Jag sade upp mig från en fast tjänst på Svenska Dagbladets ledarsida på en fredag och började på Bulletin på måndagen efter. Om jag ångrar det? ”Ingen minns en fegis”, som min bästa vän i mellanstadiet sa till mig när han hoppade från tian samtidigt som jag klättrade ned till sjuan. Men man måste våga hoppa från tian ibland. Jag ångrar fortfarande att jag klättrade ned till sjuan den gången, men inte att jag hoppade av Svenska Dagbladet, inte heller att jag tackade ja till Bulletin, eller att jag ett par månader senare bad majoritetsägarna fara och flyga.
Långt innan jag slutade på Svenskans ledarsidan började jag tvivla på själva genren. För stel, för förutsägbar, för opersonlig. Jag hade som mål att förnya den, eller snarare mitt eget ledarskrivande. Vi på ledarsidan borde ut på fältet mer, ansåg jag. Intervjua fler, skriva mer journalistiskt, mer berättande, mer utforskande, mindre tvärsäkert. Till slut insåg jag att det kanske inte var genren som behövde komma v…
Keep reading with a 7-day free trial
Subscribe to Rak höger med Ivar Arpi to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.