Varför har dansbandskulturen plötsligt blivit intressant igen? I veckans avsnitt av Under all kritik dyker Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi ner i den nya dansbandsnostalgin och vad den egentligen säger om vår tid. Vad ligger bakom Timbros nya bok om dansband – Kramgoa texter – och varför längtar många tillbaka till denna tidigare uträknade musikgenre?
Med utgångspunkt i den klassiska SVT-dokumentären "Får jag lov" (Svt 1996) och dansbandsklassiker som "Leende guldbruna ögon" och "Det här är bara början" diskuterar vi hur dansbandskulturen med tiden kommit att representera gemenskap, samhörighet och trygghet – ideal som många tycks sakna idag. Vi reflekterar över dansens roll som mötesplats, hur våra sätt att träffas förändrats och varför pardansen i hög grad ersatts av digitala mötesplatser och dejtingappar som Tinder. Är det kanske dansbandsmusikens oförställda ärlighet och avsaknad av ironi som lockar en ny generation? Och vad förlorar vi egentligen när musik och dans frikopplas från riktiga möten människor emellan?
Prenumerera på eller stötta Rak höger
I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.
Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.
Swishnummer: 123-027 60 89
Plusgiro: 198 08 62-5
Bankgiro: 5808-1837
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Share this post