Johan Lundberg: Radikalfeminismen fick sitt blodsoffer

I mars 1984 hittas Catrine da Costa styckad. Kultursidor, jurister och etablissemang omfamnar den vänsterradikala idén att överheten alltid slipper undan. Därför fångas förmodligen aldrig de skyldiga.

Foto: Getty images

Att ett dogmatiskt ideologiskt perspektiv kan förblinda intellektuella finns det många exempel på i historien. När den ideologiska kontexten efterhand har vittrat sönder, är allt som återstår en koreografi som är svår att följa stegen i. Ännu svårare är det att förstå vad det var som var så provocerande. 

Dylika tankar aktualiserades häromsistens när jag lyssnade på podden Bildningskomplexet och dess ambitiösa dubbelavsnitt om det så kallade styckmordet på Catrine da Costa 1984. Hur kunde det komma sig att så många valde att gå i takt; att så få vågade ställa kritiska frågor? Bakgrunden till själva rättegången finns det anledning att i dag, exakt fyra decennier senare, påminna om. Catrine da Costa, som var prostituerad och heroinist, hade hittats styckad; kroppsdelarna återfanns i ett antal sopsäckar på två olika platser, i och på gränsen till södra Solna, dock utan att huvudet någonsin hittades. Hur – eller ens att – da Costa dödats kunde därför inte fastställas.

Den …