Susanna Birgersson: Marken rämnar under Västvärlden

De universella mänskliga rättigheterna kunde inte ersätta kultur och samhörighet som fundament. Det vet vi nu. Marken rämnar och vi behöver en ny grund att stå på.

Propalestinsk demonstration i München, Tyskland. Foto: FooTToo/Getty

Det är som att man kan höra hur kontinentalplattorna glider ifrån varandra. Ett olycksbådande muller övergår i ett vanvettigt dån när berget slits isär. Vulkaner sprider hetta och död. Havet forsar in, tar över det som en gång var land. Som med många naturkatastrofer tycks det gå både oerhört långsamt och fruktansvärt fort.

Året som gått sedan 7 oktober 2023 är som en film om den politisk-geologiska utveckling som pågått under hela efterkrigstiden: de stora rörelserna tydligt skildrade, de oåterkalleliga förändringarna klart tecknade, förödelsen smärtsamt uppenbar.

Ett litet tag såg det ut att kunna hålla ihop. Mänskliga, individuella, universella rättigheter och internationella konventioner skulle bilda fundamentet. Men kontinentalplattornas rörelser kunde inte betvingas genom det ideologiska bygge som uppfördes ovan mark. Det mångkulturella samhällsprojektet slits isär.

Det fanns de som såg och förstod tidigare än andr…