Människan har erövrat världen med sin teknologi. Men teknologin har samtidigt erövrat människan i samma utsträckning. Vad går förlorat i den konstanta jakten på mer effektivitet?
Håller helt med. Vi borde införa mobilfria områden i Sverige dit vi kan fly för att slippa teknologins kontroll över oss. För det är faktiskt det som det handlar om. Inte effektivisera utan att se till så att vi håller oss på mattan!
Det fria valet ställer krav på oss, att kapitulera och kräva att andra sätter gränserna utvecklar inte den vuxna människan. Att vara vuxen situationen är kanske att acceptera den nya teknikens valfrihet och själv välja att använda den med förstånd. Riv masten och det enda vi förlorar är vår självaktning att inte längre kunna sätta gränser på samma sätt som barnet. Tekniken finns där och det är inte den som får oss att glömma den sociala människan rummet.
Huvudet på spik. Idag hade jag en ledig dag och vakna ganska tidigt och fick efter ett tag ”dåligt samvete” för att jag inte gjort något som jag antar skulle kalla för vettigt. Gjorde disken iaf. För hand.
Minns när jag var på kibbutz 1986. Där fanns en telefon som alla volontärer fick dela på och skulle man ringa hem fick det gå via International Operator vilket var både dyrt och omständigt. Ibland kunde volontärer råka ut för att växeltelefonisten inte kände till vart man ville ringa. Fanns en volontär från Färöarna som råkade ut för detta. För att kommunicera fick man förlita sig på post. Man fick vänja sig vid att det tog tid men blev desto gladare för varje försändelse.
Håller helt med. Vi borde införa mobilfria områden i Sverige dit vi kan fly för att slippa teknologins kontroll över oss. För det är faktiskt det som det handlar om. Inte effektivisera utan att se till så att vi håller oss på mattan!
Det fria valet ställer krav på oss, att kapitulera och kräva att andra sätter gränserna utvecklar inte den vuxna människan. Att vara vuxen situationen är kanske att acceptera den nya teknikens valfrihet och själv välja att använda den med förstånd. Riv masten och det enda vi förlorar är vår självaktning att inte längre kunna sätta gränser på samma sätt som barnet. Tekniken finns där och det är inte den som får oss att glömma den sociala människan rummet.
Huvudet på spik. Idag hade jag en ledig dag och vakna ganska tidigt och fick efter ett tag ”dåligt samvete” för att jag inte gjort något som jag antar skulle kalla för vettigt. Gjorde disken iaf. För hand.
Minns när jag var på kibbutz 1986. Där fanns en telefon som alla volontärer fick dela på och skulle man ringa hem fick det gå via International Operator vilket var både dyrt och omständigt. Ibland kunde volontärer råka ut för att växeltelefonisten inte kände till vart man ville ringa. Fanns en volontär från Färöarna som råkade ut för detta. För att kommunicera fick man förlita sig på post. Man fick vänja sig vid att det tog tid men blev desto gladare för varje försändelse.