dumpen som täpper till ansvars-luckan: i dag kan en gärningsman smita undan när “barnet” i chatten i själva verket är ett lockbete eller en polis, eftersom brottet kan bedömas som otjänligt försök eller falla utanför grooming – förslaget skulle innebära att man kan döma ändå.
Parallellt finns också utredningar om stärkt samhällsskydd vid återfall i grova brott – alltså vad vi gör med dem vi redan vet är farliga. Rönninge visar vad som händer när ingen del av kedjan håller.
I dagens podd pratar jag alltså med Sara Nilsson och Patrik Sjöberg om hur Dumpen jobbar, vilka utmaningar som finns i verksamheten, hur de egentligen orkar, varför bara en av tio “fiskare” orkar stanna kvar och fånga “gäddor”, vilka lagändringar de vill se och om den personliga erfarenhet som verkligen gjorde att jag uppvärderade deras arbete.
Ni hittar dem på Dumpen.se och om ni som jag tycker att de gör ett nödvändigt arbete kan ni stötta dem via Swish på: 123-250 22 84.
Mordet i Rönninge: så tilläts han bli osynlig efter fängelset
När staten både släpper ut högriskförövare och samtidigt gör dem svårare att spåra, är det inte “otur” när nästa brott sker – det är helt förutsägbart. Ett systemfel. Styckmordet i Rönninge är skakande, men att statens lagar och regler möjliggjorde det är stötande. Förutom att man ännu inte har icke tidsbestämda straff för de farligaste personerna, så tillåter man dem efter avtjänade straff att få sekretessmarkering, låter dem byta identitet och namn – och kräver sedan att omgivningen ska bekräfta en ny könsmarkör i språkbruket. De allra värsta skyddas, och vi andra får hoppas på det bästa.
Oberoende endast tack vare er
Vi är nu över 25 000 prenumeranter här – och antalet växer stadigt. Rak höger med Ivar Arpi och Under all kritik ligger båda konsekvent på topp-20 bland nyhetspoddar i Sverige. Det är helt och hållet er förtjänst – tack för det!
Skillnaden mot de flesta andra på topplistan är tydlig: medan de har public service-miljarder eller stora tidningshus med presstöd och annonsintäkter i ryggen, så har vi bara er. Konkurrensen är snedvriden, men ni har visat att det går att bygga något nytt. Vi är helt självständiga – tack vare er.
Som ni märkt har vi nu tagit nästa steg med en videosatsning, som kommer ge ännu mer innehåll för betalande prenumeranter framöver. Redan i dag får du flera poddavsnitt i veckan – ofta med video – och minst en text, ibland fler.
Vill du vara med och bygga vidare? Bli betalande prenumerant genom att klicka på den gröna knappen.
Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.
Swishnummer: 123-027 60 89
Plusgiro: 198 08 62-5
Bankgiro: 5808-1837
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
