När Elon Musk lyfte armen tog debatten fart. Var det en medveten gest eller en slump? Spelar det någon roll vad han faktiskt menade, eller är det tolkningen som avgör?
Helt igenom en mycket bra analys. Vi har inte det folkstyre i Sverige som är eftersträvansvärt, vi har inte den tydliga vision som Trump visar upp och vänstern har nu visat sin intellektuella begränsning när nu kroppsspråket tycks viktigare än saklig argumentation. Med närmast religiös fanatism predikas postkoloniala teorier, kvotering och intersektionella perspektiv av en vänster med förvriden verklighetsuppfattning och den akademiska friheten tycks alltmer vara en utopi. Paulina Brandberg välsignar DEI samtidigt som Johan Pehrson idag säger att regeringen ska stärka den akademiska friheten.
För ca trettio år sedan var det oroligt i min sons grundskola, och det blev stormöte mellan skolledningen och föräldrarna. Jag var upprörd över att skolledningen inte gjorde något åt förhållandena. Jag inser idag att samhällets process att förvandla skolan till en ren anarki redan då hade påbörjats, men det visste jag inte då. Min referensram var en skola, där skolaga utdelats bara ett par år innan jag började första klass. I min upprördhet refererade jag till de småbusar som levde rövare och sade till rektorn "släng ut dom djävlarna". Rektorn bemötte mitt uttalande med en föraktfull hänvisning till mitt dåliga språk och struntade fullkomligt i substansen i vad jag sade. Jag fick lära mig den hårda vägen att för att få verkan måste det vara rätt person som säger det, på rätt sätt, med rätt ord, annars kan mottagaren alltid komma undan genom att hänvisa till egentligen helt ovidkommande faktorer.
Skönt att höra ert förnuft. När man tittat på klippet med Musk är det alldeles självklart att det inte är någon Hitler-hälsning. När man sedan hör alla dessa debattörer som påstår att det är så, ja vad ska man säga. Det verkar som politiska diskussionen är någon slags masspsykos, bland en del i alla fall. Alternativt befinner dessa personer i ett panikläge.
Jag håller helt med dig. Det där är ingen Hitler-hälsning. Som en annan kommentator sade; fortsättningsvis får man se till att använda båda händerna när man skall plocka ett äpple, så att ingen fotograferar en med bara en hand i luften.
Jag håller helt med dig. Det där är ingen Hitler-hälsning. Som en annan kommentator sade; fortsättningsvis får man se till att använda båda händerna när man skall plocka ett äpple, så att ingen fotograferar en med bara en hand i luften.
Vad man kunde önska sig av Tidöregeringen är några procent av den handlingskraft och politiska stringens som Trump uppvisar (vare sig man gillar hans riktning eller ej). Det svenska sättet vi har fått, att dra allt i långbänk så länge det går, att fråga alla, vare sig de är direkt berörda eller bara brukar att tycka till i allt som inte angår dem, och till slut justera så lite som möjligt, är så oerhört bedrövligt.
Helt igenom en mycket bra analys. Vi har inte det folkstyre i Sverige som är eftersträvansvärt, vi har inte den tydliga vision som Trump visar upp och vänstern har nu visat sin intellektuella begränsning när nu kroppsspråket tycks viktigare än saklig argumentation. Med närmast religiös fanatism predikas postkoloniala teorier, kvotering och intersektionella perspektiv av en vänster med förvriden verklighetsuppfattning och den akademiska friheten tycks alltmer vara en utopi. Paulina Brandberg välsignar DEI samtidigt som Johan Pehrson idag säger att regeringen ska stärka den akademiska friheten.
Ännu ett avsnitt där förnuftets röster klingar klockrent!
Bra avsnitt hälsar en med oanständiga åsikter!
För ca trettio år sedan var det oroligt i min sons grundskola, och det blev stormöte mellan skolledningen och föräldrarna. Jag var upprörd över att skolledningen inte gjorde något åt förhållandena. Jag inser idag att samhällets process att förvandla skolan till en ren anarki redan då hade påbörjats, men det visste jag inte då. Min referensram var en skola, där skolaga utdelats bara ett par år innan jag började första klass. I min upprördhet refererade jag till de småbusar som levde rövare och sade till rektorn "släng ut dom djävlarna". Rektorn bemötte mitt uttalande med en föraktfull hänvisning till mitt dåliga språk och struntade fullkomligt i substansen i vad jag sade. Jag fick lära mig den hårda vägen att för att få verkan måste det vara rätt person som säger det, på rätt sätt, med rätt ord, annars kan mottagaren alltid komma undan genom att hänvisa till egentligen helt ovidkommande faktorer.
Skönt att höra ert förnuft. När man tittat på klippet med Musk är det alldeles självklart att det inte är någon Hitler-hälsning. När man sedan hör alla dessa debattörer som påstår att det är så, ja vad ska man säga. Det verkar som politiska diskussionen är någon slags masspsykos, bland en del i alla fall. Alternativt befinner dessa personer i ett panikläge.
Jag håller helt med dig. Det där är ingen Hitler-hälsning. Som en annan kommentator sade; fortsättningsvis får man se till att använda båda händerna när man skall plocka ett äpple, så att ingen fotograferar en med bara en hand i luften.
Jag håller helt med dig. Det där är ingen Hitler-hälsning. Som en annan kommentator sade; fortsättningsvis får man se till att använda båda händerna när man skall plocka ett äpple, så att ingen fotograferar en med bara en hand i luften.
Vad man kunde önska sig av Tidöregeringen är några procent av den handlingskraft och politiska stringens som Trump uppvisar (vare sig man gillar hans riktning eller ej). Det svenska sättet vi har fått, att dra allt i långbänk så länge det går, att fråga alla, vare sig de är direkt berörda eller bara brukar att tycka till i allt som inte angår dem, och till slut justera så lite som möjligt, är så oerhört bedrövligt.
Som ni vet är det många som undviker att gå på fotbollsmatcher. Det heilas stup i kvarten ute på planen… Det vill man inte vara med om.