Har inte lyssnat än men prologen får mig att tänka på när jag var småbarnsmamma. Det fanns ogina medelålderskvinnor med attityden: "Vi fick minsann kämpa och nu får ni göra detsamma. Jag ställer inte upp och stöttar."
Då tänkte jag;
-hoppas att jag inte blir sån.
Tänk, det blev jag inte. För när småbarnsåren och tonårstiden är över har jag all tid och kraft att stötta mammorna och papporna på jobbet som behöver stressa iväg tidigare. Välja semesterveckor före mig etc
Kvinnor har tagit över mainstream/statliga plattformar. Dvs de institutioner som är minst benägna att producera något spännande, kul, aktuellt osv.
Dessa platser håller på att kollapsa då kvinnor för det mesta devalverar värdet på alla yrken de träder in i. Mycket p.g.a. det kvinnliga temperamentet och oförmågan att se bortom trygghet, safe spaces & inkluderande woke dravel m.m.
När män producerar kultur så är både könen konsumenter, när kvinnor producerar kultur så lutar det kraftigt åt kvinnliga konsumenter.
Jag vänder mig STARKT emot den kanske till och med lite elitistiskt betonade ovanan hos många troende kristna att kalla just SIG för kristna, underförstått till skillnad mot dem som inte är aktivt utövande troende. Samma distinktion mellan utövande och icke utövande muslimer ser man nästan aldrig. Det är faktiskt så att döpta, konfirmerade och med giftermål och liknande traditioner också är kristna, det är inte förbehållet er som är så fina att ni tror på Gud.
Intressant kommentar! Jag uppfattar det ändå som att det finns en skillnad på att vara aktivt troende och att vara "kulturkristen". Jag är absolut kristen, men jag tror ändå det behövs ett sätt att skilja på de som mer aktivt utövar sin tro och sekulära.
"Troende kristen", "utövande kristen", "kristen och religiös" eller annat mer begåvat, kanske? Jag reagerade på detta redan för väldigt länge sedan, när jag gick på gymnasiet i bruksstaden Trollhättan (själv är jag bondson från Vänersborgs kommun men så var det av geografiska skäl). Trollhättan styrs sedan rösträttens införande av en klan som är både (S) och pingstvänner. Den nyans av dryghet som fanns som en underton i hos de många frireligiösa slog mig redan då. Visst finns det en skillnad mellan att vara aktivt utövande, oavsett religion skulle jag förmoda, och att "bara" vara en del av en ur en religion sprungen kultur. Man kan dock fråga sig vad de här "kristna" betraktar oss "ogudaktiga" som om "kristen" är förbehållet de religiösa? Jag är en del av en kultur där dop och konfirmation, bröllop och begravningar, psalmer på skolavslutningen, kristna julsånger i adventstid med mera är en självklar del av just kulturen. Som ju de facto vilar på kristen grund. Ja, du har ju förstått min poäng. Jag vill inte ta ifrån de troende sin känsla av att ha något mer än de som inte har en tro men uteslut inte andra från vår gemensamma, faktiskt kristna, kultur! Tack för svaret! :)
Tolka det inte som att jag blev "kränkt" eller så, det blir jag inte alls. Var väl bara lite grinig, kanske! Passar på att säga att jag uppskattar dina poddar och inte minst krönikor!
...och det är inte förbehållet dig som tror sig vara bättre för att du inte tror på Gud, liberal innerstadsmanstant som du säkert är Abdul. #SD2022 #JESUShatardig.
Vad vet du om vad jag jag tror? Ingenting, skulle jag säga. Tänk om jag bara inte vill se kulturellt kristna slippa vara oinkluderade? Dina slutsatser är helt ogrundade och dessutom helt felaktiga. Du har inte ett enda rätt angående vem jag är, var jag bor, vad jag har för åsikter med mera. I den händelse att du trodde det och inte bara var ute efter att ha synpunkter, det vet ju inte jag.
Helt rätt. Jag vet ingenting om vad du tror. Jag vet inte vem du är heller och mår dessutom bäst av att inte veta det. Att du anser att mina slutsatser är helt felaktiga och helt ogrundade är något jag inte kunde bry mig mindre om heller. De bedömningar du gör är av noll intresse för mig. Noll. Var du fått allt det du skriver om ifrån är en gåta för mig och det får väldigt gärna fortsätta att vara så. Med tanke på tonläget i det du skriver hoppas jag innerligt att jag aldrig mer kommer i kontakt med dig och jag hoppas dessutom att det är ömsesidigt. Var du BOR? Det är väl det sista jag skulle bry mig om men ärligt talat så hoppas jag att det är långt bort ifrån där jag själv bor. Dina patetiska försök att mästra framstår knappt ens som löjliga. Bäst är om du håller dig på din kant.
Det kan det nog vara. Vore intressant att lyfta blicken och se hur det ligger till i andra länder. Tror ändå det finns många likheter med den engelsktalande världen i alla fall.
Har inte lyssnat än men prologen får mig att tänka på när jag var småbarnsmamma. Det fanns ogina medelålderskvinnor med attityden: "Vi fick minsann kämpa och nu får ni göra detsamma. Jag ställer inte upp och stöttar."
Då tänkte jag;
-hoppas att jag inte blir sån.
Tänk, det blev jag inte. För när småbarnsåren och tonårstiden är över har jag all tid och kraft att stötta mammorna och papporna på jobbet som behöver stressa iväg tidigare. Välja semesterveckor före mig etc
Trigger Warning: Grova Generaliseringar.
Kvinnor har tagit över mainstream/statliga plattformar. Dvs de institutioner som är minst benägna att producera något spännande, kul, aktuellt osv.
Dessa platser håller på att kollapsa då kvinnor för det mesta devalverar värdet på alla yrken de träder in i. Mycket p.g.a. det kvinnliga temperamentet och oförmågan att se bortom trygghet, safe spaces & inkluderande woke dravel m.m.
När män producerar kultur så är både könen konsumenter, när kvinnor producerar kultur så lutar det kraftigt åt kvinnliga konsumenter.
Jag vänder mig STARKT emot den kanske till och med lite elitistiskt betonade ovanan hos många troende kristna att kalla just SIG för kristna, underförstått till skillnad mot dem som inte är aktivt utövande troende. Samma distinktion mellan utövande och icke utövande muslimer ser man nästan aldrig. Det är faktiskt så att döpta, konfirmerade och med giftermål och liknande traditioner också är kristna, det är inte förbehållet er som är så fina att ni tror på Gud.
Intressant kommentar! Jag uppfattar det ändå som att det finns en skillnad på att vara aktivt troende och att vara "kulturkristen". Jag är absolut kristen, men jag tror ändå det behövs ett sätt att skilja på de som mer aktivt utövar sin tro och sekulära.
"Troende kristen", "utövande kristen", "kristen och religiös" eller annat mer begåvat, kanske? Jag reagerade på detta redan för väldigt länge sedan, när jag gick på gymnasiet i bruksstaden Trollhättan (själv är jag bondson från Vänersborgs kommun men så var det av geografiska skäl). Trollhättan styrs sedan rösträttens införande av en klan som är både (S) och pingstvänner. Den nyans av dryghet som fanns som en underton i hos de många frireligiösa slog mig redan då. Visst finns det en skillnad mellan att vara aktivt utövande, oavsett religion skulle jag förmoda, och att "bara" vara en del av en ur en religion sprungen kultur. Man kan dock fråga sig vad de här "kristna" betraktar oss "ogudaktiga" som om "kristen" är förbehållet de religiösa? Jag är en del av en kultur där dop och konfirmation, bröllop och begravningar, psalmer på skolavslutningen, kristna julsånger i adventstid med mera är en självklar del av just kulturen. Som ju de facto vilar på kristen grund. Ja, du har ju förstått min poäng. Jag vill inte ta ifrån de troende sin känsla av att ha något mer än de som inte har en tro men uteslut inte andra från vår gemensamma, faktiskt kristna, kultur! Tack för svaret! :)
Ska tänka på detta mer i framtiden. Du har helt klart en poäng. Tack för bra inspel!
Tolka det inte som att jag blev "kränkt" eller så, det blir jag inte alls. Var väl bara lite grinig, kanske! Passar på att säga att jag uppskattar dina poddar och inte minst krönikor!
...och det är inte förbehållet dig som tror sig vara bättre för att du inte tror på Gud, liberal innerstadsmanstant som du säkert är Abdul. #SD2022 #JESUShatardig.
Vad vet du om vad jag jag tror? Ingenting, skulle jag säga. Tänk om jag bara inte vill se kulturellt kristna slippa vara oinkluderade? Dina slutsatser är helt ogrundade och dessutom helt felaktiga. Du har inte ett enda rätt angående vem jag är, var jag bor, vad jag har för åsikter med mera. I den händelse att du trodde det och inte bara var ute efter att ha synpunkter, det vet ju inte jag.
Helt rätt. Jag vet ingenting om vad du tror. Jag vet inte vem du är heller och mår dessutom bäst av att inte veta det. Att du anser att mina slutsatser är helt felaktiga och helt ogrundade är något jag inte kunde bry mig mindre om heller. De bedömningar du gör är av noll intresse för mig. Noll. Var du fått allt det du skriver om ifrån är en gåta för mig och det får väldigt gärna fortsätta att vara så. Med tanke på tonläget i det du skriver hoppas jag innerligt att jag aldrig mer kommer i kontakt med dig och jag hoppas dessutom att det är ömsesidigt. Var du BOR? Det är väl det sista jag skulle bry mig om men ärligt talat så hoppas jag att det är långt bort ifrån där jag själv bor. Dina patetiska försök att mästra framstår knappt ens som löjliga. Bäst är om du håller dig på din kant.
Lysande diskussioner!
Jag undrar om detta är bara något svenskt? Sverige sticker ut på många andra sätt.
Detta undrar en finskfödd mogen dam.
Det kan det nog vara. Vore intressant att lyfta blicken och se hur det ligger till i andra länder. Tror ändå det finns många likheter med den engelsktalande världen i alla fall.