Tom Ripleys mörka hjärta
En författares kön, ras och sexuella läggning kan visa sig vara det minst avgörande när stor litteratur skapas. Ofta är det i stället andra författares verk som inspirerar.
Netflix-serien “Ripley” är inte den bästa iscensättningen av Patricia Highsmiths roman The Talented Mr. Ripley från 1955. Den når inte upp till René Cléments film Plein Soleil från 1960, med en ung Alain Delon i huvudrollen. Dock är jag benägen att hålla den just nu aktuella tv-serien högre än den två decennier gamla filmatiseringen med Matt Damon i huvudrollen – och detta trots Netflix-serien smått desperata försök att täcka in så många populära italienska turistmål som möjligt: Neapelkusten, Sicilien, Rom, Venedig och San Remo.
Tom Ripley är en fullfjädrad psykopat som har trollbundit romanläsare och filmpublik under sju decennier. Man kan fundera på varför. Det är uppenbart att Patricia Highsmith i honom lyckades fånga en karaktärstyp som skulle visa sig ha framtiden för sig: en individ i avsaknad av varje form av historiskt band eller kulturell gemenskap – en person helt utan kärna som kan gå…
Keep reading with a 7-day free trial
Subscribe to Rak höger med Ivar Arpi to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.
 |
|