Flyger iväg som en boomerang

Jag behöver ta en paus. Därför försvinner jag från Substack och sociala medier en stund. Jag är tillbaka måndagen den 14:e februari.

Foto: Privat

“Allt är en fördel.” Lars Vilks motto gällde förstås konst av den konceptuella sort han briljerade med. Om någon vandaliserade Nimis eller skrev något särskilt idiotiskt om Rondellhunden – eller attackerade honom – kunde det inlemmas i konstverket. Hans ord har stannat kvar hos mig, inte som en del i någon konstgärning, men jag har mitt skrivande. Även det mest dråpliga kan bli en berättelse, det mest förnedrande kan bli komik, och det mest tragiska kan förena en med andra, både levande och döda. Inget mänskligt får vara en skribent främmande. Allt är en fördel, om man använder det rätt. Om man lyckas komma ihåg det när det smäller. 

Men smällarna kan förstås trötta ut en, åtminstone på sikt.

Sedan mitt första ledarsidesvikariat 2011 har jag jobbat konstant. Semestrar från ordinarie jobb har jag använt för att ta vikariat på andra tidningar, eller för att skriva böcker. Egentligen är det en fortsättning på hur livet var innan skrivandet blev min karriär. Jag hade ett distans…