Varför ignoreras uppenbara fall av cancelkultur?

I SvD Kultur förmedlas okritiskt hur lärosätena själva vill framstå. Akademisk frihet hotas av högern, inte identitetsvänstern. Ordet "cancelkultur" är värre än företeelsen. Gravt missvisande, tyvärr.

Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi. Foto: Peter Knutson

Det är “olyckligt” att diskutera akademisk frihet utifrån begrepp som cancelkultur och woke. Det säger Umeå universitets rektor Hans Adolfsson i en intervju med Elisabet Andersson, reporter på SvD Kultur. Det vore olyckligt, eftersom hotet mot den akademiska friheten kommer utifrån och från höger, slår Andersson själv fast efter en genomläsning av de yttranden som universitet och högskolor i slutet av förra året skickade till Universitetskanslersämbetet (UKÄ). Bakgrunden är utbildningsminister Mats Perssons (L) beslut att utreda i vad mån svenska universitet säkrar fri kunskapsspridning och fritt kunskapssökande. 

Tyvärr är Anderssons artikel gravt missvisande, vilket till viss del beror på remissvaren till UKÄ. Men en journalist kan inte endast vidareförmedla myndigheters och makthavares pressmeddelanden, utan har även till uppgift att granska om det som påstås stämmer. Här sker inte det, och därför blir bilden som presenteras falsk.

En liten tillbakablick till hur det här började. Efter ett antal uppmärksammade fall av att forskare och lärare av identitetspolitiska skäl tvingades anpassa sitt akademiska innehåll började TV4 Kalla Fakta nysta i det. Efter deras uppmärksammade serie om detta gav utbildningsministern i uppdrag till UKÄ att utreda problemet. Att det förekom visste man alltså redan, men omfattningen skulle klarläggas. 

För lite mindre än ett år sedan utlystes en tjänst i design på Linnéuniversitet där man krävde att den sökande skulle omfamna ”normkritik, dekolonialism, feminism, queerteori och teorier om posttillväxt”. Bo Rothstein, en av Sveriges mest meriterade statsvetare, slängde iväg en ansökan. Det var underhållande läsning, men med en allvarlig underton. Bör verkligen ett universitet kräva ideologisk lydnad av sina forskare? Vad händer om någon kommer fram till “fel” svar?