Susanna Birgersson: Kanada är det nya Ungern

Det pågår en strid om yttrandefriheten i västvärlden. Den här gången är det medborgarnas rätt att uttrycka obekväma åsikter som står på spel. Då är svenska medier tysta.

Kanadas premiärminister Justin Trudeau. Foto: Dimitar Dilkoff/Getty images

Vågor av hat, säger Humza Yousaf, Skottlands försteminister, som skäl till den nya hatlagstiftningen som trädde i kraft i våras. Det är framför allt transpersoner som anses behöva extra skydd. (Könstillhörighet, till skillnad från så kallad könsidentitet, får märkligt nog inget extra skydd.) Irland jobbar på en liknande skärpning, med höjda straff för hatbrott och utökad kriminalisering av inlägg och uttalanden som syftar till att framkalla inte bara våld utan även hat mot särskilda grupper. I Storbritannien såg vi nyligen hur människor fängslades för inlägg på sociala medier, vissa direkt uppviglande, medan andra mer hade vad som kan beskrivas som en frän ton. Men inget land går så långt som Kanada. 

I det kanadensiska lagförslaget Online Harms Bill tydliggörs att hate speech (tyvärr finns det ingen bra svensk översättning) är allt som uttrycker avsky (detestation) eller förtal (vilification) gentemot en individ eller grupp som ingår i en lång lista – mycket lång – av diskrimineringsgrunder. Inte bara de numera välkända kategorierna som kön, sexuell läggning, könsidentitet, religion, etnicitet, funktionshinder och ålder – utan även sådant som familjekonstellation och civilstatus utgör skäl för särskilt skydd. Man bör alltså uttrycka sig varsamt även om polyamorösa förhållanden, swingers, kusinäktenskap, polygami eller vad det kan tänkas vara. Inte uttrycka avsky. Inte ”förtala”.

Förtal låter allvarligt, men saknar i det kanadensiska sammanhanget helt substans. Det fokuserar inte på sanningshalten, utan på uppsåtet, att peka ut någon som klandervärd i sitt levnadssätt. Det extra obehagliga här är att förtalsförbudet dessutom föreslås gälla en hel grupp. Mediokra idrottsmän som bestämmer sig för att identifiera sig som kvinnor och sedan utklassar de biologiskt kvinnliga medtävlarna – de ska som grupp såväl som individer skyddas från “förtal” enligt lagförslaget. Idrottskvinnor som har invändningar mot att tvingas tävla mot biologiskt manliga medtävlare kan alltså komma att åtalas.

Vad som räknas som förtal och avsky, och inte vanligt ogillande eller sårande kommentarer, ska en särskild kommission avgöra. De som upplever sig avskydda och förtalade på grund av vad någon skrivit på sociala medier, på sin hemsida eller i kommentarsfält, kan stämma den som skrivit och erhålla upp till 20 000 dollar. Och det finns ingen gräns för hur många kränkta “målsäganden” som kan stämma upphovsmannen. Vem som helst kan ruineras om drevet går och fel slags aktivistgrupper mobiliserar sina trupper på sociala medier.

Så tystar man den offentliga debatten. Så lägger man munkavle på dem som inte ställer upp på det senaste decenniets omdefiniering av grundläggande mänskliga kategorier.

Tom Cruise springer i Minority report (2002). Foto: 20th Century-Fox/Getty Images

Men det slutar inte där. Kommer ni ihåg scifidystopin Minority report (2002)? Året är 2054 och Tom Cruise jobbar med att förhindra brott innan de har begåtts. Justin Trudeaus regering ligger förvisso 30 år före schemat, men likheten är illavarslande, när man nu föreslår att domstolar ska kunna ålägga individer begränsningar för att förhindra att de uttrycker vad som kallas hatpropaganda, vilket i förslaget exemplifieras med att förespråka eller uppmana till folkmord. En domstol som anser att det finns en välgrundad misstanke att någon kommer att uttrycka sådant offentligt på nätet, kan ansöka till en högre instans om att personen ifråga ska berövas tillgång till internet, regelbundet ska lämna urinprov (för att hindra intag av sådana substanser som kan leda till överilade inlägg på nätet), eller förses med fotboja. Om personen inte följer restriktionerna kan följden bli fängelse. Alltså för ett brott som ännu inte har begåtts.