Under den månad som gått sedan Ukrainakrigets utbrott har de experter och tjänstemän som dominerat offentligheten under pandemin ersatts av nya förmågor. I stället för Folkhälsomyndighetens återkommande presskonferenser håller nu Försvarsmakten en presskonferens kl 15.00 varje torsdag. Blir detta en ny lägereld för vår oroliga samtid?
Kanske allra mest välkänd för gemene man har Joakim Paasikivi blivit. Han är för Ukrainakriget vad Anders Tegnell var för pandemin. Det är inte konstigt med tanke på att han är osedvanligt tydlig och rak i sin kommunikation. Till skillnad från Tegnell så behöver man inte ägna sig åt kremlologi för att förstå vad han faktiskt menar.
Som namnet antyder har han påbrå från vår närmaste granne i öst, och han har dubbelt medborgarskap i Finland och Sverige. Värnplikt har han gjort i båda länderna. I Sverige blev han överstelöjtnant och har bland annat varit sektionschef på den Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must). I dag är han militär lärare på Institutionen för krigsvetenskap och militärhistoria på Försvarshögskolan.
I dagens avsnitt pratar vi om vad den ryska krigsmakten gjort mindre bra, om det handlar om dålig planering eller dåliga militära enheter, om Ukraina eller Ryssland tjänar på om kriget skulle dra ut på tiden, om man verkligen ska ha så mycket respekt för den ryska förmågan framöver, om Putins kärnvapenhot, om svenskars försvarsvilja samt vilka lärdomar vår försvarsmakt såhär långt kan dra av Ukrainakriget.
Innan ni går…
Substack har just lanserat en app för iPhone och iPad. (Den som Android kan skriva upp sig på väntelista här.) Appen gör det lättare att samla alla man följer på Substack på ett och samma ställe. Jag använder den själv för att få bättre överblick, eftersom jag prenumererar på ett ganska stort antal publikationer. Jag återkommer i en annan post om vilka jag läser med stor behållning för tillfället.
Man får givetvis även fortsatt mejlen, men appen gör det möjligt för oss som använder Substack som plattform att nå ut även om mejlkorgarna framöver skulle bli överfulla igen. Dessutom vet jag att en del av er, och även jag, haft problem med att mejlen från Substack hamnar under fliken “kampanjer”. Med appen slipper man allt sånt.
För den som vill läsa mer om appen kan man göra det här. Nedan ser ni ett exempel på hur appen ser ut.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
PS. Jag är fortfarande mitt uppe i ett intensivt projekt. I början av nästa vecka hoppas jag dock vara klar och sedan kunna återgå till att producera texter och poddar på heltid här på Rak höger. Tack för ert tålamod! DS.
Lysande Ivar. Tack för att du hjälper till att sprida kunskap. God bless
Roligt att du uppskattade avsnittet!
Lysande
Utmärkt intervju! Och vilken skillnad i framtoning om man jämför Joakim med Anders Tegnell.
Mycket stor skillnad. Jämförelsen är egentligen orättvis mot Paasikivi, förutom vad gäller synlighet.
Det pågår ett propagandakrig som ibland känns hetare än själva kriget. Åtminstone om man ser till ensidigheten och lögnerna i de olika bilderna som visas.
Jag tror mig inte att ha kapaciteten att övertyga någon som stöder Putin. Jag har försökt. När man lyssnar på de olika sidorna så beskriver de båda sig som segrare efter en månads krig. Det går rimligtvis inte ihop.
Det anmärkningsvärda är att man inte ens är överens om vilka det är som krigar. När Magnus Stenlund från SwebbTV analyserar så är det Ryssland som nu leder matchen med 5-0 över USA-Nato. Ukrainas folk finns tydligen inte och dess president reduceras till en landsförrädare i tjänst hos USA-Nato. Hur länge kommer denna verklighetsbeskrivning att stå pallen för vad som händer på marken. För MS befinner sig inte där Ukraina gör sig gällande utan i de geopolitiska rymderna och är det verkligen här striden avgörs?
Som en motpol på de som tar ställning för Ukraina kan nämnas Ivar Arpis samtal med Joakim Paasikivi. Här står kriget i fokus för analysen. Själv tycker jag att här kan man redan känna lite av segrarnas arrogans, och jag tror inte det finns något som provocerar stora delar av det svenska folket mer. Till Rysslands fördel borde räknas att de är dåliga i att föra anfallskrig, men världsbäst på att försvara sig. Jag tror att det är detta faktum som gör att Ryssland har något stöd över huvud taget, efter detta angreppskrig. Samtidigt är det anmärkningsvärt att de som stöder Putin inte inte ser Ukraina och dess folk som den verkliga motparten. Det gör faktiskt Putin. Han kallar dem nationalister.
Hur kommer nu detta krig att sluta? Heller vilka faror kan vi se i dess förlängning. Många oroas idag över vilka reaktionerna kan bli från en allt för tydligt förlorande Putin. Vad behöver han få, för att vi övriga skall få fred? Vad behöver Ukrainas folk offra? Och vad behöver vi bidra med för att lindra deras smärta. Men Ryssland då? Ja det är det stora osäkra kortet i konflikten. Stämmer de förluster som nu redovisas så har de redan fått betala ett orimligt pris i dödade och sårade endast efter en månads krig, för sin presidents misstag. Många väljer nu att lämna Ryssland. Vi får hoppas att Ryssland inte åter skall behöva bevisa att Ryssland inte går att besegra då det angrips.