Högern måste våga smutsa ned sig
Högerns motvilja att använda politisk makt till att förändra samhället har åldrats dåligt. När motståndarna dominerar institutionerna måste man använda politiken, om man inte vill bli helt irrelevant.
“Det är aldrig försent att ge upp.” Om jag skulle få i uppdrag att skriva ett motto åt en viss sorts konservativa skulle det nog vara ungefär så. Dessa konservativa, oftast med prefixet liberal, har förvisso mycket att vara missnöjda med i dagens samhälle, men det är inte så mycket man kan göra om man ska hålla fast vid ett annat konservativt motto: gör inte politik av precis allt. För visst finns det saker man kan göra, men få vill smutsa ner sig.
En liberalkonservativ man, som varit central för svensk opinionsbildning på högerkanten, sade nyligen att det är en motståndshandling att vägra delta i galenskaperna man ser runtomkring sig. Jag väljer att inte skriva ut namnet, eftersom min kritik egentligen inte handlar om någon enskild person utan om en utbredd attityd. Konservativa ska inte engagera sig politiskt eftersom målet är att få sköta sitt. Men, medgav han, de som vanligen bara muttrar kan ibland behöva sätta sig på tvären när radikala aktivister hittar på allt värre dumheter.
Det är en liberalkonservatism formad i en tid då politiken tog sig in på allt fler områden. Alla samhällets olika sfärer, för att låna Hans L Zetterbergs terminologi, skulle underkastas politiken. Att stå emot var inte lätt, när man hade vänstermajoriteter emot sig i många decennier. Denna liberalkonservativa syn på politik formades under kalla kriget när motståndaren ansåg att alla delar av samhället tillhörde politiken. Till och med privatlivets helgd var ett borgerligt påfund. Därför stod striden om att freda det som fredas kunde från politikens framfart. Där politiken tog sig in, där förlorade vanligen högern.
Den tiden är sedan länge förbi, av olika skäl. Det räcker inte med att muttrande sätta sig på tvären, högern måste ha en egen agenda. Jag tror att Eric Kaufmann, professor i statsvetenskap på Birkbeck college vid London university, har rätt när han beskriver det på följande vis: vänstern har tagit över de flesta institutionerna – i det räknar han in myndigheter, medier och universitet – och högern har därför inte särskilt goda utsikter att vinna tillbaka dessa. De konservativas attityd att hålla mer än armlängds avstånd formades när vänstern knappast märktes i dessa institutioner. Maktförhållandet var då snarast omvänt. Den arena som högern fortfarande har möjlighet att vinna är den parlamentariska – om och om igen vinner högerkoalitioner val, samtidigt som man förlorar mark på andra områden. Bland väljarna är högern jämnstark med vänstern, men bland eliterna inom akademin, kulturen och myndighetsvärlden är den underrepresenterad. Därför krävs en omvärdering av hur man kan använda politiken.
Den äldre högern har på många sätt rätt i att individen ska skyddas från staten. Men när nu statens olika ansvarsområden privatiserats i stor utsträckning, multinationella företag blivit lika starka som enskilda stater, techjättar äger våra gemensamma torg och vår data, då behöver den världsbilden uppdateras. Då behöver staten även skydda individen från institutioner och företag.
Många av de fri- och rättigheter vi åtnjuter handlar om relationen mellan den enskilde medborgaren och staten, men i realiteten är det företag och institutioner som avgör vad vi kan göra. I demokratiska stater är det sällan statsmakten som censurerar våra uttalanden, däremot gör Twitter och Facebook det. De senaste veckorna har rapporteringen om hur Twitter har arbetat i åratal visat hur den offentliga debatten riggats till fördel för vänstern, till nackdel för högern. Twitter har utåt alltid förnekat att de använt dubbla måttstockar, men de interna dokumenten som nu lämnats ut visar att det är precis vad man har gjort. Få är nog chockerade över avslöjandena, men det är först nu det många anat bekräftas. Det återstår att se hur Elon Musk förändrar Twitter, men att han nu gör upp med företagets woke-kultur är välkommet. Att han gett just journalisterna Matt Taibbi och Bari Weiss tillgång till allt material visar att han vill ha en total genomlysning.
I andra fall är det universitet som står för inskränkningarna av den enskildes frihet att tänka och yttra sig. Det är inte olyckliga misstag, utan helt i enlighet med de riktlinjer, regleringsbrev och styrdokument man utgår ifrån. Att utbildningsminister Mats Persson (L) har aviserat att det ska göras en utredning om utbredningen av “cancelkultur” på universiteten är välkommet. Men antalet fall av forskare, och andra i universitetsmiljön, som råkat ut för att få föreläsningar inställda eller bli av med uppdrag är bara ett sätt som problemen yttrar sig på. Under lång tid har regeringar, i synnerhet den nyss avgångna, politiserat högre utbildning och forskning, vilket genomsyrar de dokument och lagar som styr verksamheterna. Diskrimineringslagen är ett exempel på en lag som ofta tolkas på ett sätt så att organisationer lyfter in postkolonial och intersektionell teori i verksamheten. Andra mål som satts av regeringar handlar om att rekrytera ett visst antal kvinnor, att lyfta in genus- och mångfaldsperspektiv i alla sammanhang, och så vidare. Cancelkultur är alltså bara toppen av isberget – de mest synliga fallen – men rötan går mycket djupare. Det handlar om en kultur där ledningen inte tjänar den akademiska friheten, utan den överideologi som vänsterstyrningen gjort naturlig. Det är maktspel, där den ena sidan är fullt medveten om detta, medan den andra vägrar att ens delta.
Ibland får man intrycket, som i det inledande exemplet, att en del i högern ser på politik ungefär som härskarringen framställs i Sagan om ringen. I J.R.R Tolkiens värld korrumperar viljan till makt, inte bara ibland, utan per definition. Den gode kanske tror att man kan använda ringens makt i goda syften, men det slutar alltid med att man i stället styrs av ringens ondska. Historien är ett “långt nederlag” i väntan på återuppståndelsen, för katoliken Tolkien. Den här defaitismen är förståelig på ett teologiskt plan, där människans syndafall gör oss oförmögna att segra slutgiltigt mot ondskan, eftersom den även bor inom oss. Det är endast genom Guds nåd vi kan nå bortom detta tillstånd, menade Tolkien.
Även om högern kanske snarare inspirerats av Friedrich Hayek, Ayn Rand och Edmund Burke, så är Tolkiens ring ändå ganska träffande för högerns aversion mot det politiska. Man är så rädd för att bli det man själv avskyr att man helt avsvär sig den helt nödvändiga makten, som krävs för att förändra. För även om makt kan korrumpera, så är den också förutsättningen för att skapa förändring i världen. Politiken kan förslava, men den kan också frigöra.
Ta exemplet med universiteten. Om verksamheten redan är politiserad av tidigare regeringar så måste en seriös höger använda samma politiska makt för att återställa, frigöra och förändra. Att avstå vore att svika dem som röstat för förändring.
Ofta när jag föreläser kommer folk fram efteråt och frågor vad man kan göra för att göra motstånd mot exempelvis genusdoktrinen, mot identitetspolitiska diktat och liknande politiska påbud. Ofta är det studenter som frågar, ibland anställda inom myndigheter, universitet eller företag. Många har erfarenhet av att vara på den förlorande sidan. Jag svarar så gott som alltid: organisera er. Slut er samman, prata med varandra, kolla upp era rättigheter, gör gemensamma protester, håll ihop. Många gånger möts jag av förvåning, eftersom detta anses vara vänsterns metoder, men det är helt nödvändigt med organisering – även lokalt – om man vill göra motstånd. Ibland är det inte möjligt, men inom många organisationer låter den tysta majoriteten sig styras helt enkelt för att man inte vet hur många som tycker som man själv gör.
Om man värnar rättvisa, lika villkor på riktigt och tankefrihet har man en skyldighet att ifrågasätta när dessa principer börjar åsidosättas. Alla frågor ska kunna diskuteras och alla påståenden beläggas. Detta måste även tillämpas när det gäller frågor som rör kön, ras, sexuell läggning, med mera. Vilka belägg finns det för det där? Vilka är dina källor? Vilken metod användes för att nå det resultatet? Ställ frågor. Var inte rädd för att argumentera. Höj rösten.
Samtidigt ska sägas att ibland behöver man lägga ned myndigheter, eller helt strukturera om verksamheter. Om en institution är helt genompolitiserad kan det vara närmast dödfött att försöka ändra den. Ibland är det bättre att börja om. I Storbritannien har Toryregeringen lagt fram en Freedom of speech bill som bland annat innebär inrättandet av en ombudsman för akademisk frihet, som skulle stärka enskilda akademikers rättigheter gentemot universiteten. Lärosäten som kränker yttrandefriheten ska kunna bötfällas, med mera. Det är ett sätt att använda myndighetsvärlden för att stärka de värden man håller högt. Givetvis behöver jurister se över vilka lagar som har företräde här i Sverige, men att inrätta nya funktioner, och avskaffa gamla, kan vara en mer framkomlig väg än att fylla befintliga instanser med nytt innehåll. Ofta sitter kulturen i väggarna, som det heter inom organisationsteori. Riv det gamla och bygg nytt.
Det här låter kanske inte så konservativt. Men när det nedärvda är genomsyrat av vänsterns ideologier behöver man vara radikal, inte bevara det rådande. “Om inte den här regeringen lägger ned Jämställdhetsmyndigheten och andra statliga ideologiproducenter, vem ska då göra det?“ som Håkan Boström nyligen skrev i Göteborgs-Posten.
Det enda sättet som högern kan reformera institutioner som tagits över av radikal vänsterideologi är genom att använda regeringsmakten, menade Eric Kaufmann när jag intervjuade honom i podden för en vecka sedan. Att vara för fin för politik, eller bara ställa sig vid sidan av med likasinnade, är att bidra till sin egen fortsatta marginalisering. Den sortens konservatism fyllde alldeles säkert en funktion under det tidevarv då den uppstod, i dag gör man sig till nyttiga idioter för vänstern. Högern måste ändra strategi.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
En mycket bra och träffsäker artikel. Tyvärr tror jag att det här blir svårt och anledningen stavas Liberalerna befarar jag. Med huvuddelen av media bakom sig kommer den av vänstern genomsyrade samhällskroppen att göra våldsamt (i bildlig mening) motstånd. Debattsidorna i Dagens Nyheter (framför allt) och Svenska Dagbladet kommer att fyllas av uppbragta artiklar om alla de värden som nu riskerar att förstöras av en regering som styrs av bruna krafter. Helt ogrundat så klart men det har ju egentligen redan börjat. Exempel: Miljöpartiet skröt tidigare ständigt om hur stolta de var över att ha skyndat på avvecklingen av kärnkraften. När, som så ofta för det närmast religiöst burna Miljöpartiet, den elaka verkligheten ställde till det och elektricitet plötsligt blev ett krisområde, upphörde skrytet och budskapet blev i stället att det var "marknaden" som stängt reaktorer. Har media på nämnvärt sätt ens kommenterat Miljöpartiets fega smitning från frågan? Nej, just det! Inte (S) heller så klart, det var de som lät vad jag närmast ser som scientologerna få sin godispåse så att man i vanlig ordning kunde placera sina ändalykter på taburetterna.
Så hårda nypor behövs och det snabbt. Uppdraget är att jämföra med rengöringen av kung Augias stallar. För er i vänstern, om nu nå'n därifrån läser detta, som inte vet vem kung Augias var så handlar det om att kunna rengöra fortare än det kommer nytt att städa undan.
Riktigt bra text Ivar. Tror faktiskt Mats Persson är en av de få som både har kompetens och insikt att förändra/påverka dessa vidriga ideologier som sandas i många av våra lärosäten. Läst en hårresande historia om en av de mest meriterade lektorerna på Konstfack. Jonas WE Andersson som inte ensam orkade ta upp fighten mot "sekten- politiska träningslägret som utbildade i hat mot oliktänkande" som han kallade det.
" Om man värnar rättvisa, lika villkor på riktigt och tankefrihet har man en skyldighet att ifrågasätta när dessa principer börjar åsidosättas." Det är denna skyldigheten Mats persson har nu och mot framtida generationer. Vi som kan bör följa efter och agera i den mån vi kan. Har personligen mkt svårt för retoriken i hela woke-ideologin där strävan efter sanning inte är ett ändamål utan strävan att vinna och makten är målet. Fifan.(Jonas WE Andersson, finnes ett klipp på youtube, kan rekommenderas för intresserade). Mkt bra text Ivar.