Timbro och Oikos har rätt om diskrimineringen

Hur lyckades vänsterns mest rabiata falang bygga upp statens moralministerier? Med Tidö 2.0 vill Timbro och Oikos ändra på det: avskaffa myndighetsaktivismen och återinför likhet inför lagen.

Foto: Cemile Bingol/Getty

Alla ska bedömas olika, i enlighet med vilken kategori de kan placeras in i. Det är logiken i dagens ordning. När staten kräver att arbetsgivare ska kunna visa dokumentation på att de behandlar människor olika – inklusive att främja jämn könsfördelning, på alla positioner – och annars riskerar vite, då har vi lämnat rättsstatens princip om likhet inför lagen. Detta är Sverige efter att den samlade diskrimineringslagen – olikabehandlingslagen, som den borde heta – trädde i kraft 2009, och framför allt efter 2017, då ”aktiva åtgärder” blev en administrativ evighetsmaskin som ingen kommer undan.

I dag räcker det inte att avstå från diskriminering. Du ska i varje ögonblick kunna bevisa att du följer en påbjuden metod – en evig fyrastegsprocess som aldrig tar slut. Det gäller alla, även där inget konkret fall finns. Frånvaron av problem blir ett problem. En risk är något som ännu inte har skett, en diskriminering som inte inträffat, men som en nitisk tjänsteman kan …