Modernitetens stora lögn – vi blev aldrig sekulära
Religionen är inte på väg tillbaka – den försvann aldrig. Det moderna samhället har sina egna heligheter: mänskliga rättigheter, marknaden, generna. Frågan är inte om vi tror, utan vad vi dyrkar.
Jag hade pocketboken i bakfickan när jag tömde containrar på Kappahls lager i Mölndal – De mänskliga rättigheternas historia av Willy Strzelewicz som kommit ut i ny upplaga på svenska året innan. När bandet stannade kunde man läsa några minuter. Jag hade köpt den på bokmässan 2002, året efter 11 september-attackerna. Kanske var det inte syftet med boken, men där i min container började jag undra hur man kunde motivera att människor har rättigheter – om man inte kan hänvisa till Gud, eller annan högre makt. Otroligt nog var det åtminstone en av mina kollegor på lagret som tyckte att frågan var rimlig, men vi kom inte på något svar.
Ett par år senare försökte jag ställa frågor om detta på filosofiska institutionen i Lund, där jag läste den teoretiska varianten. Tyvärr tror jag inte att någon, varken lärare eller studenter, helt förstod vad jag ville få sagt. Antagligen för att jag inte förstod helt själv, och saknade vokabulären som behövdes för att artik…
