"Klass är högerns blinda fläck"
"Klass är högerns blinda fläck"
När ska högern överge Foodora-liberalismen? Det var rubriken till en krönika av Johan Wennström. I dagens avsnitt pratar vi om klass, marknadsskolan och vad som krävs för att hålla ihop ett samhälle.
Appears in this episode
Häromdagen skrev jag om klass på Svenska Dagbladets kultursida. I texten skriver jag om hur vi tillåtit en underklass att växa fram längst ned i samhället, och om hur denna tjänar en medelklass som värderar fel saker.
I fredags diskuterade jag frågan i P1 morgon ihop med Patrik Lundberg, som hade skrivit att han ville lämna medelklassen. Om jag tolkar honom rätt handlar hans motvilja om ett hyckleri han märkt av. Inom medelklassen, menar han, vill man gärna känna sig finare och bättre, men man gör likt förbannat det man kritiserar att andra gör. Diskussionen med Patrik Lundberg var konstruktiv, men rumphuggen. Ironiskt nog är nästan alla inslag i public service för korta för riktiga samtal, och i regel är konfliktnivån maximalt uppskruvad. Aporna måste få apa sig, verkar en grundtanke vara. Och om man inte vill bråka kanske de plockar in någon annan i stället. Konflikten mellan “höger” och “vänster” måste värnas, och finns ingen tydlig konflikt får man uppfinna den med hjälp av en hetsande programledare.
Nåväl, jag ville i alla fall fördjupa samtalet om klass, eftersom jag tycker att det är så intressant. En av de mest intressanta tänkarna på området i dag är Johan Wennström, som numera är en kollega på Svenska Dagbladets kultursida, där han skrivit i flera år. Han disputerade i statsvetenskap 2019 med avhandlingen Interpreting Policy Convergence Between the Left and the Right: Essays on Education and Immigration. Han är aktiv på IFN, där man också kan ta del av hans publikationer. Hans forskning är inriktad mot politiskt beslutsfattande och dess moraliska grunder. Han är särskilt intresserad av skol- och migrationspolitik. Tidigare har han bland annat arbetat som politiskt sakkunnig i Regeringskansliet och som ledarskribent i Svenska Dagbladet.
Länkar till texter och böcker vi pratar om:
Min text i SvD Kultur (19/1): Hade det inte varit för högskoleprovet hade mitt liv nog sett annorlunda ut. Medelklassen tror på meritokrati, och det är som om medkänslan också är något man gör sig förtjänt av.
David Goodhart – Head, Hand, Heart: The Struggle for Dignity and Status in the 21st Century (Penguin 2020)
Michael Lind – The New Class War: Saving Democracy from the Managerial Elite (Portfolio 2020)
Patrik Lundberg: “Jag vill lämna medelklassen” (DN 23/11 -21)
Charles Murray – Coming apart: the state of white america, 1960-2010 (Crown forum 2012)
Vesna Prekopic: “Det är inte alls så dumt i medelklassen, men mellanförskapet lämnar jag gärna” (DN 17/1)
Michael Sandel - The Tyranny of Merit: What's Become of the Common Good? (Farrar, Straus and Giroux 2020)
Johan Wennström: “När ska högern överge Foodora-liberalismen?” (SvD 26/5 -21): Det viktiga, enligt dagens höger, är inte var man kan göra en verklig insats, utan ”vart man är på väg”. Högern har accepterat, ja till och med bejakat, framväxten av ett djupt ovärdigt arbetsliv.
Johan Wennström: I väntan på ett konservativt idéprogram (Kvartal 14/12 -20)
Johan Wennström: Brev till en lärarstudent (Kvartal 20/2 -19)
Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
"Klass är högerns blinda fläck"
Känns fel att lyssna på denna intervju. Den är väldigt ensidig. Jag saknar input från de som idag utför dessa s.k. enkla, förnedrande, lågstatus arbeten som utförs utan att ta hänsyn till arbetets moraliska värden. Vad kan dessa herrar om detta? Har de själva kommit till nytt samhälle i ny kultur med nya normer och andra värderingar?
Jag jobbade på Ericsson i Kista flera år, där hade jag kollega som jobbade som diskare första 2 åren han var i Sverige, han var utbildad konstruktionsingenjör i Iran men numera alltså ingenjör på Ericsson. Känner en som var mattförsäljare under 80-talet och idag är delägare i vårdbolag. Jag själv jobbade på 80-talet för nästan inga pengar som mekaniker. Vem är så pass högfärdig att nedvärdera detta?
Ett till exempel: ta tiggarna som sitter utanför butikerna. Prova att be dem utföra något annat s.k. lågstatus, omoraliskt jobb och de kommer inte vilja göra detta. Tiggningen är deras jobb, jag upplevde detta när jag bodde i Etiopien och hade samtal med tiggare där.
Detta framgår som en diskussion där 2 personer sitter i ett hus och pratar om hur mycket bättre de har det än de i andra hus. Upphör med denna inskränkta självcentrering - gå istället över och ödmjukt be att få ta del av de andras input.
De arbeten som kan anses omoraliska är skapade och tillsatta av just den klass människor som ni två själva tillhör Ivar Arpi och Gäst. Ni definierade den klassen som professorial-managerial? Det ni skapar är ex en sociala medier-kommunikatör på en kommunikationsavdelning till en HR-enhet ? Känns det igen? Arbeten som absolut kräver högskoleutb men som inte bryr sig något om en examen är relevant för det som ska utföras? Inte heller om personen i fråga tillgodogjort sig något under sina 5 år på uni. Sen frågar man er vad ni gör så kan ni inte definiera detta? Hur vet ni att ert arbete är moraliskt om ni inte ens själva kan definiera det?
Detsamma gäller inte foodora-buden, de kan klart definiera vad de gör, hur mycket de tjänar per pizza och de vet när arbetet startar och slutar. Det vet inte ni! Erat arbete spänner över er fritid, ledighet, tom när ni ska sova kollar ni er mail, skriver på ett PM och till vilken nytta gör ni detta? Om ni inte vet till vilken nytta kan ni inte utgå från att det ni gör är moraliskt.
Att ett arbete måste kunna föda en hel familj för att få existera är skitsnack, många jobb som behövs och som måste få finnas kommer inte kunna kvalificera detta. Det går helt enkelt inte. att säga att ett arbete inte är moraliskt för att det inte har kollektivavtal eller "schyssta villkor". Har ert arbete schyssta villkor ni som måste kunna svara på SMS eller mail från er chef såvälsom i sängen, som på kontoret, i affären eller om ni ligger på COVID-avd med andningsproblem.