Facebook stängde av mig för hatretorik

"Män är djur, men alla är inte svin." Så löd rubriken till min intervju med evolutionspsykologen David Buss. När jag delade den blev jag avstängd för hatretorik. Kanske kan kallas poetisk (o)rättvisa.

Foto: Peter Dazeley/Getty images

Tänk er en framtid där samhället successivt blir alltmer komplext, alltmer informationstätt. Om man skruvar lite på en ratt här kan det få ödesdigra konsekvenser där. Det är så många saker som sker, så många beslut som måste fattas, att mer och mer läggs i händerna på självlärande algoritmer. Ingen människa kan ändå ha den överblick som krävs, och den mänskliga faktorn gör att vi är mer opålitliga, korrumperbara och godtyckliga än algoritmerna. 

På många sätt är vi redan där. När vi ska försöka ta ett banklån bedöms vi efter en mall, och banktjänstemannen som vi tilldelas är bedömningsmallens ansikte utåt. Människan i kostymen är endast algoritmens buktalardocka, utan tillstånd att fatta egna beslut. Detta är inget nytt, som sagt. Det är en fortsättning på det Max Weber kallade rationalitetens järnbur, där människor reduceras till enheter, i exemplet ovan gäller det både bankmannen och kunden. De kan vara bästa vänner, men något lån kan det ändå inte bli fråga om. Vi får vårt värde genom systemet. Siffrorna i vårt personnummer är knutna till alla andra siffror.