Nanna vill leka islam – men utan krav eller tro

När Nanna Olasdotter Hallberg kliver in i moskén söker hon inte Gud, inte heller islam. Det tycks mer som ett estetiskt avbrott från hennes tomhet. Men tron kräver mer än bara en pose.

Foto: We are/Getty images

När Nanna Olasdotter Hallberg kliver in i Stockholms moské är det som om något har lett henne dit – inte Gud, förstås, men kanske en algoritm. Där, mitt i den kvinnliga delen av moskén, finner hon en sorts ordning som hon aldrig mött i det kaos hon beskriver som det västerländska livet. "Små stötar går från hjässan ner uti fingertopparna," skriver hon och fångar den omedelbara känslan av frid och struktur. Islam framstår för henne som en lösning på allt: meningslöshet, rastlöshet och det ekorrhjul hon återkommer till i sina texter. Men detta möte är också en spegling av en större trend, där en del unga västerländska kvinnor söker efter mening i islam, en religion som de ofta ser som en kontrast till det västerländska samhällets ytlighet​​.

Ska man ta allt detta på allvar? Kanske. Kanske inte. I allt hon gör tycks Nanna Olasdotter Hallberg närma sig världen med ironin som rustning, lager på lager av ironi. I en tidigare text säger hon sig vara smittad av kronisk…