Vänsterns dronter försvarar terroristernas medborgarskap
Regeringen vill kunna frånta dömda terrorister och gängtoppar deras medborgarskap. Vänstern protesterar ändå. Men kärnfrågan är enkel: har Sverige rätt att skydda sig eller inte?
Det finns debatter som inte ens borde vara debatter, för att det är så självklart. Som regeringens grundlagsproposition som bland annat föreslår att man ska kunna frånta terrorister och gängtoppar deras medborgarskap. Om de har dubbla medborgarskap, alltså. Är det inte rimligt att personer som skadar landet allvarligt förvisas härifrån? När blev grundläggande självbevarelsedrift en höger-vänsterfråga?
Jag är i alla fall för regeringens förslag. Jag är för självbevarelsedrift. Men alla håller inte med.
I fredags var jag med i Aktuellt för att debattera frågan. Motdebattör var Leonidas Aretakis från socialistiska Flamman, dronternas egen tidning, som gjorde sig till talesperson för hela gruppen med dubbla medborgarskap. Han menade att förslaget innebär en ”hierarkisering” av medborgare, där såna som han får medborgarskapet villkorat, vilket inte gäller mig som endast är svensk:
Du är inte lika mycket medborgare som vi andra. Om du gör nåt fel, åker du ut härifrån.
Han tillhör den kategori människor som har något slags påbrå någonstans ifrån, som är helt integrerade, men han pratar som om han hela tiden är på väg att bli exkluderad. Läggs ett förslag på en åtgärd mot ohejdad migration, mot terrorism eller brottslighet, eller för bättre integration, så dyker någon av dessa påstådda representanter upp för att tala för sin grupp. Leonidas Aretakis pratade om att han har ett grekiskt medborgarskap utöver det svenska, och därför kände sig hotad av propositionen. Jag undrade då om han alltså stod i begrepp att begå ett terrorbrott? Eller bli överhuvud i en grekisk maffia? Hundragubbe, med betoning på gubbe, i ett gatugäng?
Frågan är relevant eftersom lagstiftningen endast träffar dessa, eller dem som lurat eller fuskat till sig medborgarskap. Så varför vill helt integrerade personer som Leonidas Aretakis få det att låta som att även han riskerar att få sitt svenska medborgarskap bortryckt, när det i själva verket handlar om en helt annan grupp? En grupp som i alla avseenden visar att de inte tillhör samhället, utan tvärtom gör allt för att skada oss.
Polisen uppskattar att ungefär 1 400 av de gängkriminella har dubbelt medborgarskap. Det säger något om vilka miljöer den grövsta kriminaliteten rekryteras ur, och visar att propositionen inte handlar om “alla med dubbla medborgarskap”, utan om en tydlig riskgrupp.
Detta bör också ses som en pågående korrigering där betydelsen av medborgarskapet uppvärderas. Fram till 2001 tilläts i princip inte dubbelt medborgarskap: blev du medborgare i ett annat land förlorade du automatiskt det svenska. Med 2001 års lagändring skiftade Sverige till en generös ordning där dubbla medborgarskap accepterades och invandrare kunde bli fullvärdiga medborgare utan att kapa banden till sitt ursprungsland. Det var innan massinvandringen verkligen tog fart, innan jihadistresorna, innan bomberna och skjutningarna, innan gängen tog över alltmer.
Sverige har hittills avvikit från andra demokratier genom ett totalt förbud mot indraget medborgarskap, men många jämförbara länder kan redan i dag frånta dubbla medborgare deras pass vid terrorbrott – utan att någon blir statslös. Danmark gav 2019 ministern rätt att snabbt återkalla medborgarskap för IS-resenärer och andra som allvarligt skadar landets vitala intressen. Storbritannien har länge kunnat dra in medborgarskapet för jihadister, som i fallet Shamima Begum. Nederländerna och Belgien har liknande ordningar. Sverige är alltså på väg att ansluta sig till en redan etablerad linje bland västliga demokratier, inte att uppfinna något unikt eller extremt.
Men det svänger snabbt i sillstimmets land. Som jag sa i Aktuellt: för bara några år sedan hade det varit jag som stod där som “extrem” för att vilja kunna frånta terrorister medborgarskapet. I dag är det Leonidas, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och en liten krets opinionsbildare som håller fast vid dogmen om ett helt ovillkorligt medborgarskap – oavsett hur grovt man angriper landet. Dronter, som sagt.
Denna proposition löser inte allt. Långt ifrån. Ingen enskild åtgärd gör det. Men det är knappast ett argument emot att genomföra det. I synnerhet inte som vår dumhet för en gångs skull ger oss tillgång till ett nytt verktyg.
Dumhet, ja. Eller naivitet, som vi också brukar säga. I multikulturalismens och den heliga mångfaldens namn skapade vi 2001 en av världens mest tillåtande lagar för dubbla medborgarskap. Det var helt i linje med den blåögda tidsandan. Det mesta av den tidens rosenskimrande drömmar vändes till sin motsats – det blev inte friare, rikare eller tryggare. Vi fick sushi och falafel, absolut. Men även utsatta områden i alla svenska städer, systemhotande brottslighet, skjutningar och sprängningar, barnsoldater, terrordåd, förnedringsrån och en så kallad “integrationsskuld” som knappast kan betalas av det här århundradet.
I Aktuellt fick jag frågan om jag har någon förståelse för Leonidas Aretakis oro.
Oro? Han känner ingen oro. Inte på riktigt. Det är bara trams, rent skådespel. Det handlar om att stänga alla möjligheter till förändring, att vägra använda verktyg som kan ge effekt, en ovilja mot allt som kan ge resultat. För i praktiken låter det som att brottsligheten och terrorismen är något vi får skylla oss själva för – priset för att vi är för rika, för vita eller vad det nu är. De talar gärna om “grundproblem” och “förebyggande arbete”, men mynnar alltid ut i samma slutsats: vi har inte rätt att använda hårda verktyg för att skydda oss nu, vi ska skörda vad vi har sått.
Nej, jag har ingen förståelse för detta sätt att se på samhället. Det är en självmordspakt.
Den verkliga hierarkin går mellan dem som begår terrorbrott eller allvarlig gängbrottslighet – och alla oss andra. Den stora majoriteten dubbla medborgare, som lever hederliga liv, påverkas inte alls. De får snarare ett starkare skydd mot att förlora sitt medborgarskap godtyckligt. Det handlar om en begränsad skara som i handling visar att de inte vill tillhöra Sverige, utan i stället hotar, skadar och förstör. Då är det rimligt att lagstiftningen anpassas efter dem – inte efter välanpassade vänsterdebattörer som bara låtsas vara träffade.
Medborgarskapet är inte bara en känsla – det är ett ömsesidigt åtagande. Den som vänder vapnen mot samhället är en fiende till oss alla och har inget här att göra. Förstår man inte det saknar man självbevarelsedrift.
Ivar Arpi
Oberoende endast tack vare er
Vi är nu över 25 000 prenumeranter här – och antalet växer stadigt. Rak höger med Ivar Arpi och Under all kritik ligger båda konsekvent på topp-20 bland nyhetspoddar i Sverige. Det är helt och hållet er förtjänst – tack för det!
Skillnaden mot de flesta andra på topplistan är tydlig: medan de har public service-miljarder eller stora tidningshus med presstöd och annonsintäkter i ryggen, så har vi bara er. Konkurrensen är snedvriden, men ni har visat att det går att bygga något nytt. Vi är helt självständiga – tack vare er.
Som ni märkt har vi nu tagit nästa steg med en videosatsning, som kommer ge ännu mer innehåll för betalande prenumeranter framöver. Redan i dag får du flera poddavsnitt i veckan – ofta med video – och minst en text, ibland fler.
Vill du vara med och bygga vidare? Bli betalande prenumerant redan i dag och få 30 procents rabatt!
Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.
Swishnummer: 123-027 60 89
Plusgiro: 198 08 62-5
Bankgiro: 5808-1837
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)