Susanna Birgersson: Färgen flagnar på de övergivna synagogorna
Susanna Birgersson: Färgen flagnar på de övergivna synagogorna
Året är 2045 och det är snart ett decennium sedan den sista judiska familjen packade väskorna och lämnade Sverige.
Tänk dig att du läser den här notisen i Göteborgs-Posten:
”Frågan om vad som ska hända med fastigheten på Östra Larmgatan 12 är ännu inte avgjord. Det säger ordföranden för byggnadsnämnden i Göteborg. Huset står tomt sedan flera år tillbaka, då den judiska församlingen upphörde med sin verksamhet. Sverigedemokraterna vill att den gamla synagogan renoveras och inrättas som ett forskningsinstitut för studier om islamism. ’Det var ju islamismen som jagade judarna ut ur Sverige, så det vore ju ett sätt hedra minnet av en minoritet som fördrevs’, säger kommunalrådet Bjarne Ericson (SD).
Oppositionen menar att det vore ett misstag: ’Vi behöver inte fler initiativ som polariserar vår stad. Det vore bättre med ett kunskapscenter som kan lyfta fram likheterna mellan judendom, islam och kristendom. De har ju samma Gud’, säger Sinnika Hällstrand, till GP.”
Föreställ dig sedan att det låter ungefär likadant i Stockholm och Malmö, Karlstad och Norrköping: Vad ska man göra av de där synagogorna? I flera år var många övertygade om att de svenska judarna skulle återvända, att livet i Levanten skulle visa sig lite väl hårt, att de skulle sakna Moder Svea, välfärdsstaten, de vackra vårarna och de ljusa sommarnätterna, kulturen, freden, folket. Men ingen kom tillbaka. Och nu flagnar färgen på synagogornas fasader, allt fler av de armerade fönsterrutorna är sönderskjutna, grindarna hänger på trasiga gångjärn. Något måste göras, det ser inte bra ut.
Året är 2045 och det är snart ett decennium sedan den sista judiska familjen packade väskorna och lämnade Sverige.
De antisemitiska hatbrotten ökade under hela 20-talet. Det utdragna kriget i Israel var gnistan. Som en löpeld spred sig de vilda demonstrationerna och de antisionistiska slagorden över hela Europa. Myndigheterna manade till lugn. Polisen slutade bevilja demonstrationstillstånd, men de uppretade massorna brydde sig inte. I tio- och hundratusental drog de fram längs avenyer och esplanader i de västeuropeiska storstäderna. Ramsorna blev snabbt flagrant antisemitiska, plakaten öppet judefientliga. Manifestationer blev till vandalisering, bombhot blev till bombdåd, hot omsattes i handling, bojkotter blev till plundringar. På universiteten inrättades trygga rum där muslimer, palestinier och alla andra som kände sig utsatta skulle slippa att känna sig hotade av ”sionister”.
Efter åverkan och upprepade mordhot stängde de judiska skolorna i Sverige, det var inte längre försvarligt att ha sina barn på institutioner som ådrog sig så stor uppmärksamhet. Barnen spreds ut i vanliga skolor. Fler än en gång motsatte sig rektorer, lärare och föräldraråd att ta emot judiska elever, eftersom de skulle medföra ett ökat säkerhetshot. Efter det försökte de flesta judiska föräldrar att dölja sina barns identitet. Namn byttes och smycken lades ner i byrålådor.
All judisk kulturutövning sköts upp på obestämd framtid, då minsta lilla klezmerspelning krävde massiv polisbevakning.
De judiska församlingarna splittrades upp i mindre enheter för att det aldrig fick finnas för många judar på en och samma plats, av rädsla för terrordåd.
Men sedan reste de, allihop.
Och nu, 2045, flagnar färgen på de övergivna synagogorna.
Susanna Birgersson
Höstlov för barnen
Som ni märker är det lite lägre aktivitet på Rak höger den här veckan. Det beror på att mina barn har höstlov, och jag med dem. Jag var inte ledig med dem något i somras, utan jobbade på som vanligt. Därför lovade jag dem att vara en mer närvarande pappa den här veckan, och försöker högläsa klart “Caspian - prins av Narnia”.
Därför blir det inga poddavsnitt den här veckan, men Rak höger är tillbaka som vanligt i nästa vecka. Då ska jag bland annat prata med Fredrik Kärrholm, riksdagspolitiker för Moderaterna, och utvärdera det första året med Tidöavtalet och en borgerlig regering. Kommentera gärna vilka frågor ni vill att jag ställer till Kärrholm!
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
 | A guest post by
|
Stort tack Susanna! Tyvärr har vår konflikträdsla och feghet målat in oss som rädda råttor i ett hörn skrämda av islamism och påverkade av vänsterns förvridna verklighetsuppfattning. Där försvinner med tiden alla goda värderingar och etik och moral som grundlagts av tidigare generationers mödosamma strävanden. Din dystra framtidsvision kan då bli verklighet om vi inte nu försöker förstå den verklighet vi lever i och med all kraft tar avstånd från all antisemitism och står upp för Israel.
Som jag ser det, så är det ett Alexanderhugg som krävs för att lösa Sveriges problem. Knuten är, att svenska myndigheter och institutioner är så marinerade i "sossetänk". Hur många myndigheter har kommit till under de senaste 30 åren? De borde läggas ned, pronto. Sluta med alla bidrag till civilsamhällets organisationer/föreningar. Kan de inte klara sig på egna meriter, så har de inget existensberättigande. Liksom parti- och presstöd. Förbjud alla skattefinansierade verksamheter att syssla med certifieringar av olika slag. Tänk så många utbildade personer som i så fall frigörs för nyttiga, produktiva jobb. SIDA borde läggas ner. Det är bara till nytta för sina anställda.
Försörjningsstöd i dess olika skepnader måste kombineras med krav på bidragsmottagaren. Bär- & svampplockning, skogsplantering och röjning av sly är riktiga jobb som många bidragstagare borde kunna utföra.
MEN. Det finns en fråga som är i högsta grad akut. WHO som vill skaffa sig diktatoriska befogenheter över hela världen. Det brådskar eftersom de har satt en tidsgräns till i början på december för synpunkter. Egentligen är det enda rätta att lämna WHO, redan i morgon. Var finns debatten? Inte i Riksdagen. Inte i Public Service. Inte i övriga BidragsMedia. Den enda, mig veterligen, som lyft frågan är kloka Elsa Widding, men hon är ju en vilde så henne vill ingen lyssna till. Det blir väl som så många gånger förr att debatten kommer efter att vi passerat "the point of no return".
Det var lite smått och gott. Det just nu viktigaste är att lämna WHO