Nytt hädelseförbud – men bara för islam
Nytt hädelseförbud – men bara för islam
Om ordningslagen ändras för att omfatta eventuella hot mot rikets säkerhet, då har vi i realiteten avskaffat demonstrationsfrihet och infört ett nytt hädelseförbud. Men bara när det gäller islam.
Hur långt sträcker sig regeringens ansvar för att skydda Sverige från attacker? Hur viktigt är det att skydda svenska folket, att värna nationens intressen? Det är givetvis en av regeringens främsta plikter.
Jag tror att min inledning ovan kanske undergräver min egen insats i gårdagens SVT Aktuellt. Min motdebattör var Thomas Bodström, tidigare socialdemokratisk justitieminister och advokat, som i åratal argumenterat för att man bör neka tillstånd för brännandet av koranen med hänvisning till ordningslagen. När Rasmus Paludan brände koraner under påsken förra året intervjuades Bodström i Mix Megapol där han menade att risken för våldsamheter borde ha vägts in (Expressen, 20 april -22). Att rätten att bränna en koran väger lättare än rätten att slippa all skada på bostäder, bilar, poliser, med mera, som händelsen gav upphov till.
“Det står uttryckligen i ordningslagen att man inte ska bevilja tillstånd om det kan orsaka bråk.”
Om vi bortser från att andra lagkunniga menar att Thomas Bodström har fel i sak, att den nuvarande ordningslagen behöver uppdateras för att tillämpas på det viset, så tycker jag att argumentet bör tas på allvar. Borde ordningslagen förändras så att den tar hänsyn till hot mot rikets säkerhet, som Bodström med flera efterfrågar? (Bland annat vill Jonas Trolle, som är chef för Center mot våldsbejakande extremism, se den förändringen.)
Innan sändning i går diskuterade jag frågan med en god vän, vars omdöme jag håller högt. Min vän håller inte med mig om att koranbränningar ska vara juridiskt tillåtet. Om jag ska sammanfatta hens argumentation går den ungefär såhär:
”Sverige är i dag, på grund av de senaste årens omfattande migration, en del av en muslimsk kultursfär. Bara det faktum att Salwan Momika är en irakier som enligt uppgift stred för en shiamuslimsk milis i hemlandet innan han flydde till Sverige 2017. Han är inte svensk medborgare, men med sitt agerande äventyrar han ändå hela Sveriges säkerhet. Vi kan inte välja att inte vara en del av islams värld, även om vi är icke-muslimer. Vi såg det under korankravallerna förra våren, när det var Rasmus Paludan som brände koraner. Det finns en enorm våldsvilja i utsatta områden, där många muslimer bor. Kan man i dag bränna en koran utan att utsättas för våld? Kan man i Sverige häda mot islam? Svaret är att det kan man inte. Hade inte polisen skyddat Salwan Momika hade det kunnat gå riktigt illa, och nu hålls han gömd. Det finns inget land med stor muslimsk minoritet som upprätthåller friheten att häda på det här sättet. Därför bör polisen ha mandat att kunna säga nej.”
Jag håller inte med, men jag förstår varför en del som i princip tycker att man måste kunna häda, ändå vill dra en gräns vid islam. De flesta av oss icke-muslimer bryr oss inte så mycket om vad som sker inom islam. Islams inre angelägenheter och känsligheter angår inte oss, tänker vi, så varför ska vi riskera terror och våld för att någon vill bränna deras heliga bok?
Det var också vad taxichauffören som körde mig hem från tv-huset framförde. Han var själv muslim, och hade svårt att förstå varför man lät någon såra muslimer på det viset. Det var så onödigt, tyckte han. Det kan man tycka. Och det är väl därför det är så oerhört få som känner sig manade att bränna en koran. De flesta av oss har inget intresse av det.
Men min fasta övertygelse är att detta är en logik som leder till underkastelse under värderingar och tabun som inte är våra egna. Sveriges regering pekar ut en enskild person som klandervärd för att blidka en rad länder med muslimsk majoritet. Av dessa ingår exempelvis Iran, Saudiarabien och Afghanistan. Dessa länders regimer vet naturligtvis hur västerländsk yttrandefrihet och demokrati fungerar, men använder islam som verktyg för att ena sina egna befolkningar och ta bort uppmärksamhet från sina egna tillkortakommanden. Sin egen korruption. Vilken moralisk ställning har dessa länder gentemot oss? I deras länder fördrivs och förtrycks både religiösa och etniska minoriteter. Det är lättare att vara shiamuslim i Sverige än i Afghanistan, lättare att vara sunnimuslim här än i Iran, lättare att vara hazar i Sverige än i Iran, och så vidare. I flera av dessa länder mördas muslimer av andra muslimer för att de kanske har en lite annan tolkning av islam. Och hur judar och kristna har det i dessa länder ska vi inte ens börja tala om, för då tar texten aldrig slut. Det är bland annat därför människor därifrån flytt hit. Så varför ska vi krypa för dessa länder? De där ländernas regimer saknar all form av trovärdighet.
Ändå tycks Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin vara mer upprörd över att det är tillåtet att häda än över reaktionerna. Eftersom arga muslimer kommer att kasta sten, som han uttrycker det i en intervju, kanske man inte borde få nyttja sina fri- och rättigheter. Varför är han inte arg på stenkastarna i stället? Varför är inte regeringen det? Menar Baudin på fullaste allvar att en bok som bränns av en ensam individ är mer förkastlig än reaktionerna, där exempelvis Sveriges ambassad i Irak stormades? Vad är det för samhälle vi fått egentligen?
Finns det värden som står högre än säkerhet? Är lugn och ro verkligen det högsta värdet? Jag skulle vilja hävda att det går en gräns här. Är islams tabun de enda som aldrig får kränkas? Att döma av hur många som på förhand vill förbjuda Paludan, Momika och andra, för att genomföra sina provokationer verkar det så. I så fall lever vi redan i ett skuggkalifat, där vi tar mer hänsyn till islamiska tabun än till våra egna värderingar och lagar. Dessa förespråkare har internaliserat hoten till den grad att de misstar sin rädsla för realpolitik. De tror att det är klokt och vuxet att inskränka våra fri- och rättigheter. Att det är någon slags extremism att stå för att man själv har värderingar och ideal, som man vill värna.
Det är därför dessa kloka, vuxna och nyktra människor, exempelvis Thomas Bodström och Tobias Baudin, blir argare på den ensamme provokatören än på den hop våldsverkare som bränner bilar, förstör byggnader och försöker döda poliser. Dessa mobbar ser man som en naturkraft man måste blidka på olika vis. Vår demokrati, våra grundlagar och våra värderingar kan man alltid kompromissa med.
I deras ögon är det ett par individer, förut Rasmus Paludan och nu Salwan Momika, som är hotet mot vår demokrati. Inte islamisterna och terroristerna bland oss, inte våldsverkarna, inte de 57 länder som försöker tvinga ned oss på knä.
Om vi utökar ordningslagen för att omfatta hot mot rikets säkerhet, då har vi i realiteten avskaffat demonstrationsfriheten och yttrandefriheten. Då har vi infört ett hädelseförbud, men bara när det gäller islam. Bara tanken på att tillräckligt många muslimer kan bli tillräckligt arga och våldsamma, gör att detta hädelseförbud finns. Alla andra religioner och livsåskådningar är fortfarande kvar i vår modernitet, och fria att driva med och utforska. Men moderniteten blir en enda stor millet under skuggkalifatet paraply.
Är det verkligen så vi vill ha det?
Eller ska vi slå fast att i Sverige är det svenska lagar som gäller, inte diktat från ayatollor, talibaner, islamister och andra teokrater. Här ska inte gatans parlament, med arga mobbar, bestämma vilka fri- och rättigheter vi har. Låt den som inte håller med om det packa sin väska i dag. Om man hellre bor i en islamsk teokrati så finns det flera att välja på.
Betala aldrig danagälden
Allt detta får mig att tänka på Rudyard Kiplings dikt om danagälden, som var något engelska kungar betalade till vikingar för att slippa bli attackerade. Här har jag översatt en del av den:
Det är alltid en frestelse för en rik och lat nation, att blåsa upp sig, se viktig ut och säga: "Även om vi vet att vi kan besegra er, har vi inte tid att möta er. Vi kommer därför att betala er för att försvinna."
Och det kallas att betala danagäld; Men vi har bevisat det om och om igen, att om du en gång har gett honom danagälden, så blir du aldrig av med dansken.
Det är fel att lägga frestelser i vägen för någon nation, Av rädsla skulle de ge efter och gå vilse; Så när du blir ombedd att antingen betala eller bli antastad, är det en klokare politik att säga:
"Vi betalar aldrig någon danagäld, oavsett hur ringa kostnaden är; För slutet av det spelet är förtryck och skam, och nationen som betalar den är förlorad!"
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Det är en skandal och en skam om Sverige som är ett modernt land ska böja sig för länder och människor som lider under sharialagar, klansamhällen och hederskultur. Ingen i ett modernt samhälle skulle annat än skratta åt att någon mer eller mindre tokig skulle bry sig. Det visar bara att Islam är ett förlegat sätt att tänka och bete sig. Låt de aldrig få makt i Sverige.
Mycket bra Ivar!
Är du verkligen den enda i "offentligheten" som ser problemen med att anpassa oss?
Varför ska vi anpassa oss till individer som av olika anledningar väljer att flytta till vårt land?
Varför ska de inte anpassa sig till det som vårt land står för?
Vi har religionsfrihet, så var och en får bekänna sig sig till vad de vill.
Men pracka inte på oss något som vi inte vill ha, och inte har valt.
Kan man inte acceptera våra sedvänjor så ska man inte vara här!
Det är faktiskt VÅRT land, som VÅRA förfäder har byggt.
Baserat på VÅRA övertygelser genom generationer.
Alla som accepterar det är välkomna, övriga hör inte hemma här.