Johan Lundberg: Vänsterns tunnelseende blundar för Hamas tunnlar
Johan Lundberg: Vänsterns tunnelseende blundar för Hamas tunnlar
Identitetsvänstern fördömer gärna Israel, men blundar för Hamas grymhet. De ser inte ondskan ens när den står precis framför dem. Orsaken är omvänd eurocentrism, där all skuld ligger hos västvärlden.
Människan vill vara god. Och uppfattas som god. Därför måste ondskan maskera sig för att övertyga. Den kan bara få fäste när den är förklädd, när den uppfattas vilja råda bot på tidens nöd. När man inte skäms, utan är stolt över ondskan, då har konststycket lyckats.
Jag tänker att detta är ett sätt att förklara den västerländska vänsterns reaktioner på kriget mot Hamas i Gaza. I Selma Lagerlöfs rätt bortglömda roman Antikrists mirakler (1897) talas det om hur ”då Antikrist kommer, skall han synas alldeles lik Kristus. Då skall stor nöd råda, och Antikrist skall gå från land till land och giva bröd åt de fattiga. Och han skall vinna många anhängare”.
Den ondska som satte så stark prägel på den europeiska 1900-talshistorien, i form av först och främst nazismen och dess antisemitism, kommer – om Lagerlöfs resonemang följs in i nutiden – inte att träda in på scenen igen med attribut som Hugo Boss-designade SS-uniformer, hakkorsflaggor och ritningar till nya, modernare förintelseläger. Kostymen måste se annorlunda ut i dag. Lagerlöfs resonemang kan förklara varför så många klimataktivister, antirasister, kroppsaktivister, HBTQ-aktivister och allsköns vänsteraktivister nu ger uttryck för (och därmed legitimerar och normaliserar) högoktaniga galenpanneteorier om en judisk världskonspiration. Alla dessa grupper har redan helgonförklarats för sitt engagemang att avhjälpa “stor nöd” på sina olika områden. Det tycks ge dem ett moraliskt mandat.
Som om antisemitismen inte räcker, borde Hamas likgiltighet för människoliv, homofobi och kvinnoförtryck, få vänstern att se vad det handlar om för maskerad. Så varför skanderar dessa grupper sida vid sida med islamister som historiskt alltid har blivit deras bödlar? Hur går det ihop?
Kanske för att den identitetspolitiskt anstrukna vänstern präglas också av en annan, kanske något förvånande, egenskap som likaledes tenderar att leda fel: egocentrism och brist på intresse för (och kunskaper om) andra kulturer än den västerländska.
Detta kan tyckas märkligt med tanke på den kulturrelativism och överkänslighet för kulturchauvinism som har ett så starkt fäste i västvärlden i allmänhet och inom de grupperingar som jag här diskuterar i synnerhet. Varför fastnar man då så ofta i ett eurocentriskt tunnelseende?
Som exempel kan tas frågan om slaveri. Under flera decenniers universitetsundervisning, där skönlitterära texter om slaveri återkommande diskuterats, har jag noterat tilltagande reaktioner av avoghet, likgiltighet och skepsis hos studenter när det pekats på olika former av slavhandel som inte européer varit inblandade i. Eller slaveriets avskaffande i Europa. Eller de många engelsmän som offrade sina liv i brittiska imperiets kamp mot slaveriet. Eller de länder som inte avskaffat slaveriet förrän på senare år eller där det fortfarande i dag bedrivs. Upprördheten och indignationen finns där endast när det gäller den transatlantiska slavhandeln. I övrigt mer eller mindre passivt aggressiva gäspanden.
Och på motsvarande sätt förhåller det sig när det kommer till andra sorters förtryck i icke-västerländska kulturer. Att läsa en annan kvinnlig 1800-talsförfattare som intresserade sig för inte bara svenska förhållanden, nämligen Fredrika Bremer, är – skulle jag påstå – omöjligt när det gäller hennes fascinerande reseskildringar från Mellanöstern. Anledningen är att hennes kritik av det patriarkala förtrycket i det område som då kallades för Palestina uppfattas som värre än förtrycket som sådant. Hon som vit kvinna har inte rätt att kritisera icke-vita, enligt den intersektionella maktteori som alla måste följa. Även de sedan länge avlidna.
Jag har svårt att tolka detta på annat sätt än att det finns en utbredd oförmåga att identifiera sig och känna empati med människor som lever utanför västvärlden. Eller, om man vill se det från andra hållet: de enda som man förmår identifiera sig med är människor som man antar förtrycks av i grunden samma slags västerländska konventioner och normer som man själv anser sig förtryckas av.
I exemplet med slaveri uppfattas det amerikanska slaveriet som en del av ett unikt kluster av förtryckande strukturer (som även anses inbegripa västligt förtryck i nutiden av kvinnor, HBTQ-personer, muslimer och så vidare). I ett slags omvänt självförhärligande når man slutsatsen att bara västvärlden är tillräckligt duktiga för att förtrycka andra. Vilka är vi att tro att vi inte är orsaken till all ondska världen över? Det kan förklara kallsinnigheten inför de svarta afrikaner som förslavades i arabvärlden, och av andra afrikaner, vilket svårligen kan ses som utslag av västerländskt förtryck. Det sistnämnda gäller förstås även nordafrikanska piraters handel med europeiska slavar, som togs i räder så långt norrut som Island, liksom den omfattande slavhandeln i delar av Afrika på senare år (och före européernas kolonialism). Eller för att återknyta till Bremer: de muslimska haremkvinnor vilkas begränsade livsutrymme hon upprördes av.
Men är det inte “vi” som är orsaken, vill vi inte veta av det. Kan man inte använda det som redskap för att aga sig själv, är det ointressant.
Därav förståelsen och sympatin för Hamas. Deras ageranden anses vara rättmätiga reaktioner på det imperialistiska och koloniala förtryck som (på rätt oklara grunder) Israel och dess allierade anses ha utsatt det palestinska folket för. Det är nämligen ett förtryck som upplevs ha satt sin prägel på det svenska samhället på principiellt sett samma sätt som på palestiniernas tillvaro. Och som egofixerade svenska influencers därför kan identifiera sig med och därmed fortsätta att likt Selma Lagerlöfs Antikrist “gå från land till land och giva bröd åt de fattiga”.
Johan Lundberg
Andra betalningsalternativ
För den som föredrar att använda Swish, Plusgiro eller Bankgiro så går det också utmärkt. Märk insättningen med “Substack” och din mejladress. I dagsläget är det årsprenumeration och mecenatnivå som är lättast för mig att administrera på det viset.
Swishnummer: 123-027 60 89
Plusgiro: 198 08 62-5
Bankgiro: 5808-1837
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
 |
|
Det har aldrig funnits en Palestinsk stat och de flesta”flyktingarna” är inga flyktingar! Detta är ett religionskrigkrig. Dags att folk förstår det! Palestinierna har aldrig velat ha en tvåstatslösning trots generösa erbjudanden! Jag är helt på Israels sida!
Kristallklart och så väl formulerat. Samma känsla får jag när godhetssignalerande blåhåriga amerikanska tanter samlar in saker till de stackars fattiga. En förnedrande von oben attityd som gör att det kryper i skinnet på mig. De är absolut inte onda men totalt omedvetna och ser sin egen överlägsenhet som självklar. I realitet, -tant pökade rätt gubbe och får nu dela ut gubbens kosing.