Regeringens förslag skyddar kriminella

I en ny proposition vill regeringen förbjuda databaser som gör det möjligt att snabbt kolla folks belastningsregister. Kriminellas personliga integritet får väga tyngre än övriga samhällets trygghet.

Foto: Atit Phetmuangtong / EyeEm / Getty images

Nyligen skulle en bekant hyra ut en bostad. På grund av läget var det inte så många som sökte sig dit, men en sökande var ivrig. På frågan vad han ägnar sig åt på dagarna svarade han att han mest sysslat med ekonomisk brottslighet och motorcyklar. Något personnummer ville han inte lämna ut. Kanske var belastningsregistret för välfyllt. Bostaden hyrdes i stället ut till en barnfamilj. 

Om regeringen får som de vill skulle det inte gå att kontrollera bakgrunden på exempelvis denna “motorcykelintresserade” ekobrottsling.  I en ny proposition vill regeringen nu omöjliggöra tjänster som gör det möjligt för privata aktörer att göra bakgrundskontroller. Tekniskt sett vill man att vissa databaser – exempelvis Lexbase – som offentliggör personuppgifter om lagöverträdelser ska undantas från det skydd som tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen ger. 

Bakgrundskontroller görs exempelvis av företag som vill se att den sökande inte är brottsaktiv, men också av tjejer som vill försäkra sig om att killen de går på dejt med inte är en sexualbrottsling. Sökbara databaser underlättar dessutom enormt mycket för granskande journalister. Men regeringen anser att allt detta väger lätt jämfört med den personliga integriteten hos kriminella: 

Regeringen vill med anledning av dessa synpunkter understryka att en arbetsgivares kontroll av om en arbetstagare eller arbetssökande har begått något brott innebär ett påtagligt intrång i arbetstagarens eller arbetssökandens personliga integritet.

En lång rad remissinstanser har avstyrkt regeringens förslag, bland andra Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Advokatsamfundet, Säkerhets- och Försvarsföretagen, Svenskt Näringsliv samt ett stort antal organisationer och företag inom media (som använder dessa databaser i sina granskningar). Trots detta har regeringen gått vidare med det till riksdagen. Än så länge har Moderaterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna gått emot förslaget.

Och den personliga integriteten är viktig. I dag kan kriminella ta reda på detaljerade uppgifter om vem som helst, hur lätt som helst. Endast den med skyddade personuppgifter är någorlunda dold. Brottsvågen mot näringslivstoppar möjliggörs av denna alltför långt gångna öppenhet. Detta är ett smörgåsbord för kriminella, medan de själva nu alltså kommer få ytterligare skydd, om regeringens proposition blir verklighet.

I en ny rapport från Nationellt underrättelsecentrum (Nuc), som är ett samarbete mellan en rad myndigheter, lyfte man fram hur både myndigheter och företag i dag utsätts för infiltration. I en analys som polisen gjort efter att man knäckte Encrochat – Lärdomar av Encrochat – visar man hur kriminella utövar otillåten påverkan på samhällsviktiga yrkesgrupper. Det handlar om såväl kommuner och myndigheter, som mäklarfirmor, banker och revisionsbyråer. De senare används för att tvätta pengar. Men även säkerhetsföretag och poliser är utsatta. Kriminella är inte ett problem i marginalen längre, om det någon gång varit det, utan påverkar hela samhället. Att då begränsa möjligheterna att göra bakgrundskontroller ökar sårbarheten för infiltration och påverkan. 

I april förra året kritiserade Fredrik Kärrholm, tidigare polis och analyschef på Säkerhetsbranschen som kandiderar till riksdagen för Moderaterna, regeringens förslag i en ledare i Svenska Dagbladet. Han har själv startat ett säkerhetsföretag som gör bakgrundskontroller, ska sägas, och menar att förslaget går i fel riktning.

– Det går att argumentera för att privata företag inte ska ha databaser med uppgifter om personer som begått brott, att den lagstiftning som möjliggör detta egentligen har ett annat syfte. Men om databaserna prompt ska förbjudas bör polisens belastningsregister först öppnas upp. Och det måste ske i den ordningen. Behovet av kontroll är reellt.

I ett gott samhälle får även dömda en andra chans, vilket också är ett av regeringens bärande argument för inskränkningarna av tryck- och yttrandefriheten. Att ett gammalt brott fortsätter att hemsöka någon som ändrat bana i livet blir successivt mer orimligt ju längre tiden går från att brottet begicks. Tanken är att man ska ha sonat sitt brott när man avtjänat sitt straff. Att då fortsätta straffas långt efteråt är orättvist, åtminstone om brottet är ringa. Men det är inte något staten har rätt att bestämma åt medborgarna. Det bör vara upp till var och en att göra avvägningen om man vill ha med en tidigare dömd att göra. Givetvis gör vi också olika bedömningar beroende på brottets natur. 

Foto: Jirapong Manustrong/Getty images

Överlag är vi dock knappast för hårda mot brottslingar i Sverige. Snarare än att skydda samhället tycks man vilja skydda den kriminella från konsekvenserna av sitt handlande. När Bo Wennström, professor i rättsvetenskap, var gäst här i podden redogjorde han för systemfelet i svenska domstolar, som gör att de ser varje fängelse som den sista utvägen. Det är resultatet av en vänsterradikal reform i brottsbalken från 1989 som bakbinder domstolarna, menar han. Wennström argumenterar för en ny straffordning som kan skydda medborgarna från brott och att i största möjliga mån förhindra kommande brottslighet. 

Det är även något som Paulina Brandberg, åklagare och riksdagskandidat för Liberalerna, har varit inne på med förslag om förvaringsstraff för brottslingar med stor återfallsrisk. När jag intervjuade henne i SvD berättade hon: 

– Det finns till och med pedofiler som öppet säger att de inte tänker sluta. Det är stötande att en person kan säga att de kommer fortsätta med sin brottslighet, och att vi med dagens lagstiftning inte kan göra något åt det. Vi gör det redan med personer som är allvarligt psykiskt sjuka, så varför inte tillämpa det även i dessa fall?

Hon berättade om när hon gjorde ett studiebesök på Norrtäljeanstalten, där man har en avdelning för särskilt resurskrävande intagna. Där kan det vara personer som är så farliga för sin omgivning att de behöver ha två-tre kriminalvårdare runt sig varje gång han rör sig utanför cellen. 

– På måndagen kan det vara detta som gäller, men på tisdagen är det frigivning och då släpps han rakt ut i samhället.

Nästan alla förtjänar en andra chans. Men så länge vårt straffsystem ser ut som det gör, så länge man tänker mer på att skydda kriminella än att skydda samhället, då måste vi åtminstone ha möjligheten att skydda oss själva från fara. Att göra det svårare att kolla upp vem man har att göra med är därför att börja i fel ände.

---

Hur vill ni att Rak höger utvecklas?

Hoppas ni alla haft ett gott nytt år. För mig var det senaste året händelserikt på många sätt. Mitt fjärde barn såg dagens ljus, jag började och slutade på Bulletin och jag startade denna publikation här på Substack.

Jag har haft mycket god hjälp av era mejl och kommentarer under året. Nu senast blev poddavsnittet med Mia Odabas till för att läsaren Anders Rosén mejlade mig ett tips på ett Facebookinlägg hon hade skrivit. (Tack, Anders!) Så tveka aldrig att höra av er med tips!

Jag skulle även vilja be er att kommentera denna artikel med era tankar och förslag om hur ni vill att jag utvecklar publikationen/podden vidare. Om ni hellre mejlar så går det också bra såklart. Vilka ämnen vill ni att jag skriver om? Vilka gäster vill ni se i podden? Något ni är mer eller mindre nöjda med såhär långt?

---

Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)