En krets skribenter anser att skillnaderna mellan högerpopulism och fascism är irrelevanta. Alla som gör en åtskillnad anklagas för att själva vara fascister. Det är inte bara oseriöst, utan farligt.
Sannolikt skriver Hynek Pallas, Mikael Nilsson och Leonidas Aretakis om dig Ivar eftersom de är rädda för dig och dina texter/intervjuer. De vill skrämma dig till tystnad. Deras personliga kritik mot dig är ett kvitto på att du är inne på rätt spår - fortsätt som du gjort. Du kommer sannolikt få mer påhopp men kom ihåg att deras kritik bottnar i rädsla.
Därtill upplever jag de som gjort mest för att höja SD:s opinionssiffor är Sveriges Radio och Sveriges Television.
Jag tycker det är viktigt att vänstersidan i svensk politik blir medveten om hur kunskspsbefriat det är att tjata om de blåbruna. Det är ett förakt för andra man uppvisar. Jag tänkte en del gånger: strunta i att bemöta dem. Men jag tror ett seriöst sätt vinner i längden.
Jag tror att vänstern kommer med en veritabel häxjakt mot högern efter sin förlust. Vänsterns skrämmande låga debattnivå måste då undvikas. Det som kännetecknade fascism under 30-talet var bl.a. våld och odemokratiska metoder. Det var inte SD som använde odemokratiska metoder under sin oppositionstid, det var inte dom som förföljde oliktänkande genom yrkesförbud och det är högern som prioriterat åtgärder mot dagens laglöshet och våld.
Jag tror att det handlar om genuin rädsla. De många vänsterdebattörerna är rädda för att deras prerogativ till det allmänna samtalet skall ifrågasättas och kanske få intellektuell konkurrens samt, inte minst, vinna genklang hos en bred allmänhet. Hemska tanke!
För vänster och även dagens liberaler (C och L) är det nog så att man tycker högerextrem, högerpopulism och fascism är samma dåliga. Man varken vill eller kan göra nån skillnad på det. Resonemanget handlar om att man inte står för "allas lika värde". Vilket jag tror främst handlar om att man har en negativ syn på Islam och kanske muslimer. Samtidigt tiger nu vänstern när kvinnor i Iran slänger sina slöjor och vill ha frihet. Vänstern men kanske även main stream i Sverige och västvärlden slåss istället för kvinnor rätt att bära slöja och här därmed hamnat helt fel i denna fråga. Delvis säkert för att man är livrädd för att kritisera Islam och själva bli anklagade för s.k. islamofobi.
När någon kritiserar Islam så är vänstern snabb med att ändra kritiken till den av muslimer, även om man så bar menar just islam eller kanske bara islamism (det senare tycks vara ett svenskt hitte på uttryck som inte finns på andra språk). Genom att ändra till "muslimer" blir det också en del av lagen om hets mot folkgrupp vilket anses vara ett prioriterat brott. Men även det är egentligen fel då muslimer inte är en folkgrupp, lika lite som att kristna är en folkgrupp.
Vad gäller islam kan man ju faktiskt välja att förhålla sig negativ, neutral eller positiv. Neutral vore kanske det mest logiska men det märkliga är då att t.ex. socialdemokraterna länge varit positiva till islam, dvs pro-islam.
Jag har alltid varit intresserad av politik, även om den rätt länge var relativt blodfattig. Vänster ville höja skatterna och högern ville sänka skatterna för beskriva det på ett enkelt sätt. Sd inträde i riksdagen gjorde att jag blev mer politiskt intresserad, nu hände det ngt som inte följde invanda mönster. Det gjorde att jag börja läsa deras partiprogram (PP), allt för att komma förbi andra tänkare/skribenters åsikter om partiet. Sedan finns ju inte all deras politik i partiprogrammet, men ändå en grundläggande inriktning. Vilka är vi och vad vill vi. De som har slagit mig är att PP har blivit mer polerat dvs kantigheter har slipats av. Jag tror det är naturligt för ett ungt parti, men kan också fundera vad finslipningen består av. Sedan tycker jag att det är viktigt att skilja på ideologisk bas och sakpolitiska frågor.
När jag läser om vänsterns helt grundlösa påståenden och anklagelser kan jag inte undvika att fråga mig om de helt tappat det och blivit galna. Vad är det som har hänt egentligen? Desperation? Filterbubbla? Eller bara hederliga gammaldags vanföreställningar? Jag fattar ingenting!
Bra att Ivar tar upp debatten om debatten. Det är något alldeles förfärlig att man inte får uttrycka en åsikt utan att drevet skall gå igång. Att bli kallad för rasist, fascist, nazist, fiska i grumliga vatten, brunsmetade åsikter, det är inte seriöst på något sätt. De som inte acceptera en åsikt som inte stämmer med den smala PK-korridoren är väl själva ute på grumligt vatten, väldigt grumligt vatten. Hur kunde det bli så här? Hur kan så stor andel av befolkningen inte se den här problematiken? Skrämmande.
Dessa vänsterinlägg relativiserar de brott som nazismen stod för på ett farligt sätt. Eftersom det var en så pass unik händelse är det svårt att använda för historiska jämförelser. Tycker debatten visar hur desperata vänstern är. När väljarna tar avstånd från den politik som förts i närmre trettio år så har man inget nytt att komma med för att lösa de problem vi står inför utan håller krampaktigt fast vid det förgångna. Vad har förresten dessa vänsteraktivister för relation till kommunismens brott?
Detta "tjat" och ständiga påståenden om att fascism är på frammarsch i svensk politik
förstår jag inte när jag slår upp definitionen av begreppet enligt Wikipedia:
Fascism är en form av högerextrem auktoritär ultranationalism karakteriserad av maktutövande via diktatur, våldsamt förtryck av politiskt oliktänkande med strikt dominans över samhälle
och enligt Britannica Dictionary definition of FASCISM. [noncount] 1. or Fascism : a way of organizing a society in which a government ruled by a dictator controls the lives of the people and in which people are not allowed to disagree with the government.
Denne Mikael Nilsson, med sin höga svansföring, är INTE någon vad jag skulle kalla "forskare". I så fall kunde jag när som helst personligen approbiera titeln "forskare", oaktat jag bara sitter hemma i bostaden numera. M.N. verkar ha en kraftigt uppblåst uppfattning om sin egen betydelse!
Sannolikt skriver Hynek Pallas, Mikael Nilsson och Leonidas Aretakis om dig Ivar eftersom de är rädda för dig och dina texter/intervjuer. De vill skrämma dig till tystnad. Deras personliga kritik mot dig är ett kvitto på att du är inne på rätt spår - fortsätt som du gjort. Du kommer sannolikt få mer påhopp men kom ihåg att deras kritik bottnar i rädsla.
Därtill upplever jag de som gjort mest för att höja SD:s opinionssiffor är Sveriges Radio och Sveriges Television.
Jag tycker det är viktigt att vänstersidan i svensk politik blir medveten om hur kunskspsbefriat det är att tjata om de blåbruna. Det är ett förakt för andra man uppvisar. Jag tänkte en del gånger: strunta i att bemöta dem. Men jag tror ett seriöst sätt vinner i längden.
Jag tror att vänstern kommer med en veritabel häxjakt mot högern efter sin förlust. Vänsterns skrämmande låga debattnivå måste då undvikas. Det som kännetecknade fascism under 30-talet var bl.a. våld och odemokratiska metoder. Det var inte SD som använde odemokratiska metoder under sin oppositionstid, det var inte dom som förföljde oliktänkande genom yrkesförbud och det är högern som prioriterat åtgärder mot dagens laglöshet och våld.
Jag tror att det handlar om genuin rädsla. De många vänsterdebattörerna är rädda för att deras prerogativ till det allmänna samtalet skall ifrågasättas och kanske få intellektuell konkurrens samt, inte minst, vinna genklang hos en bred allmänhet. Hemska tanke!
För vänster och även dagens liberaler (C och L) är det nog så att man tycker högerextrem, högerpopulism och fascism är samma dåliga. Man varken vill eller kan göra nån skillnad på det. Resonemanget handlar om att man inte står för "allas lika värde". Vilket jag tror främst handlar om att man har en negativ syn på Islam och kanske muslimer. Samtidigt tiger nu vänstern när kvinnor i Iran slänger sina slöjor och vill ha frihet. Vänstern men kanske även main stream i Sverige och västvärlden slåss istället för kvinnor rätt att bära slöja och här därmed hamnat helt fel i denna fråga. Delvis säkert för att man är livrädd för att kritisera Islam och själva bli anklagade för s.k. islamofobi.
När någon kritiserar Islam så är vänstern snabb med att ändra kritiken till den av muslimer, även om man så bar menar just islam eller kanske bara islamism (det senare tycks vara ett svenskt hitte på uttryck som inte finns på andra språk). Genom att ändra till "muslimer" blir det också en del av lagen om hets mot folkgrupp vilket anses vara ett prioriterat brott. Men även det är egentligen fel då muslimer inte är en folkgrupp, lika lite som att kristna är en folkgrupp.
Vad gäller islam kan man ju faktiskt välja att förhålla sig negativ, neutral eller positiv. Neutral vore kanske det mest logiska men det märkliga är då att t.ex. socialdemokraterna länge varit positiva till islam, dvs pro-islam.
Jag har alltid varit intresserad av politik, även om den rätt länge var relativt blodfattig. Vänster ville höja skatterna och högern ville sänka skatterna för beskriva det på ett enkelt sätt. Sd inträde i riksdagen gjorde att jag blev mer politiskt intresserad, nu hände det ngt som inte följde invanda mönster. Det gjorde att jag börja läsa deras partiprogram (PP), allt för att komma förbi andra tänkare/skribenters åsikter om partiet. Sedan finns ju inte all deras politik i partiprogrammet, men ändå en grundläggande inriktning. Vilka är vi och vad vill vi. De som har slagit mig är att PP har blivit mer polerat dvs kantigheter har slipats av. Jag tror det är naturligt för ett ungt parti, men kan också fundera vad finslipningen består av. Sedan tycker jag att det är viktigt att skilja på ideologisk bas och sakpolitiska frågor.
När jag läser om vänsterns helt grundlösa påståenden och anklagelser kan jag inte undvika att fråga mig om de helt tappat det och blivit galna. Vad är det som har hänt egentligen? Desperation? Filterbubbla? Eller bara hederliga gammaldags vanföreställningar? Jag fattar ingenting!
Det hela påminner mig om en historia som jag hörde för sisådär 50 år sedan. Historien har sedan skymtat fram i olika tappningar.
Nåväl. I manuset till ett tal som Tage Erlander skulle hålla hade talskrivaren, i marginalen skrivet, - Argumentationen svag. Höj rösten!
1. Mikael Nilsson lider av grov SDD: SD-Deleriumsyndrom och om han inte passar sig så kommer det tillståndet att kvarstå livet ut.
2. Byråkratikomplexet parasiterar på svenska folket.
3. Den logiska konsekvensen av deras politik är att den rasar samman.
4. Den svenska offentligheten är ofantlig, och många suger på välfärdsstatens spenar.
Bra att Ivar tar upp debatten om debatten. Det är något alldeles förfärlig att man inte får uttrycka en åsikt utan att drevet skall gå igång. Att bli kallad för rasist, fascist, nazist, fiska i grumliga vatten, brunsmetade åsikter, det är inte seriöst på något sätt. De som inte acceptera en åsikt som inte stämmer med den smala PK-korridoren är väl själva ute på grumligt vatten, väldigt grumligt vatten. Hur kunde det bli så här? Hur kan så stor andel av befolkningen inte se den här problematiken? Skrämmande.
Vi lever i en galen tid. Alla som inte håller med är rasister, fascister, nazister.
Kulturer, har blivit rasism.
Vissa kulturer religioner är inte kompatibla med våra i väst. Lika lite som våra kulturer, religion är det i vissa länder.
Det är väl inte så svårt att förstå.
Dessa vänsterinlägg relativiserar de brott som nazismen stod för på ett farligt sätt. Eftersom det var en så pass unik händelse är det svårt att använda för historiska jämförelser. Tycker debatten visar hur desperata vänstern är. När väljarna tar avstånd från den politik som förts i närmre trettio år så har man inget nytt att komma med för att lösa de problem vi står inför utan håller krampaktigt fast vid det förgångna. Vad har förresten dessa vänsteraktivister för relation till kommunismens brott?
Detta "tjat" och ständiga påståenden om att fascism är på frammarsch i svensk politik
förstår jag inte när jag slår upp definitionen av begreppet enligt Wikipedia:
Fascism är en form av högerextrem auktoritär ultranationalism karakteriserad av maktutövande via diktatur, våldsamt förtryck av politiskt oliktänkande med strikt dominans över samhälle
och enligt Britannica Dictionary definition of FASCISM. [noncount] 1. or Fascism : a way of organizing a society in which a government ruled by a dictator controls the lives of the people and in which people are not allowed to disagree with the government.
Jag ser inga sådana tendenser i vårt land.
Denne Mikael Nilsson, med sin höga svansföring, är INTE någon vad jag skulle kalla "forskare". I så fall kunde jag när som helst personligen approbiera titeln "forskare", oaktat jag bara sitter hemma i bostaden numera. M.N. verkar ha en kraftigt uppblåst uppfattning om sin egen betydelse!