Lars Vilks blottade skuggkalifatet

Lars Vilks och de två poliser som skyddade honom dog under söndagen i en bilkrasch. Hans död bör leda till eftertanke. Vilka värderingar är det som styr vårt samhället egentligen?

Lars Vilks 2012. Foto: Björn Lindgren/Getty images

Lars Vilks var nära att drunkna. Han hade gett sig ut att simma i en storm. Han sögs längre och längre ut. De massiva vågorna sköljde över honom. När han senare fick frågor om händelsen berättade han att han insett att han nog skulle dö där och då. Men en ström förde honom inåt land. Till sist låg han på stranden. Han överlevde. Den gången hade han flax, för att låna ett av hans ordval. 

Det var denna nära döden-upplevelse – när havet nästan svalde honom – som inspirerade honom att bygga Nimis. Tornen består av drivved och är byggda i Kullabergs naturreservat i nordvästra Skåne. Ett långfinger mot havet, tror jag han beskrev det som. I samma konstverk ingick kampen mot myndigheterna som ville få bort Nimis, eftersom det saknades bygglov och alla andra lov man ska ha i vårt land. Det bröt säkert mot strandskyddet också. Konstnären är alltid David mot Goliat, har Vilks sagt. I kampen mot myndigheterna var det tydligt, och ofta komiskt.

Iro…