I en ny bok skriver Fredrik Zimmerman om hur pojkar halkar efter i skolan, att talet om "antipluggkultur" skuldbelägger pojkarna själva – och att jämställdhetsdebatten inte längre fångar verkligheten.
Bara en detalj en passant, men J Peterson hör ju inte alls hemma i samma mening som Andrew Tate. Medan JP är en försynt, erfaren, produktiv, konstruktiv, empatisk och ständigt reflekterande psykolog med både klinisk och föreläsande meriter, är AT en kvinnoföraktande gaphals och en uppblåst kung av rännstenen.
Skulle gissa att Fredrik Zimmerman inte sätter likhetstecken mellan de två heller. Lite symptomatiskt ändå, att de här två namnen droppas samtidigt när man pratar om skolans syn på pojkarna den ska fostra.
Om något så är AT frukten av det frö som genusmarxisterna sått, när de utmålat moraliska förebilder som JP och andra före honom som "extrema". Därigenom har de ställt sig och stolt blockerat vägen, för unga män som varken velat ställa upp som vänsterns slagpåse som "ger förtrycket ett ansikte", eller heller hemfalla åt förenklat kvinnoförakt. Det som svar på att återkommande höra hela manssläktet omtalas ungefär som om det var en ny intressant variant av Covid. Inte drivkraften bakom så gott som varje uppfinning som gör livet bekvämt att leva.
Samma sorts människor som i ena stunden pratar om manlig hegemoni i våra de mest emanciperade samhällena i världen, vinkar i nästa stund ivrigt in ändlösa kolonner med män såväl som kvinnor, som representerar världens minst emanciperade kulturer idag. De skambelägger alla här som motsätter sig den radikala förändringen av våra egna sociala normer, och jämför svenska män med Talibaner. Varav man nästan kan få för sig ibland, att de inte egentligen vill lösa de problem de påstår sig värna om mest av allt. Och varpå man nästan också kan förstå, när vissa unga män drivs in i förakt mot feminismens liknöjda janusansikte, och de många moderna unga kvinnor som lever efter dess slogans.
6 bekanta har tagit sina liv. Det är en helt sjuk siffra som är så bottenlöst tragisk. Två pojkar, en ung man, två män och en kvinna. Vilket matchar statistiken. Ingen lider mindre än någon annan, men många gånger självskadar kvinnor medan männen dör. Vi har en vård med ett stort inbyggt systemfel. Om med introduktionen av ”trigger words” får man nu knappt säga ”självskada” eller ”självmord”. Dock är det fritt fram att kränka minnen med relativistisk dynga som ”unalive” och ”self csncel”. Hur skall något kunna bli bättre i en sådan intellektuellt bristfällig miljö?
Bara en detalj en passant, men J Peterson hör ju inte alls hemma i samma mening som Andrew Tate. Medan JP är en försynt, erfaren, produktiv, konstruktiv, empatisk och ständigt reflekterande psykolog med både klinisk och föreläsande meriter, är AT en kvinnoföraktande gaphals och en uppblåst kung av rännstenen.
Skulle gissa att Fredrik Zimmerman inte sätter likhetstecken mellan de två heller. Lite symptomatiskt ändå, att de här två namnen droppas samtidigt när man pratar om skolans syn på pojkarna den ska fostra.
Om något så är AT frukten av det frö som genusmarxisterna sått, när de utmålat moraliska förebilder som JP och andra före honom som "extrema". Därigenom har de ställt sig och stolt blockerat vägen, för unga män som varken velat ställa upp som vänsterns slagpåse som "ger förtrycket ett ansikte", eller heller hemfalla åt förenklat kvinnoförakt. Det som svar på att återkommande höra hela manssläktet omtalas ungefär som om det var en ny intressant variant av Covid. Inte drivkraften bakom så gott som varje uppfinning som gör livet bekvämt att leva.
Samma sorts människor som i ena stunden pratar om manlig hegemoni i våra de mest emanciperade samhällena i världen, vinkar i nästa stund ivrigt in ändlösa kolonner med män såväl som kvinnor, som representerar världens minst emanciperade kulturer idag. De skambelägger alla här som motsätter sig den radikala förändringen av våra egna sociala normer, och jämför svenska män med Talibaner. Varav man nästan kan få för sig ibland, att de inte egentligen vill lösa de problem de påstår sig värna om mest av allt. Och varpå man nästan också kan förstå, när vissa unga män drivs in i förakt mot feminismens liknöjda janusansikte, och de många moderna unga kvinnor som lever efter dess slogans.
6 bekanta har tagit sina liv. Det är en helt sjuk siffra som är så bottenlöst tragisk. Två pojkar, en ung man, två män och en kvinna. Vilket matchar statistiken. Ingen lider mindre än någon annan, men många gånger självskadar kvinnor medan männen dör. Vi har en vård med ett stort inbyggt systemfel. Om med introduktionen av ”trigger words” får man nu knappt säga ”självskada” eller ”självmord”. Dock är det fritt fram att kränka minnen med relativistisk dynga som ”unalive” och ”self csncel”. Hur skall något kunna bli bättre i en sådan intellektuellt bristfällig miljö?