Johan Tralau visar vägen genom universitetets mörka gångar, mordiska myter och monstruösa begär. Ett samtal om varför världen och människan tycks födas ur våld och blodiga gränsöverskridanden.
Aningen off topic men du har nämt några gånger vad du läser för dina barn.
Har själv 3 söner (5, 3, 1 år) och hade gärna fått lite lästips. 5 åringen gillar mest faktaböcker och som ingenjör säger jag ju inte nej till det. Men tänker att något mer kittlande för fantasin borde vara på sin plats :).
Oj, lyssnat en stund och märker att detta sannolikt blir något för "filosofiskt" för min del, åtminstone så här dags på dygnet då min hjärna är trött. Monster fascinerar mig inte i tankevärlden, då det räcker gott med alla "monster" i den faktiska fysiska värld vi lever i. Det kallas kanske för "coping strategy" att välja bort mörkret där så är möjligt för att orka möta allt reellt mörker utan att tappa fotfästet. Man kan ju näppeligen tillåta sig drabbas av ångest över alla reella eländen, för då går man sönder. Så i tankevärlden vill jag vara i ljuset, glädjen, förhoppningen, tilliten, kärleken, fascinationen, inspirationen, motivationen...
Man kan faktiskt mentalt söka sig till ljus, glädje och hopp.
Jag får se, kanske hoppar jag över just detta avsnitt. God bless you all.
Alla avsnitt kan inte passa alla, såklart. Jag gör själv som du och hoppar ibland över avsnitt till poddar jag annars lyssnar på, om ämnet kanske känns för tungt för dagen.
Vill dock understryka att detta avsnitt inte handlar om att bjuda in mörkret. I alla fall är det inte så jag uppfattat det Tralau skrivit eller det samtal vi hade.
Aningen off topic men du har nämt några gånger vad du läser för dina barn.
Har själv 3 söner (5, 3, 1 år) och hade gärna fått lite lästips. 5 åringen gillar mest faktaböcker och som ingenjör säger jag ju inte nej till det. Men tänker att något mer kittlande för fantasin borde vara på sin plats :).
Oj, lyssnat en stund och märker att detta sannolikt blir något för "filosofiskt" för min del, åtminstone så här dags på dygnet då min hjärna är trött. Monster fascinerar mig inte i tankevärlden, då det räcker gott med alla "monster" i den faktiska fysiska värld vi lever i. Det kallas kanske för "coping strategy" att välja bort mörkret där så är möjligt för att orka möta allt reellt mörker utan att tappa fotfästet. Man kan ju näppeligen tillåta sig drabbas av ångest över alla reella eländen, för då går man sönder. Så i tankevärlden vill jag vara i ljuset, glädjen, förhoppningen, tilliten, kärleken, fascinationen, inspirationen, motivationen...
Man kan faktiskt mentalt söka sig till ljus, glädje och hopp.
Jag får se, kanske hoppar jag över just detta avsnitt. God bless you all.
Alla avsnitt kan inte passa alla, såklart. Jag gör själv som du och hoppar ibland över avsnitt till poddar jag annars lyssnar på, om ämnet kanske känns för tungt för dagen.
Vill dock understryka att detta avsnitt inte handlar om att bjuda in mörkret. I alla fall är det inte så jag uppfattat det Tralau skrivit eller det samtal vi hade.
Lugnt. Instämmer. Jag ser det mer som att "bristen" ligger hos mig. Ibland får man bara acceptera att man inte förstår ett perspektiv. Kör på.