Vit, svensk, straight och man

Det låter som ett tråkigt punkband, men det är bara den många av oss är. Allt oftare får man höra att det är något slags privilegium, att man ska skämmas för det. Det är dags att sluta med det.

Nadim Ghazale. Foto: Sverige Radio

Det var mitt andra vikariat som liberal ledarskribent. Jag hade skrivkramp och prestationsångest, men förstod att detta var min enda chans om jag ville komma vidare i branschen. Det gick långt över (min egen) förväntan. Mitt vikariat var på en ledig tjänst, och utifrån hur mycket mina artiklar lästes och spreds såg mina chanser goda ut att jag skulle få en tillsvidareanställning. Men när tjänsten väl utlystes tog min chef ett snack med mig: “Ivar, du kan inte få jobbet. Vi tar bara in kvinnor på intervju.” Samma sommar lovades jag ett vikariat på en liberal ledarsida. Men dagen efter ringde den politiske chefredaktören upp och drog tillbaka erbjudandet: “Chefredaktören vill ha en kvinna.” När jag väl fick ett vikariat sade chefen: “Ja, nu har jag ju haft kvinnor de senaste gångerna, så nu kan jag nog ta in dig.”

Detta, och en hel del annat med liknande förtecken, har jag varit med om inom den borgerliga sfären. Jag är inte ensam. Mellan skål och vägg ä…