Västvärldens pekpinnar och självhat

Kinas pengar till Afrika kommer utan västvärldens pekpinnar om demokrati, hbtq, feminism och mänskliga rättigheter. Erbjuder det en annan väg mot modernisering?

För något år sedan dök ett kort klipp upp i mitt sociala medier-flöde, som genast slog an något hos mig. ”It’s just so tiresome”. Den kinesiske mannen säger det på mandarin, där han står framför en stor lastbil i ett dammigt landskap. Och han ser verkligen otroligt trött ut. Låt den som inte känt sig så trött någon gång kasta första stenen.

Klippet är taget ur dokumentären Empire of dust (2011), visade det sig. Jag kom att tänka på den nu när afrikanska ledare besöker Kina för att smörja relationer och förnya avtal, vilket sker vart tredje år. De senaste åren har Kina flyttat in i det vakuum i Afrika som lämnats av västvärlden. Maktskifte är kanske ett bättre ord, eftersom det ofta är afrikanska länder som aktivt väljer bort västvärlden till förmån för Kina. 

Empire of dust har några år på nacken, men är också talande på många sätt. Tittarna får följa ett kinesiskt järnvägsföretag, Chinese Railway Engineering Company (CREC), som anlänt till Kongo för att försöka återställa den 30 mil lå…