När supermakten slutar låtsas
Maduro greps i Venezuela – Trump talar öppet om landets olja. Sedan nya krav på att USA ska ”äga” Grönland. Har den regelbaserade världsordningen fallit, och vad betyder det för Sverige och Nato?
“Verkligheten är det som, även när du slutar tro på den, inte försvinner.” Detta var författaren Philip K. Dicks svar efter att en student 1972 bad honom definiera “verkligheten”. När talet väl skrevs ned i en essä sex år senare var det efter att han under decennier hade använt fiktionen som ett laboratorium för liknande frågor: vad händer med en människa när hennes verklighetsramar saboteras – när det stabila visar sig vara kuliss, manipulation eller självbedrägeri?
Med essän ville han ringa in varför frågan blivit akut i ett samhälle där pseudoverkligheter produceras i stor skala och kan levereras som färdiga mentala miljöer: skenvärldar byggda av medier, regeringar, storföretag och organiserade grupper, som lånar verklighetens tyngd men flyttar gränserna för vad som alls går att tänka och säga; kompletta tolkningsvärldar som flyttar in, möblerar om, och blir vardagens självklara kuliss…
