Susanna Birgersson: Vi måste börja bygga kloster igen

Allt fler lockas av den traditionella fastan, som inleds i dag. Kanske för att lockelserna är mer lättillgängliga än någonsin, överflödet mer påträngande. Vi riskerar att drunkna utan skyddsvallar.

Innesluten i datamolnet. Foto: Gremlin/Getty images

Nu börjar den. Från och med i dag och drygt sex veckor framåt varar fastan, ända fram till påskafton. Jag har noterat att allt fler människor har börjat tala om denna urgamla tradition med förtjusning. När jag var ung var det ingen som pratade om att fasta, i alla fall inte i de svenskkyrkliga sammanhang där jag befann mig, och ännu mindre i det omkringliggande, sekulära samhället. Enda gången fastan dök upp var när man sjöng “Nu är det jul igen” – den inträffade någon gång mellan jul och påsk, fick man veta. 

Nu för tiden ska var och varannan fasta, man ber varandra om tips på Facebook: vad kan man avstå från, vad är en bra fasta? Kött, godis, sociala medier och Netflix, kanske onödig konsumtion i största allmänhet? Syftet är inte nödvändigtvis religiöst, inte ens för de religiösa. 

Det handlar inte längre i första hand om att meditera över passionshistorien, det är mer ett slags generell övning i självbehärskning, ett försök att samla…