Skrattande ska jag dö

Att skratta åt döden är att besegra den. Vikingarnas paradoxala hjältemod, gestaltat i The Northman, fascinerar än idag – kanske för att det påminner oss om något vi förlorat men ändå längtar efter.

Alexander Skarsgård som Amleth i The Northman. (Foto: Focus features=

Vinden viner över ett skogigt landskap, och snön faller stilla i gryningsljuset. Kung Aurvandil (Ethan Hawke) kliver ut ur helgedomen efter en nattlig ritual tillsammans med sin son, prins Amleth, under ledning av hovnarren Heimir (Willem Dafoe). Under ceremonin hade Amleth svurit att hämnas sin far om denne någonsin skulle dödas, hellre än att leva sitt liv i skam. Men nu, i den bleka gryningen, är han ännu bara en pojke som fångar snöflingor på tungan.

Plötsligt skingras lugnet. Tre pilar genomborrar Aurvandils kropp, och fem ryttare stormar fram ur dunklet. Kungen drar sitt svärd och kämpar tappert, men blir snart övermannad och spetsad av fiendens spjut. Ytterligare tre ryttare anländer, deras ansikten dolda av masker. Den siste ryttaren stiger av sin häst, avlägsnar hjälmen, och avslöjar sig som kungens egen halvbror Fjölnir (Claes Bang). Gömd bakom en runsten bevittnar Amleth faderns sista ögonblick. Trots överr…