Ordningslagen har blivit en blasfemilag

Det verkar som att vi har fått nya blasfemilagar i Sverige. Inte i lagtext, men genom ordningslagen. Särskilt i områden som domineras av muslimer gäller andra regler än i övriga Sverige.

Korankravall i Norrköping 17 april. Foto: Stefan Jerrevang/Getty images

Det verkar som att vi har fått nya blasfemilagar i Sverige. Inte i lagtext, men genom ordningslagen. Särskilt i områden som domineras av muslimer gäller andra regler än i övriga Sverige. I fredags nekades islamkritikern Rasmus Paludan demonstrationstillstånd i Borås. Orsaken tycks vara att kommenderingschefen i väst, Emelie Kullmyr, menar att man inte kan klara sitt uppdrag att säkra medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter:

Vi ser att det varit nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet efter händelserna förra helgen där allmänhet och polis kom till skada.

Hon är inte ensam om den bedömningen. I onsdags förra veckan var jag med i Nyhetsmorgon och Aktuellt och debatterade korankravallerna, yttrandefriheten och Rasmus Paludans koranbränning. I Nyhetsmorgon var Jonna Sima min motpart och i Aktuellt var det Anders Lindberg. Båda från Aftonbladets ledarsida. Deras linje är att man inte bör ge tillstånd till demonstrationer som kan anses kränka islam. Allmän ordning trumfar demokratiska fri- och rättigheter.

Våldsmonopolet som polisen gör anspråk på testades under påskkravallerna, och det visade sig att det i realiteten inte existerade något monopol. Polisen klarade inte av mobben. Det är svårt att säga om det handlade om att man inte förutsåg protesternas omfattning, behövde andra verktyg som gummikulor och vattenkanoner, eller om det handlade om taktik. Men låt oss leka med tanken att detta hade hänt i de drabbade städerna samtidigt. Det som skedde kan ses som ett stresstest, och svagheterna har blivit uppenbara för alla. Är man tillräckligt organiserad och våldsam kan man få svensk polis att backa undan.