Karin Pettersson och Ivar möttes i en resonerande bildebatt om sänkt straffbarhetsålder. I hennes podd efteråt lät det dock annorlunda. Anna-Karin reder ut hur format och klippning formar debatten.
Det första utdraget från väninnepodden som handlar om diskussionen i bilen innehåller sådana pinsamheter att man baxnar. Gode tid!
Anna-Karins synpunkter på diskussionen och diskussioner i allmänhet i mediet delar jag helt och hållet. Det finns uppenbara klenheter. Jätterolig historia också med mannen från Östermalm!
Jag upplever att Arpi alltid har har ett resonerande drag, en tvekan och att han erkänner frågornas komplexitet medan en person som Karin Pettersson mer framstår som den totala motsatsen.
Det här avsnittet med Arpi och Wyndhamn var väldigt bra och klargörande och det var genialt att spela upp klipp från ”väninnepodden” som Agneta Önfelt träffsäkert kallade den.
Om en har 100% rätt och den andre har 100% fel, men tror sig ha 100% rätt så kan man inte kompromissa. Tex att en påstår att jorden är rund och den andra säger att jorden är platt så kan man inte kompromissa!
En podd full av guldkorn som fler borde lyssna på. Befriande med era analytiska och avslöjande samtal men sorgligt med Karin Pettersson med fler som lever i en bubbla där ideologisk hierarki trumfar saklig diskussion. Vad gäller brottslighet och barn så är det tyvärr så att om man inte med kraft markerar för våra barn var gränsen går för ohyggliga brott så kommer denna gräns överskridas i vuxen ålder och då med än värre konsekvenser.
Karin vill inte heller leva i de samhällsyttringar som nu breder ut sig. Hennes lösning är dock väsensskild från regeringens. (Och en majoritet av svenska folket förövrigt)
Hon tänker att vi måste låtsas mer som att detta inte pågår för om vi bara gör det allesammans så kanske det faktiskt heller inte pågår.
Det blir lätt så när ens hela ens vuxna ålder spenderats i det vänsterliberala elfenbenstorn som utgörs av redaktionsmöten med andra kulturkvinnor ur det allra översta medelklasskiktet från Stockholms innerstad.
Det första utdraget från väninnepodden som handlar om diskussionen i bilen innehåller sådana pinsamheter att man baxnar. Gode tid!
Anna-Karins synpunkter på diskussionen och diskussioner i allmänhet i mediet delar jag helt och hållet. Det finns uppenbara klenheter. Jätterolig historia också med mannen från Östermalm!
Jag upplever att Arpi alltid har har ett resonerande drag, en tvekan och att han erkänner frågornas komplexitet medan en person som Karin Pettersson mer framstår som den totala motsatsen.
Det här avsnittet med Arpi och Wyndhamn var väldigt bra och klargörande och det var genialt att spela upp klipp från ”väninnepodden” som Agneta Önfelt träffsäkert kallade den.
Om en har 100% rätt och den andre har 100% fel, men tror sig ha 100% rätt så kan man inte kompromissa. Tex att en påstår att jorden är rund och den andra säger att jorden är platt så kan man inte kompromissa!
En podd full av guldkorn som fler borde lyssna på. Befriande med era analytiska och avslöjande samtal men sorgligt med Karin Pettersson med fler som lever i en bubbla där ideologisk hierarki trumfar saklig diskussion. Vad gäller brottslighet och barn så är det tyvärr så att om man inte med kraft markerar för våra barn var gränsen går för ohyggliga brott så kommer denna gräns överskridas i vuxen ålder och då med än värre konsekvenser.
Så svårt att koncentrera sig. Anna-Karin är så vacker att se på…
Karin vill inte heller leva i de samhällsyttringar som nu breder ut sig. Hennes lösning är dock väsensskild från regeringens. (Och en majoritet av svenska folket förövrigt)
Hon tänker att vi måste låtsas mer som att detta inte pågår för om vi bara gör det allesammans så kanske det faktiskt heller inte pågår.
Det blir lätt så när ens hela ens vuxna ålder spenderats i det vänsterliberala elfenbenstorn som utgörs av redaktionsmöten med andra kulturkvinnor ur det allra översta medelklasskiktet från Stockholms innerstad.
Wtf, man? Vissa tankar kan man hålla för sig själv.