I klaraste svart genom Europas ruiner

Med Rome gör Jérôme Reuter Europa till poesi – en kontinent spänd mellan sönderfall och trotsigt hopp. Hans musik påminner oss om att vårt arv är levande och måste försvaras på nytt.

Jérôme Reuter som utgör bandet Rome. Foto: Press

Ingen får mig att känna mig mer europeisk än Jérôme Reuter. Det är kanske inte konstigt – kan man ens bli mer europeisk än en luxemburgare? Att hans enmansband heter Rome känns på något vis självklart. Musiken kan bäst beskrivas som neofolk, en genre där mytiska och historiska teman vävs samman med både militäriska och romantiska motiv, ofta med en suggestiv, lågmäld dramatik. På samma sätt har Reuter själv ett absolut gehör för det europeiska. Han talar flera språk – engelska, tyska, franska och modersmålet luxemburgiska, ett språk som förhåller sig till tyskan ungefär som svenskan till norskan: nära besläktat men ändå unikt i sina nyanser. Hans låtar rör sig på samma vis genom Europa – de fångar kontinentens essens men också dess motsägelser och sprickor, utan att någonsin fastna i steril nostalgi. För Reuter handlar Europa nämligen om mycket mer än bara geografi: det handlar om vad kontinenten håller på att förlora.

Rome är knappast de…