Anna-Karin och Ivar pratar om de uppslitande grälen i KD. Och om att de tre huvudrollsinnehavarna alla var bjudna på Ulf Kristerssons 60-årsfest, som vi också pratar om.
Tänk om alla dessa artiklar som skriviits om 60-årskalaset ägnats åt något väsentligt istället. Tex. Pål Jonsons avtal med USA eller varför inte WEF och svenska ministrar(!) och statstjänstemän som reste till Davos. Men nej, tid och kraft ägnas åt ickefrågor medan vösentligheter förbigås med "största möjliga tystnad".
Inte Ryssland, de kallar sig inte för kommunister. De kallar sig inte heller för fascister men ligger i realiteten nära det. Privatägt näringsliv men du gör vad staten säger åt dig. I Rysslands fall med risk att annars ramla ut genom fönster. Vänstern är god, högern är ond. I det narrativet blir stram migrationspolitik höger för det är att vara ond om man inte är snäll och låter många komma hit.
Jonna Sima är ett utomordenligt bra exempel det som egentligen är intressant. Man plockar ut en detalj, spinner en delvis lögnaktig story kring det och syftet är att appellera till upprörda känslor. Om inte historieundervisningen till stor del varit avskaffad när unga Sima gick i skolan hade hon möjligen fått lära sig att just det att appellera till känslor var helt centralt i de direktiv och riktlinjer nazisterna i Tyskland gav till sina partikadrer i maktövertagandefasen. "Tänk inte, känn!" Eller så vet hon det faktiskt och kör på samma linje, vem vet.
Någon borde rapportera från de mytomspunna festerna på Jonna Simas arbetsplats. Där medlemmar av nomenklaturan festar loss på ett sätt som enligt ryktena får Sodom och Gomorra att framstå som frikyrkokapell.
Konstigt att ni kände er manade att kommentera, något så ointressant och icke frågor, tycker ni trampar vatten mer än vanligt
Tänk om alla dessa artiklar som skriviits om 60-årskalaset ägnats åt något väsentligt istället. Tex. Pål Jonsons avtal med USA eller varför inte WEF och svenska ministrar(!) och statstjänstemän som reste till Davos. Men nej, tid och kraft ägnas åt ickefrågor medan vösentligheter förbigås med "största möjliga tystnad".
Och det enda Ryssland gör är att bussa migranter till Finlands långa gräns mot Ryssland. Tror knappast Ryssland tar emot immigranter i övrigt.
Att kalla en stramare immigrationspolitik för en (kraftig) högersväng som Anna-Karin gör kan jag definitivt inte hålla med om.
Kina och Ryssland kallar sig väl fortfarande för socialistiska?
Inte Ryssland, de kallar sig inte för kommunister. De kallar sig inte heller för fascister men ligger i realiteten nära det. Privatägt näringsliv men du gör vad staten säger åt dig. I Rysslands fall med risk att annars ramla ut genom fönster. Vänstern är god, högern är ond. I det narrativet blir stram migrationspolitik höger för det är att vara ond om man inte är snäll och låter många komma hit.
Jonna Sima är ett utomordenligt bra exempel det som egentligen är intressant. Man plockar ut en detalj, spinner en delvis lögnaktig story kring det och syftet är att appellera till upprörda känslor. Om inte historieundervisningen till stor del varit avskaffad när unga Sima gick i skolan hade hon möjligen fått lära sig att just det att appellera till känslor var helt centralt i de direktiv och riktlinjer nazisterna i Tyskland gav till sina partikadrer i maktövertagandefasen. "Tänk inte, känn!" Eller så vet hon det faktiskt och kör på samma linje, vem vet.
Någon borde rapportera från de mytomspunna festerna på Jonna Simas arbetsplats. Där medlemmar av nomenklaturan festar loss på ett sätt som enligt ryktena får Sodom och Gomorra att framstå som frikyrkokapell.