Ibland förtjänar folk en örfil – oftast inte
Mitt under det pågående Ukrainakriget har en örfil i Hollywood blivit en snackis. Will Smith örfilade Chris Rock efter att denne skojat om Jada Pinkett Smiths håravfall. Rimligt, tycker vissa. Är det?
Jag älskar våld. Att se två boxare drabba samman i ringen, efter att matchen byggts upp av ömsesidig fientlighet, är tidlös underhållning. Kampsport är den enda sport jag verkligen gillar att se på. Att vara på plats när MMA-fightern Alexander Gustafsson knockade den nuvarande lätt tungviktsmästaren Glover Teixera var en stor upplevelse, större än alla konserter jag varit på. Jag skrek mig hes ihop med alla andra där. Eller att i fiktionens värld se protagonisten få sin ljuva, helst blodiga, hämnd. Den sista duellen i Greve av Monte Christo, Liam Neesons sökande efter den kidnappade dottern i Taken, pappan som hämnas sin nyss dödade son i Den siste mohikanen. Vad vore livet utan rättfärdigt våld? Knappt drägligt.
Lika mycket som jag älskar våld så hatar jag det. I verkligheten finns få situationer där våld verkligen krävs. Boxningsringen är en ritualiserad duell där samhällets lagar och funktionssätt tillfälligt åsidos…
